OneDreamDirection -

Previous: "Är det sant!" hojtade Deborah till och nästan tappade min telefon i golvet. Jag hörde att Niall skrattade i andra ändan av luren. Jag gav Deborah en frågande blick. De kommer hit nästa helg. Viskade hon. När hon sa det, stannade mitt hjärta upp. Jag skulle få träffa Zayn igen, efter tre månader. Cassandra hoppade upp och dansade omkring med mig, vi såg nog ut som tokar.

.......................................................................................................................................................................

FÖRFATTARENS ORD:

Det är så att jag känner att jag helt totalt misslyckats med den här novellen, så jag tänkte faktiskt avsluta den nu, med att berätta slutet för er.

Zayn och Niall hälsade på i Bradford och de hade en härlig helg tillsammans med Ashley och Deborah. Sen var de tvugna att åka tillbaka och fortsätta med X-Factor.

Som många vet så åkte dem ut ur tävlingen, och slutade på tredje plats.
Eftersom de blivit snart världskända, så har Ash och Zayn svårt att träffa varandra. Killarna åker ut i världen och fans skaran bara blir större och större, och chansen för dem två att spendera tid tillsammans blir mindre och mindre.

Efter en brakeup blir Ashley deprimerad och låser sig inne, men det hinner inte gå så långt tills Deborah och Cassandra kommer till undsättning och muntrar upp henne.

Några år senare när Ashley börjar på sitt nya jobb hon precis fått i London, träffar hon på Zayn för första gången på tre år. När de får ögonkontakt förändras allting.

De förklarar alltså för varandra hur mycket de saknat varandra, och hur deras liv varit när e inte setts. Efter några veckors träffar, bestämmer de sig för att försöka lista ut hur de ska leva med varandra.

Tack till er som läst den här!
Jag ska börja om från början, med en helt ny handling! Hoppas verkligen av hela mitt hjärta att ni ska läsa den!!

Previous: “Jag har saknat dig.” viskade han i mitt öra och fortsatt att kyssa mig.

“Nu räcker det!” sa Niall och särade på oss. Då märkte han att jag hade Deborah med mig. Han mötte hennes blick, och de stod länge och kollade på varandra.

Niall gick fram och skakade han med henne. Jag såg hur röd hon blev om kinderna. Då bröt Harry in och presenterade sig för henne, likadant gjorde de andra, förutom Zayn. Han stod kvar vid min sida och höll om mig.

Previous: “Jag har saknat dig.” viskade han i mitt öra och fortsatt att kyssa mig.

“Nu räcker det!” sa Niall och särade på oss. Då märkte han att jag hade Deborah med mig. Han mötte hennes blick, och de stod länge och kollade på varandra.

Niall gick fram och skakade han med henne. Jag såg hur röd hon blev om kinderna. Då bröt Harry in och presenterade sig för henne, likadant gjorde de andra, förutom Zayn. Han stod kvar vid min sida och höll om mig.

.........................................................................................................................................

Ett halvår senare:

"Kommer du snart eller, det börjar nu!" skriker Cassandra från vardagsrummet. Jag tvättade snabbt händerna innan jag greppade tag i chipsskålen och gick och satt mig bredvid Deborah i soffan. "Åh, kan du hämta läsken?" frågade jag Cassandra. Hon gav mig en skojig irriterad blick, och gickut till köket igen.

"Vart är kontrollen?" hojtade jag till och letade överallt i soffan. Jag lyfte på alla filtar och kuddar. "Res dig upp Debs." jag knuffade till Deborah och när hon lyfte på sig såg jag kontrollen. Hon kollade på mig med en oskyldig blick, och skrattade sedan till innan hon satt sig igen.

"Vad skrattar ni åt?" Cassandra kom intravande i vardagsrummet. När vi såg henne började vi skratta ännu mer. Hon såg helt förvirrad ut. Deborah pekade på henne där hon låg på golvet och rullade runt. Cassandra gick till spegeln som var i hallen, och började skratta hon med när hon såg att hon hade ett sorts mustasch liknande streck under näsan.

"Jag såg eran chokladsås, vadå då?" rodnade hon till innan hon satt sig i soffan igen.

När alla var på plats slog jag över till ITV1 och vi hann precis till det började. X Factor introt satt igång, och vi satt som spända och höll hårt i varandra. Vi har gjort det här några gånger nu. Jag skulle aldrig gjort det om det inte var för att Zayn var med. Han och de andra killarna hade med tiden satts ihop till ett pojkband, och de skulle kallas One Direction.

Tack vare all uppmärksamhet de fått, så har de nu blivit kända över hela England, vilket oroade mig. Jag var glad för Zayns skull såklart, men våran relation började falla isär. Han hade aldrig tid att komma till Bradford. Massa folk på skolan har börjat prata med mig mer nu med tiden, och jag har fått en del kompisar. Men efter ett tag börjar man märka att de bara är med mig för att jag är Zayn Maliks flickvän, inte för att jag är Ashley Chamrah. De enda vännerna jag hade var Deborah och Cassandra.

Innan killarna blev ett band, hade Niall och Deborah kommit nära varandra, väldigt nära. De hade umgåtts väldigt mycket, och flera kvällar hade hennes föräldrar ringt till mig och undrat vart hon har varit. Hon hade kommit hem runt klockan 2 varje dag konstant i en månad. Sen blev det mer med tävlingen, och de började tappa kontakten också. Om ungefär två månader var det julafton, då hade Zayn planerat att komma hem, innan det skulle vi se mer om.

Nu var det killarnas tur att uppträda. Jag tog popcornskålen och satt den i mitt knä.
"Åh Niall!" sa Deborah med gråten i halsen. Jag såg en tår rinna ner för hennes kind då hon drömde sig bort i tvskärmen. Cassandra knuffade till mig lite lätt och log snett mot mig när hon pekade på tvn. De fina mörka bruna ögonen kollade in i kameran och hans leende var större än någonsin.

Musiken började spelas, och den första som började sjunga var Niall. Han var röd runt ögonen och vi alla kollade på varandra, sedan var det Liam som sjöng.
"Åh, jag kan den här låten. Vad heter den nu igen!?" skrek Cassandra till och tog till sin tänkarmin.

"Total Eclipse Of The Heart." sa jag lite frånvarande och väntade på att Zayn skulle börja sjunga. Jag väntade hela låten.

Nothing I can do, total eclipse of the heart.

Hans lena sångröst gjorde mig varm i hela kroppen, och jag skrek av lycka och stolthet. Han hade klarat det igen. Jag kramade om Deborah. "Niall var bra!" skrek jag i hennes öra. Jag kunde inte hålla mig lugn.

"Ta det lugnt Ash, du är ju vildare än tjejerna i publiken!" Cassandra skakade på huvudet.

Efter att Simon sagt sitt och killarna gått bakom scenen, sänkte vi volymen och satt och pratade lite. Egentligen gillade ingen av oss X Factor, men vi såg på det bara för killarnas skull.

"Jag är så stolt." sa jag och tårar rann ner för min kind. De båda kramade om mig och de började gråta också, glädjetårar.

Mitt i vårat kramkalas, ringde min telefon. Jag blev förvånad när jag såg vem det var som ringde.

"JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG ÄLSKLING!" skrek jag när jag svarade.

"Tack! Ville bara säga att jag älskar dig och saknar dig. Killarna hälsar." han lät ganska osäker på rösten.

"Juste, Niall vill prata med Debs." lade han till.

"Okej, älskar dig." sa jag och räckte luren till Deborah.

Det lät som om Zayn döljde något för mig, som om inte allt verkade stå rätt till. Det oroade mig, men jag ville inte förstöra hans kväll eller karriär. Om det blir bråk, skulle alla deras fans oroa sig, och det skulle så småningom komma ut att vi var tillsammans. Jag och Zayn hade alltså kommit överens om att inte publicera vårat förhållande, för bådas skull. Vi skulle inte ta en paus, utan bara inte säga att han och jag var tillsammans, för då skulle jag få massa hat av alla fansen de får, och det ville inte Zayn riskera.

"Är det sant!" hojtade Deborah till och nästan tappade min telefon i golvet. Jag hörde att Niall skrattade i andra ändan av luren. Jag gav Deborah en frågande blick. De kommer hit nästa helg. Viskade hon. När hon sa det, stannade mitt hjärta upp. Jag skulle få träffa Zayn igen, efter tre månader. Cassandra hoppade upp och dansade omkring med mig, vi såg nog ut som tokar.

.........................................................................................................................................

Kapitel 21! Jag har planer på vad som ska hända nu, och det blir drama ska ni veta! Varför tror ni Zayn verkar så hemlighetsfull? Kommentera vad ni tycker, och gilla på facebook. PEACE OUT!

Previous: Jag möttes av en skuttande flickvän. Hon kramade om mig hårt och när jag fått tillbaka medvetandet kramade jag henne tillbaka och kysste henne länge och passionerat.
"Oj oj här var de kärlek." skratta Louis och klappade löst till mig på ryggen. "Grattis! Nu är det min tur..."
Vi skrattade och jag fortsatte att kyssa Ash. Hon fnissade till och svarade kyssen.

..................................................................................................................................................

Ashleys perspektiv:

Pågrund av min skolgång så har jag inte kunnat vara med och stötta Zayn. Från att ha hört från honom tre gånger per timme, så har det gått till 1 gång på tre timmar. Jag förstod ändå på ett sätt, att han hade så mycket att göra och säkert inte skulle ha så jättemycket tid till att prata med sin flickvän.

Det glädje mig ändå att jag hade lite kontakt med Harry också. Han berättade att de hade träffat ännu en till kille som de hängde med. Liam hette han. Det kändes rätt så lugnt att Zayn inte var ensam, utan att han hade fyra killar att umgås med. De skulle ha en till uttagning om ett tag, och han berättade att alla var väldigt nervösa. Jag hade funderat på att smita dit efter lektionen för att bara träffa Zayn. Det var en vecka sedan jag såg honom sist.

Lektionen var slut och jag gick med raska steg ut ur byggnaden för att ta lite luft. Lektionssalarna var rätt så små, och det var många elever som gjorde att det blev väldigt varmt. Särskilt nu när våren var påväg och värmen hade kommit.

Jag gick mot öppningen igen, men precis när jag skulle öppna porten, kände jag en hand på min axel. När jag såg vem det var, hoppade jag till och tog ett kliv bakåt.

"Hej." sa Deborah och kollade skyldigt ner i marken. Utan att säga något, satte jag bara mina armar i kors och kollade anklagande på henne. "Jag ville bara säga förlåt, för allt." Hon mötte nu min blick, och hon såg verkligen ut som att hon menade det. Jag ville inte verka som en bitch, så jag nickade bara till svars.

"Är vi vänner?" sa hon tillslut efter någon stunds tystnad. Jag log mot henne. "Ja."

Hennes ansikte sken upp, och hon krokade ihop våra armar och vi gick in.

"Vart är du påväg?" frågade hon när jag packade ner mina böcker i min handväska. "Vi har ju tre lektioner kvar."

I sådana här tillfällen önskade jag att jag bara kunde springa iväg utan några reaktioner från resten av folket som var omkring, men det var inte rätt tid att göra det nu.

"Jag eh...ska träffa Zayn."

Hon såg nu ut som ett stort frågetecken. Visst ja, ingen visste nog vart han var. De kanske trodde han var sjuk eller något.

"Vart är han?"

Det störde mig att hon var så frågvis, just nu när jag hade lite bråttom att inte missa bussen.

"På The X-Factor." svarade jag snabbt och smällde igen min skåpsdörr.

Först såg hon ut som att hon skulle spricka av förvåning, vilket hon också gjorde. Hon hoppade upp nästan till taket och skrek. Jag gjorde en gest att hon skulle vara lite mer diskret, men det var redan försent. En gäng elever hade bildat en ring runt oss och bara kollade på oss.

Jag hade aldrig trott att det skulle bli såhär, men det blev ändå så. Jag satt på bussen påväg till London, med Deborah bredvid mig. Hon satt och nästan hyperventilerade. Jag undrar hur Zayn kommer reagera när han ser att jag har med henne. Det fick mig att tänka. Jag hade nästan glömt att ringa honom och berätta att jag kommer.

Med ett ryck tog jag upp mobilen ur min ficka och ringde upp honom. Efter tre toner hörde jag en glad röst klingra.

"Hej älskling!"

Det lät inte som Zayn, det måste vara någon av de andra killarna. Utan att fråga om Zayn, spelade jag bara med.

"Hej, hur har ni det?" frågade jag och fnissade till. jag hörde lite röster i bakgrunden, och det var någon som skrattade nästan hela tiden.

"Superkul! De har morötter här!" sade han. "Ey, Louis vad gör du med min telefon, vem pratar du med?" Hörde jag Zayn säga i bakgrunden. Min mage blev full med fjärilar så fort jag hörde hans röst.

"Hej babe! Hur mår du?" Nu hade Zayn luren, det hörde jag själv på rösten. Jag log stort och Deborah kollade på mig som om jag var värsta fånet.

"Hej, jag mår bra. Är påväg till dig nu faktiskt."

"Wohooooo!" hörde jag någon skrika, det måste vart Louis som hörde på vad jag hade sagt. Alla killarna skrattade.

"Är det sant!? När kommer du?" han lät upprymd och nu lite stressad.

"Ja det är sant, vi är nog framme om 40 minuter kanske." sade jag, och det var tyst i andra änden av luren.

"Vad menar du med vi?" frågade han tillsist.

"Jo, apropå det. Jag har med mig en kompis..." började jag. Zayn kände mig rätt, och om jag inte trodde fel, så hörde han på mig att jag lät lite osäker på rösten.

"Vem ?" sade han och jag hörde att han hade gått ut ur huset, för jag hörde inget annat än vinden och bilar som åkte förbi.

"Deborah." sa jag, och försökte låta vanlig som om inget var fel, men lyckades nog inte så jättebra. Hon såg på mig som att hon förstod mig.

"Åh..." var det enda han fick fram. Jag förstod honom, vem som helst skulle reagera likadant.

"Jag förklarar mer sen, vi ses. Puss, älskar dig." sa jag.

"Älskar dig med." sa han och la på luren.

När vi var framme hoppade Deborah direkt ut ur bussen och skuttade runt. Jag skrattade så jag fick ont i magen. Hon såg så fånig ut. Hon kollade frågandes på mig, och sprang fram till mig.

"Ska vi gå?" sa hon och drog med mig.

Efter ungefär tio minuter var vi inne i lokalen, och på andra sidan salen såg jag han. Det tog ett tag innan han mötte mig blick, och när han väl gjorde det, sken hans ansikte upp. Louis var den första som hann fram till mig, och han hoppade på mig, nästa var Harry, sen Niall, sist gick Liam sakta fram till mig och skakade min hand.

"Liam, du måste vara Ashley. Jag har hört mycket om dig." sa han och log. Jag kollade frågande på de andra killarna, och de nickade instämmande. Då kom Zayn fram och kramade mig hårt och kysste mig.

"Jag har saknat dig." viskade han i mitt öra och fortsatt att kyssa mig.

"Nu räcker det!" sa Niall och särade på oss. Då märkte han att jag hade Deborah med mig. Han mötte hennes blick, och de stod länge och kollade på varandra.

Niall gick fram och skakade hand med henne. Jag såg hur röd hon blev om kinderna. Då bröt Harry in och presenterade sig för henne, likadant gjorde de andra, förutom Zayn. Han stod kvar vid min sida och höll om mig.

.....................................................................................................................................................

Klar med kapitel 20. Förlåt att det tar sån tid att lägga ut kapitel, men ni måste ha tålamod med lilla mig, haha.

Jag får knappt några kommentarer, men jag ser ändå att jag har LITE läsare i alla fall. Skulle verkligen uppskatta att ni kommenterar mer :)

Gilla på facebook också!

Previous: Efter lektionen möttes jag av Mike som stod vid klassrumsdörren. Av ovana att han skulle stå där, var jag dum att fråga honom varför. Jag kom senare på varför, och så fort jag kom att tänka på det, gick jag snabbt därifrån, och Zayn kom efter mig. Just i det ögonblicket fick jag ett sms från Harry. X-factor fortsätter imorgon. Stod det på smset.
..............................................................................................................................................................................................................................................

Harry vinkade åt oss när vi gick in i entrén. Zayn tog ett fast tag om min hand, och stannade upp. Han kollade runt i den trånga korridoren, som vi hade gått i under juletid. Harry gick emot oss, tillsammans med en annan kille, som hade ett par röda byxor och blå vit randig tröja på sig. Han hade brunt långt hår som hängde framför ögonen. De båda log mot oss. Den andra killen räckte fram handen till mig.
"Hej!" hojtade han. "Ni måste vara Zayn och Ashley."
Blyg som Zayn var, så kollade han lite frånvarande runt i gången. Jag log och nickade. "Ja, det är vi."
Jag skakade hans hand.
"Louis Tomlinson." sa Louis och skakade livligt min hand, och vände sig sedan mot Zayn. Jag rörde vid Zayn lite lätt på armen, och han mötte Louis blick. De skakade hand. Han var nervös, det såg jag på honom.

"Alla deltagare kommer med mig." vinkade en man med svart kostym mot oss. Jag tog åter igen tag i Zayns hand, och gick med honom bland alla andra personer som skulle delta. Harry och Louis gick bakom oss. Människorna runt omkring pratade konstant och vissa hade tårar i ögonen medans andra skrattade och hoppade vilt omkring av nervositet.

Nu stannade alla till, och formade en lång kö. Massa vakter gick och såg till at alla stod i ett rakt led. Vi hade hamnat rätt så långt fram, det var bara fyra personer framför oss. Dörren öppnades och där stod en man och en kvinna med ett block i handen. Kvinnan var hon som hade släppt in mig och Zayn till juryn. De checkade av vilka som skulle gå in. Tänk om inte jag skulle få komma med in. Det skulle göra honom mer nervös och jag ville vara vid hans sida när han går igenom allt det här.

"Är du en familjemedlem?" frågade mannen mig.
"Hon är hans flickvän." sa kvinnan med en sur ton. Mannen kollade oss från topp till tå, och log sedan lite snett mot oss, och nickade sedan att jag fick lov att komma med in. Mitt hjärta dunkade nu i normaltakt igen, men det gjorde nog inte Zayns.
"Tror ni att vi alla kommer bli världskända en dag?" kom en blond kille fram till oss och sa. Han såg rätt så blyg ut, och hade en gitarr på ryggen. Hans tänder var rätt så snea, men det var rätt så gulligt på honom. Zayn, Harry och Louis ryckte på axlarna. Den blonda killen kollade frågande på mig. "Ska du vara med?"
Jag skakade på huvudet, och tog sedan tag i Zayns arm.
"Jag är här för att stötta honom." Den blonda killen nickade förstående mot oss.
"Jag är Niall Horan." sa han och skakade handen. Vi presenterade oss för Niall.

De tre jurymedlemmarna kom fram och Simon gjorde en gest att alla skulle vara tysta. Det kom fram en vakt med en megafon, och räckte den till Nicole. Hon sade något till vakten, och sedan lyfte hon upp megafonen för att säga något.
"Nu är det dags. Ni alla har fått ett schema på när det är eran tur och så vidare." hon räckte sedan megafonen till Simon.
"Vi önskar er alla lycka till." sade han och lade sig ifrån sig megafonen och dem gick ut till scenen. Ett schema? Zayn kollade på mig, och jag bara ryckte på axlarna.

Zayns perspektiv:

Efter att vi fått tag på ett schema så insåg jag att det var min tur att gå ut nu. Det är inget att vara nervös för hade Ash sagt till mig hela förmiddagen tills att jag skulle ut på scenen. Jag stod nu och väntade på att få en mickrofon. När jag hade fått den, tog jag ett djupt andetag och gick ut. Det här gjorde jag för min familj, Ashley och framförallt mig. Ash hade rätt, det har var min dröm, och jag ska inte ge upp den. Det här var min chans att få göra det jag verkligen ville göra, och inget skulle få stopp på det. Nu var det dags. Jag tog ett stort kliv ut på scenen, och gick till mickrofon stativet.

Alla känslor virade runt i mitt huvud, och jag var tvungen att tänka efter vad det var jag egentligen skulle sjunga.

(lyssna igenom annars blir inte kapitlet fullkomligt.)

De satt inte så länge och väntade. Min mage spände sig och jag kände nervositeten stiga inom mig. De kollade bestämt på mig. Jag vände blicken bak där Ash stod och höll händerna för munnen.
"Du är vidare." sa de alla till mig. Jag stod där helt mållös och visste inte vad jag skulle säga, så jag sa bara "tack så mycket" och gick ut.

Jag möttes av en skuttande flickvän. Hon kramade om mig hårt och när jag fått tillbaka medvetandet kramade jag henne tillbaka och kysste henne länge och passionerat.
"Oj oj här var de kärlek." skratta Louis och klappade löst till mig på ryggen. "Grattis! Nu är det min tur..."
Vi skrattade och jag fortsatte att kyssa Ash. Hon fnissade till och svarade kyssen.

..............................................................................................................................................................................................................................................
Då var nästan alla killar med i bilden. Liam kommer lite senare :)) vad tycker ni än så länge? :))

jag kan börja med att säga att jag fick en kommenar om att man tröttnar över att läsa här.
Jag ska bara säga lite om det : Det är så att jag går i årskurs åtta och har väldigt mycket läxor den här tiden på terminen. Plus så är det en del annat som jag måste kämpa mig igenom, samtidigt att jag ska skriva på novellen.
Jag skulle uppskatta om ni hade tålamod. :)

En annan sak. Ni ser att jag har en ny design här, och det vill jag tacka Manal till! TACK SÅ HEEMSKT MYCKET !! :)

Peace out!

Previous: Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.

“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.

………………………………………….............................................................................................

Det här kunde inte vara sant. Mike gick runt och lekte med massa tjejer, men varför just Cassandra? Hon måste inte veta om det, för hon verkar inte alls som en sån tjej som vill vara med en kille som playar runt med massa. Jag ville inte att hon skulle såras av någon, speciellt inte av min egna storebror. När hon mötte min blick, såg hon förvånad ut, och ryckte diskret bort Mikes arm. “Ashley.” sa hon frånvarande och kollade ner i golvet. Hon reste sig upp och gick mot mig.

“Jag visste inte…” var det enda hon fick fram. Jag skakade bara på huvudet.

“Får jag prata med dig ett tag.” sa jag till henne och drog henne med mig.

“Men hallå!” skrek Mike efter oss. Jag lipade åt honom, och tog med mig henne upp till mitt rum, och stängde dörren bakom oss. Jag pekade på min säng att hon skulle sätta sig där. Skyldigt gick hon och satt sig på min säng. Jag drog fram min skrivbordsstol framför henne och satt mig i den, och satt armarna i kors.

“Han av alla Cassandra?” sa jag skakandes på huvudet. Hon ryckte bara på axlarna och kliade sig i huvudet.

“Han…jag…vi träffades på nattklubben igår.” sa hon och rodnade till lite. “Jag var inte så jättefull, men han var överfull. Jag hjälpte honom till busshållplatsen igår kväll, och åkte med honom hem hit. Han vägrade lämna mig ensam att åka hem själv, så jag gick med in och…” hon sa inget mer, utan log bara stort. Jag bara satt och gapade. Jag äcklades av att min bror hade lekt med min kompis. Jag såg inte alls glad ut, utan bara stirrade på henne med stora ögon.

“Vadå?” sa hon bara. Jag skakade mer på huvudet, och satt handen för ansiktet.

“Cassandra…sov du med honom hela natten?” Hon svarade inte på min fråga med ord, hennes blick sa allting. Jag blev besviken, inte bara på henne, utan på min bror också.

“Jag visste inte att han var din bror…plus, jag liksom…gillar honom…mycket.” sa hon och rodnade mer än nånsin. Just då rusade Mike in i rummet, och glodde argsint mot mig. Han kollade sedan mot Cassandra, och när de såg på varandra, log båda stort. Usch vad det äcklade mig. Han lutade sig mot henne, och kysste henne. De kysstes länge, och han hamnade ovanför henne i sängen.

“SLUTA!” skrek jag och försökte dra bort honom från henne. Han ryckte bort mig, och fortsatt att kyssa henne. Jag tog till med knytnäven den här gången, och slog han hårt på ryggen. Han skrek till och kollade irriterat på mig.

“Visst.” sa han. “Kom, vi går till mitt rum.” Cassandra fnittrade till, och gick med honom ut ur mitt rum. Han stängde hårt igen min dörr. Det här var verkligen inte okej. Jag kunde inte låta dem två vara tillsammans. Jag brydde mig inte om hon älskade honom, för snart skulle hennes hjärta vara krossat när han hittade en ny tjej. Jag ville inte att det skulle hända.

Nästa dag:

Det var sista lektionen, och vi väntade på att läraren skulle komma in och börja lektionen. Zayn gick fram till mig och lyfte upp mig så jag satt på skolbänken. Han sätt händerna bakom min rygg och kysste mig passionerat. Jag tog ett fast grepp om honom, och våra tungor snuddades än en gång.

“Det där får ni göra på fritiden.” hörde vi magistern säga. Båda vi fnittrade till, och satt oss ner bredvid varandra. Zayn höll armen om mig och kysste mig igen.

“Ni turtur duvor.” Magistern stod nu framför oss två med händerna på sidan och såg irriterad ut. Vi kollade oskyldigt upp på honom, och Zayn tog bort armen som han hade runt om mig. Istället flätade han ihop handen med min.

Framför oss satt Patricia och Deborah. De kollade bak på oss, och Patricia såg mer avundsjuk än arg ut.

“Jag äcklas av att hon har samma namn som min mamma.” viskade han i mitt öra. Jag skrattade till lite tyst, och log ont mot henne. Hon bara skakade på huvudet och båda dom vände sig framåt igen.

“På tal om att äcklas, så måste jag berätta om Cassandra.” sa jag tyst till Zayn i mitt öra, medans jag granska Cassandra som satt längst fram och koncentrerade sig på vad magistern sa.

“Hon är tillsammans med din bror?” sa Zayn. Jag kollade chockat på honom. “Jag såg dem utanför skolan imorse, detaljer kanske inte behövs.” Han fnittrade till, men jag satt tyst och kollade fortfarande på Cassandra. Jag nickade.

Previous: Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.

“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.

………………………………………….............................................................................................