2012-03-25 | 14:06:41 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 19
Previous: Efter lektionen möttes jag av Mike som stod vid klassrumsdörren. Av ovana att han skulle stå där, var jag dum att fråga honom varför. Jag kom senare på varför, och så fort jag kom att tänka på det, gick jag snabbt därifrån, och Zayn kom efter mig. Just i det ögonblicket fick jag ett sms från Harry. X-factor fortsätter imorgon. Stod det på smset.
..............................................................................................................................................................................................................................................
Harry vinkade åt oss när vi gick in i entrén. Zayn tog ett fast tag om min hand, och stannade upp. Han kollade runt i den trånga korridoren, som vi hade gått i under juletid. Harry gick emot oss, tillsammans med en annan kille, som hade ett par röda byxor och blå vit randig tröja på sig. Han hade brunt långt hår som hängde framför ögonen. De båda log mot oss. Den andra killen räckte fram handen till mig.
"Hej!" hojtade han. "Ni måste vara Zayn och Ashley."
Blyg som Zayn var, så kollade han lite frånvarande runt i gången. Jag log och nickade. "Ja, det är vi."
Jag skakade hans hand.
"Louis Tomlinson." sa Louis och skakade livligt min hand, och vände sig sedan mot Zayn. Jag rörde vid Zayn lite lätt på armen, och han mötte Louis blick. De skakade hand. Han var nervös, det såg jag på honom.
"Alla deltagare kommer med mig." vinkade en man med svart kostym mot oss. Jag tog åter igen tag i Zayns hand, och gick med honom bland alla andra personer som skulle delta. Harry och Louis gick bakom oss. Människorna runt omkring pratade konstant och vissa hade tårar i ögonen medans andra skrattade och hoppade vilt omkring av nervositet.
Nu stannade alla till, och formade en lång kö. Massa vakter gick och såg till at alla stod i ett rakt led. Vi hade hamnat rätt så långt fram, det var bara fyra personer framför oss. Dörren öppnades och där stod en man och en kvinna med ett block i handen. Kvinnan var hon som hade släppt in mig och Zayn till juryn. De checkade av vilka som skulle gå in. Tänk om inte jag skulle få komma med in. Det skulle göra honom mer nervös och jag ville vara vid hans sida när han går igenom allt det här.
"Är du en familjemedlem?" frågade mannen mig.
"Hon är hans flickvän." sa kvinnan med en sur ton. Mannen kollade oss från topp till tå, och log sedan lite snett mot oss, och nickade sedan att jag fick lov att komma med in. Mitt hjärta dunkade nu i normaltakt igen, men det gjorde nog inte Zayns.
"Tror ni att vi alla kommer bli världskända en dag?" kom en blond kille fram till oss och sa. Han såg rätt så blyg ut, och hade en gitarr på ryggen. Hans tänder var rätt så snea, men det var rätt så gulligt på honom. Zayn, Harry och Louis ryckte på axlarna. Den blonda killen kollade frågande på mig. "Ska du vara med?"
Jag skakade på huvudet, och tog sedan tag i Zayns arm.
"Jag är här för att stötta honom." Den blonda killen nickade förstående mot oss.
"Jag är Niall Horan." sa han och skakade handen. Vi presenterade oss för Niall.
De tre jurymedlemmarna kom fram och Simon gjorde en gest att alla skulle vara tysta. Det kom fram en vakt med en megafon, och räckte den till Nicole. Hon sade något till vakten, och sedan lyfte hon upp megafonen för att säga något.
"Nu är det dags. Ni alla har fått ett schema på när det är eran tur och så vidare." hon räckte sedan megafonen till Simon.
"Vi önskar er alla lycka till." sade han och lade sig ifrån sig megafonen och dem gick ut till scenen. Ett schema? Zayn kollade på mig, och jag bara ryckte på axlarna.
Zayns perspektiv:
Efter att vi fått tag på ett schema så insåg jag att det var min tur att gå ut nu. Det är inget att vara nervös för hade Ash sagt till mig hela förmiddagen tills att jag skulle ut på scenen. Jag stod nu och väntade på att få en mickrofon. När jag hade fått den, tog jag ett djupt andetag och gick ut. Det här gjorde jag för min familj, Ashley och framförallt mig. Ash hade rätt, det har var min dröm, och jag ska inte ge upp den. Det här var min chans att få göra det jag verkligen ville göra, och inget skulle få stopp på det. Nu var det dags. Jag tog ett stort kliv ut på scenen, och gick till mickrofon stativet.
Alla känslor virade runt i mitt huvud, och jag var tvungen att tänka efter vad det var jag egentligen skulle sjunga.
(lyssna igenom annars blir inte kapitlet fullkomligt.)
De satt inte så länge och väntade. Min mage spände sig och jag kände nervositeten stiga inom mig. De kollade bestämt på mig. Jag vände blicken bak där Ash stod och höll händerna för munnen.
"Du är vidare." sa de alla till mig. Jag stod där helt mållös och visste inte vad jag skulle säga, så jag sa bara "tack så mycket" och gick ut.
Jag möttes av en skuttande flickvän. Hon kramade om mig hårt och när jag fått tillbaka medvetandet kramade jag henne tillbaka och kysste henne länge och passionerat.
"Oj oj här var de kärlek." skratta Louis och klappade löst till mig på ryggen. "Grattis! Nu är det min tur..."
Vi skrattade och jag fortsatte att kyssa Ash. Hon fnissade till och svarade kyssen.
..............................................................................................................................................................................................................................................
Då var nästan alla killar med i bilden. Liam kommer lite senare :)) vad tycker ni än så länge? :))
..............................................................................................................................................................................................................................................
Harry vinkade åt oss när vi gick in i entrén. Zayn tog ett fast tag om min hand, och stannade upp. Han kollade runt i den trånga korridoren, som vi hade gått i under juletid. Harry gick emot oss, tillsammans med en annan kille, som hade ett par röda byxor och blå vit randig tröja på sig. Han hade brunt långt hår som hängde framför ögonen. De båda log mot oss. Den andra killen räckte fram handen till mig.
"Hej!" hojtade han. "Ni måste vara Zayn och Ashley."
Blyg som Zayn var, så kollade han lite frånvarande runt i gången. Jag log och nickade. "Ja, det är vi."
Jag skakade hans hand.
"Louis Tomlinson." sa Louis och skakade livligt min hand, och vände sig sedan mot Zayn. Jag rörde vid Zayn lite lätt på armen, och han mötte Louis blick. De skakade hand. Han var nervös, det såg jag på honom.
"Alla deltagare kommer med mig." vinkade en man med svart kostym mot oss. Jag tog åter igen tag i Zayns hand, och gick med honom bland alla andra personer som skulle delta. Harry och Louis gick bakom oss. Människorna runt omkring pratade konstant och vissa hade tårar i ögonen medans andra skrattade och hoppade vilt omkring av nervositet.
Nu stannade alla till, och formade en lång kö. Massa vakter gick och såg till at alla stod i ett rakt led. Vi hade hamnat rätt så långt fram, det var bara fyra personer framför oss. Dörren öppnades och där stod en man och en kvinna med ett block i handen. Kvinnan var hon som hade släppt in mig och Zayn till juryn. De checkade av vilka som skulle gå in. Tänk om inte jag skulle få komma med in. Det skulle göra honom mer nervös och jag ville vara vid hans sida när han går igenom allt det här.
"Är du en familjemedlem?" frågade mannen mig.
"Hon är hans flickvän." sa kvinnan med en sur ton. Mannen kollade oss från topp till tå, och log sedan lite snett mot oss, och nickade sedan att jag fick lov att komma med in. Mitt hjärta dunkade nu i normaltakt igen, men det gjorde nog inte Zayns.
"Tror ni att vi alla kommer bli världskända en dag?" kom en blond kille fram till oss och sa. Han såg rätt så blyg ut, och hade en gitarr på ryggen. Hans tänder var rätt så snea, men det var rätt så gulligt på honom. Zayn, Harry och Louis ryckte på axlarna. Den blonda killen kollade frågande på mig. "Ska du vara med?"
Jag skakade på huvudet, och tog sedan tag i Zayns arm.
"Jag är här för att stötta honom." Den blonda killen nickade förstående mot oss.
"Jag är Niall Horan." sa han och skakade handen. Vi presenterade oss för Niall.
De tre jurymedlemmarna kom fram och Simon gjorde en gest att alla skulle vara tysta. Det kom fram en vakt med en megafon, och räckte den till Nicole. Hon sade något till vakten, och sedan lyfte hon upp megafonen för att säga något.
"Nu är det dags. Ni alla har fått ett schema på när det är eran tur och så vidare." hon räckte sedan megafonen till Simon.
"Vi önskar er alla lycka till." sade han och lade sig ifrån sig megafonen och dem gick ut till scenen. Ett schema? Zayn kollade på mig, och jag bara ryckte på axlarna.
Zayns perspektiv:
Efter att vi fått tag på ett schema så insåg jag att det var min tur att gå ut nu. Det är inget att vara nervös för hade Ash sagt till mig hela förmiddagen tills att jag skulle ut på scenen. Jag stod nu och väntade på att få en mickrofon. När jag hade fått den, tog jag ett djupt andetag och gick ut. Det här gjorde jag för min familj, Ashley och framförallt mig. Ash hade rätt, det har var min dröm, och jag ska inte ge upp den. Det här var min chans att få göra det jag verkligen ville göra, och inget skulle få stopp på det. Nu var det dags. Jag tog ett stort kliv ut på scenen, och gick till mickrofon stativet.
Alla känslor virade runt i mitt huvud, och jag var tvungen att tänka efter vad det var jag egentligen skulle sjunga.
(lyssna igenom annars blir inte kapitlet fullkomligt.)
De satt inte så länge och väntade. Min mage spände sig och jag kände nervositeten stiga inom mig. De kollade bestämt på mig. Jag vände blicken bak där Ash stod och höll händerna för munnen.
"Du är vidare." sa de alla till mig. Jag stod där helt mållös och visste inte vad jag skulle säga, så jag sa bara "tack så mycket" och gick ut.
Jag möttes av en skuttande flickvän. Hon kramade om mig hårt och när jag fått tillbaka medvetandet kramade jag henne tillbaka och kysste henne länge och passionerat.
"Oj oj här var de kärlek." skratta Louis och klappade löst till mig på ryggen. "Grattis! Nu är det min tur..."
Vi skrattade och jag fortsatte att kyssa Ash. Hon fnissade till och svarade kyssen.
..............................................................................................................................................................................................................................................
Då var nästan alla killar med i bilden. Liam kommer lite senare :)) vad tycker ni än så länge? :))
2012-03-25 | 12:52:09 | Kategori: 1Dream1Direction
♥lite info..
jag kan börja med att säga att jag fick en kommenar om att man tröttnar över att läsa här.
Jag ska bara säga lite om det : Det är så att jag går i årskurs åtta och har väldigt mycket läxor den här tiden på terminen. Plus så är det en del annat som jag måste kämpa mig igenom, samtidigt att jag ska skriva på novellen.
Jag skulle uppskatta om ni hade tålamod. :)
En annan sak. Ni ser att jag har en ny design här, och det vill jag tacka Manal till! TACK SÅ HEEMSKT MYCKET !! :)
Peace out!
Jag ska bara säga lite om det : Det är så att jag går i årskurs åtta och har väldigt mycket läxor den här tiden på terminen. Plus så är det en del annat som jag måste kämpa mig igenom, samtidigt att jag ska skriva på novellen.
Jag skulle uppskatta om ni hade tålamod. :)
En annan sak. Ni ser att jag har en ny design här, och det vill jag tacka Manal till! TACK SÅ HEEMSKT MYCKET !! :)
Peace out!
2012-03-20 | 21:09:30 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 18
Previous: Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.
“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.
………………………………………….............................................................................................
Det här kunde inte vara sant. Mike gick runt och lekte med massa tjejer, men varför just Cassandra? Hon måste inte veta om det, för hon verkar inte alls som en sån tjej som vill vara med en kille som playar runt med massa. Jag ville inte att hon skulle såras av någon, speciellt inte av min egna storebror. När hon mötte min blick, såg hon förvånad ut, och ryckte diskret bort Mikes arm. “Ashley.” sa hon frånvarande och kollade ner i golvet. Hon reste sig upp och gick mot mig.
“Jag visste inte…” var det enda hon fick fram. Jag skakade bara på huvudet.
“Får jag prata med dig ett tag.” sa jag till henne och drog henne med mig.
“Men hallå!” skrek Mike efter oss. Jag lipade åt honom, och tog med mig henne upp till mitt rum, och stängde dörren bakom oss. Jag pekade på min säng att hon skulle sätta sig där. Skyldigt gick hon och satt sig på min säng. Jag drog fram min skrivbordsstol framför henne och satt mig i den, och satt armarna i kors.
“Han av alla Cassandra?” sa jag skakandes på huvudet. Hon ryckte bara på axlarna och kliade sig i huvudet.
“Han…jag…vi träffades på nattklubben igår.” sa hon och rodnade till lite. “Jag var inte så jättefull, men han var överfull. Jag hjälpte honom till busshållplatsen igår kväll, och åkte med honom hem hit. Han vägrade lämna mig ensam att åka hem själv, så jag gick med in och…” hon sa inget mer, utan log bara stort. Jag bara satt och gapade. Jag äcklades av att min bror hade lekt med min kompis. Jag såg inte alls glad ut, utan bara stirrade på henne med stora ögon.
“Vadå?” sa hon bara. Jag skakade mer på huvudet, och satt handen för ansiktet.
“Cassandra…sov du med honom hela natten?” Hon svarade inte på min fråga med ord, hennes blick sa allting. Jag blev besviken, inte bara på henne, utan på min bror också.
“Jag visste inte att han var din bror…plus, jag liksom…gillar honom…mycket.” sa hon och rodnade mer än nånsin. Just då rusade Mike in i rummet, och glodde argsint mot mig. Han kollade sedan mot Cassandra, och när de såg på varandra, log båda stort. Usch vad det äcklade mig. Han lutade sig mot henne, och kysste henne. De kysstes länge, och han hamnade ovanför henne i sängen.
“SLUTA!” skrek jag och försökte dra bort honom från henne. Han ryckte bort mig, och fortsatt att kyssa henne. Jag tog till med knytnäven den här gången, och slog han hårt på ryggen. Han skrek till och kollade irriterat på mig.
“Visst.” sa han. “Kom, vi går till mitt rum.” Cassandra fnittrade till, och gick med honom ut ur mitt rum. Han stängde hårt igen min dörr. Det här var verkligen inte okej. Jag kunde inte låta dem två vara tillsammans. Jag brydde mig inte om hon älskade honom, för snart skulle hennes hjärta vara krossat när han hittade en ny tjej. Jag ville inte att det skulle hända.
Nästa dag:
Det var sista lektionen, och vi väntade på att läraren skulle komma in och börja lektionen. Zayn gick fram till mig och lyfte upp mig så jag satt på skolbänken. Han sätt händerna bakom min rygg och kysste mig passionerat. Jag tog ett fast grepp om honom, och våra tungor snuddades än en gång.
“Det där får ni göra på fritiden.” hörde vi magistern säga. Båda vi fnittrade till, och satt oss ner bredvid varandra. Zayn höll armen om mig och kysste mig igen.
“Ni turtur duvor.” Magistern stod nu framför oss två med händerna på sidan och såg irriterad ut. Vi kollade oskyldigt upp på honom, och Zayn tog bort armen som han hade runt om mig. Istället flätade han ihop handen med min.
Framför oss satt Patricia och Deborah. De kollade bak på oss, och Patricia såg mer avundsjuk än arg ut.
“Jag äcklas av att hon har samma namn som min mamma.” viskade han i mitt öra. Jag skrattade till lite tyst, och log ont mot henne. Hon bara skakade på huvudet och båda dom vände sig framåt igen.
“På tal om att äcklas, så måste jag berätta om Cassandra.” sa jag tyst till Zayn i mitt öra, medans jag granska Cassandra som satt längst fram och koncentrerade sig på vad magistern sa.
“Hon är tillsammans med din bror?” sa Zayn. Jag kollade chockat på honom. “Jag såg dem utanför skolan imorse, detaljer kanske inte behövs.” Han fnittrade till, men jag satt tyst och kollade fortfarande på Cassandra. Jag nickade.
Previous: Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.
“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.
………………………………………….............................................................................................
Det här kunde inte vara sant. Mike gick runt och lekte med massa tjejer, men varför just Cassandra? Hon måste inte veta om det, för hon verkar inte alls som en sån tjej som vill vara med en kille som playar runt med massa. Jag ville inte att hon skulle såras av någon, speciellt inte av min egna storebror. När hon mötte min blick, såg hon förvånad ut, och ryckte diskret bort Mikes arm. “Ashley.” sa hon frånvarande och kollade ner i golvet. Hon reste sig upp och gick mot mig.
“Jag visste inte…” var det enda hon fick fram. Jag skakade bara på huvudet.
“Får jag prata med dig ett tag.” sa jag till henne och drog henne med mig.
“Men hallå!” skrek Mike efter oss. Jag lipade åt honom, och tog med mig henne upp till mitt rum, och stängde dörren bakom oss. Jag pekade på min säng att hon skulle sätta sig där. Skyldigt gick hon och satt sig på min säng. Jag drog fram min skrivbordsstol framför henne och satt mig i den, och satt armarna i kors.
“Han av alla Cassandra?” sa jag skakandes på huvudet. Hon ryckte bara på axlarna och kliade sig i huvudet.
“Han…jag…vi träffades på nattklubben igår.” sa hon och rodnade till lite. “Jag var inte så jättefull, men han var överfull. Jag hjälpte honom till busshållplatsen igår kväll, och åkte med honom hem hit. Han vägrade lämna mig ensam att åka hem själv, så jag gick med in och…” hon sa inget mer, utan log bara stort. Jag bara satt och gapade. Jag äcklades av att min bror hade lekt med min kompis. Jag såg inte alls glad ut, utan bara stirrade på henne med stora ögon.
“Vadå?” sa hon bara. Jag skakade mer på huvudet, och satt handen för ansiktet.
“Cassandra…sov du med honom hela natten?” Hon svarade inte på min fråga med ord, hennes blick sa allting. Jag blev besviken, inte bara på henne, utan på min bror också.
“Jag visste inte att han var din bror…plus, jag liksom…gillar honom…mycket.” sa hon och rodnade mer än nånsin. Just då rusade Mike in i rummet, och glodde argsint mot mig. Han kollade sedan mot Cassandra, och när de såg på varandra, log båda stort. Usch vad det äcklade mig. Han lutade sig mot henne, och kysste henne. De kysstes länge, och han hamnade ovanför henne i sängen.
“SLUTA!” skrek jag och försökte dra bort honom från henne. Han ryckte bort mig, och fortsatt att kyssa henne. Jag tog till med knytnäven den här gången, och slog han hårt på ryggen. Han skrek till och kollade irriterat på mig.
“Visst.” sa han. “Kom, vi går till mitt rum.” Cassandra fnittrade till, och gick med honom ut ur mitt rum. Han stängde hårt igen min dörr. Det här var verkligen inte okej. Jag kunde inte låta dem två vara tillsammans. Jag brydde mig inte om hon älskade honom, för snart skulle hennes hjärta vara krossat när han hittade en ny tjej. Jag ville inte att det skulle hända.
Nästa dag:
Det var sista lektionen, och vi väntade på att läraren skulle komma in och börja lektionen. Zayn gick fram till mig och lyfte upp mig så jag satt på skolbänken. Han sätt händerna bakom min rygg och kysste mig passionerat. Jag tog ett fast grepp om honom, och våra tungor snuddades än en gång.
“Det där får ni göra på fritiden.” hörde vi magistern säga. Båda vi fnittrade till, och satt oss ner bredvid varandra. Zayn höll armen om mig och kysste mig igen.
“Ni turtur duvor.” Magistern stod nu framför oss två med händerna på sidan och såg irriterad ut. Vi kollade oskyldigt upp på honom, och Zayn tog bort armen som han hade runt om mig. Istället flätade han ihop handen med min.
Framför oss satt Patricia och Deborah. De kollade bak på oss, och Patricia såg mer avundsjuk än arg ut.
“Jag äcklas av att hon har samma namn som min mamma.” viskade han i mitt öra. Jag skrattade till lite tyst, och log ont mot henne. Hon bara skakade på huvudet och båda dom vände sig framåt igen.
“På tal om att äcklas, så måste jag berätta om Cassandra.” sa jag tyst till Zayn i mitt öra, medans jag granska Cassandra som satt längst fram och koncentrerade sig på vad magistern sa.
“Hon är tillsammans med din bror?” sa Zayn. Jag kollade chockat på honom. “Jag såg dem utanför skolan imorse, detaljer kanske inte behövs.” Han fnittrade till, men jag satt tyst och kollade fortfarande på Cassandra. Jag nickade bara till svar.
Efter lektionen möttes jag av Mike som stod vid klassrumsdörren. Av ovana att han skulle stå där, var jag dum att fråga honom varför. Jag kom senare på varför, och så fort jag kom att tänka på det, gick jag snabbt därifrån, och Zayn kom efter mig. Just i det ögonblicket fick jag ett sms från Harry. X-factor fortsätter imorgon. Stod det på smset.
Efter lektionen möttes jag av Mike som stod vid klassrumsdörren. Av ovana att han skulle stå där, var jag dum att fråga honom varför. Jag kom senare på varför, och så fort jag kom att tänka på det, gick jag snabbt därifrån, och Zayn kom efter mig. Just i det ögonblicket fick jag ett sms från Harry. X-factor fortsätter imorgon. Stod det på smset.
......................................................................................................................................................
Jag har skrivit klart det här kapitlel för längesen, men inte orkar publicera det, och inte hittat bilder haha. Men nuså! :) Hoppas ni gillar det.
2012-03-16 | 10:06:14 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 17
Previous:
Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.
“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.
“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.
…………………………………………...............................................................................................
Jag väcktes av att min mobil vibrerade. Harry stod det på skärmen. Jag gnuggade mig i ögonen och öppnade sedan meddelandet.
Previous:
Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.
“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.
“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.
………………………………………….............................................................................................................
Jag väcktes av att min mobil vibrerade. Harry stod det på skärmen. Jag gnuggade mig i ögonen och öppnade sedan meddelandet. Märkte ditt sms nu, hoppas ni är okej! stod det. Utan att ha ork att svara på det, så lämnade jag ifrån mig mobilen igen, och lutade mig tillbaka mot Zayns axel. Just i det ögonblicken kom sjuksköterskan ut från rummet. Jag knuffade till Zayn lätt med armbågen, och han vaknade till, och kollade på den ganska korta blonda kvinnan. Hon såg ut att vara ungefär 45 år.
“Hur mår han?” fick jag tillslut fram. Hon log lite snett, och kollade ner på sitt block.
Zayn reste sig raskt upp ifrån stolen och gick fram till sköterskan. “Hur mår han frågade hon.” sa han rakt framför ansiktet på henne. Lugnt sneglade hon upp på honom från sina glasögon, och kollade på mig sedan.
“Han fick en hjärtinfarkt igår. Det såg ut som att han inte skulle överleva natten, men vi hade tur. Du har en stark morfar ungeman.” sa hon och la handen på Zayn axel. Han kollade bak på mig, och såg lättad ut. Sedan vände han sig mot kvinnan igen.
“Får vi gå in?” frågade han och backade ett steg, och sneglade in mot rummet där hans morfar var. Sköterskan nickade. “Bara tjugo minuter max, han behöver vila.”
Zayn rusade mot mig och Waliyha och kramade om oss båda två. Han tog oss båda i händerna, och vi gick in i rummet.
När han såg sina barnbarn fick han ett stort leende på läpparna. Han såg så lycklig ut, och både Zayn och Waliyha rusade fram till sjukhussängen. Jag förblev kvar vid dörren. Patricia gick fram till mig och kramade om mig.
“Han älskar dem verkligen.” sa hon och satt armarna i kors och log medans hon kollade på dem. Jag nickade bara till svar. Det måste vara svårt för Zayn att veta att hans morfar kanske snart skulle försvinna.
När besökstiden var över, gick vi alla ut till matsalen som fanns inne i sjukhuset. Patricia plockade fram en påse som hon hade packat med sig lite frukter och juice. Hon log mot oss, men vem som helst kunde se, att det knappt var någon glädje i hennes leende. Det var en jobbig tid för dem nu, och här satt jag utan att ens veta hur det känns. Jag hade mina problem, som inte någon av dem kunde förstå sig på. Jag mådde fortfarande dåligt över det som hände med Drake. Hur kunde jag vara så dum? Även om Zayn hade förlåtit mig, så kunde jag inte glömma det.
När klockan närmade sig fem, tyckte alla det var bäst att lämna sjukhuset. Personalen lovad att ta väl hand om honom. Alla klev in i Patricias bil. Hon körde in mot min gata, och stannade bilen utanför mitt hus. Zayn gick med mig till dörren. Just då öppnade mamma dörren, och kramade om mig hårt. “Jag har saknat dig Ash!” sa hon, och märkte sedan att Zayn stod precis bredvid. “Oj, förlåt.” sa hon och gick in igen, och stängde dörren. Zayn bara skrattade åt henne, och kollade sedan på mig igen.
“Ses imorgon.” sa han. Jag nickade, och kramade om honom. Vi stod länge och kramades. Han lyfte upp mitt huvud, och våra läppar möttes än en gång, en lång stund. Jag svävade på moln. Det var bara jag och Zayn, ingen annan. Tillslut avbröts vi av att Patricia tutade. Vi både skrattade, och han gick sedan och satt sig i bilen. De åkte iväg, och jag gick in i huset.
Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.
“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.
………………………………………….......................................................................................................
Ohoh, spännande eller? ;) Haha! Tror ni Cassandra vet om att Mike är Ashleys storebror? Vad tycker ni!?
Kommentera och gilla på facebook! Stay tuned for more!
2012-03-15 | 19:46:41 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 16
1Dream1Direction - Kapitel 16
Previous: “Plus, så har du Harry.” Jag pekade mot Harry, och han log det största leendet jag sett.
Just då ringde Zayns mobil igen, och den här gången var det ett okänt nummer. Han tvekade först att svara, men han svarade efter några sekunder ändå. Personen i luren pratade länge, och Zayn stod och nickade till vad hen sa. Efter en stund såg han förskräckt ut, och la sedan på.
“Vi måste hem, morfar mår sämre.” sa han och gick snabbt mot bilen. Jag började gå med honom, men Harry tog tag i mig.
“vänta, vi kanske kan hålla kontakt, här är mitt nummer.” sa han och räckte mig en lapp med ett nummer på, som tydligen var hans. “Messa mig, så jag får ditt nummer.” Jag log mot honom och nickade, sedan sprang jag ifatt Zayn.
………………………………………….....................................................................................................
Det hade gått fem timmar sedan vi kom tillbaka till Bradford, och vi hade suttit inne på sjukhuset i fyra timmar. Vi har inte gjort något annat än att sitta och vänta i korridoren. Zayn gick fram och tillbaka mellan väggen och där jag satt, lika oroad som han blev när vi åkte ifrån London. Jag hade försökt lugna ner honom, men det hade inte hjälpt. Bredvid mig satt hans lillasyster. Hon hade somnat på min axel, klockan var ju snart tre på natten.
Det kändes konstigt att vara på sjukhuset igen, för den här gången hade vi inte själva några skador. Nu fick vi känna hur våra mammor kände sig när vi låg på sjukhussängen. Det var en jobbig känsla, och jag gillade inte att se Zayn såhär ledsen och oroad. Han kämpade hela tiden med att inte visa för mycket känslor, men den här gången kom allt ut igenom honom. Någon timme innan hade han fått en sån stark frustration att han sparkade hårt mot väggen och skrek. Han hade skrämt Waliyah, och hon hade sprungit iväg. Vi hade spenderat en kvart med att leta efter henne. Hon ville inte prata med Zayn, så jag hade fått ansvaret att trösta henne. Tillslut, efter ett långt trevligt samtal med henne, hade hon somnat.
Jag satt handen i fickan, och fann lappen som Harry hade gett mig tidigare. Jag log vid minnet, och tog sedan upp min mobil för att skicka iväg ett sms till honom. Hej, det är Ashley. Vi sitter på sjukhuset och väntar på besked. Jag klickade på skicka, och nästan direkt hade jag fått ett sms, inte ett svar från Harry, utan det var från Kimmy. Nu kom mina skuldkänslor fram, jag hade inte ringt eller skrivit till henne på ett långt tag. ASH! Jag bryr mig inte om tidsskillnad eller pengar nu. JAG SAKNAR DIG, så det gör ont, jag menar det! Du har inte uppdaterad facebook, och jag är orolig för dig. Jag går in på din logg varje dag, men ingen status eller någonting. Vad gör du!? Svara så fort du ser det här xx. Jag skrattade till. Typiskt henne att alltid vara sån här, men den här gången förstod jag henne. Efter en lång fundering om jag skulle svara eller inte, bestämde jag mig för att skriva ett kortfattat sms om allt som hänt.
Förlåååt! Saknar dig med. Det har hänt så mycket under tiden jag inte skrivit någonting. Jag har vart med i en bilolycka och hamnat på sjukhus, varit på audition för X-factor, men det var bara Zayn som kom vidare. Nu är vi på sjukhuset igen, kan förklara mer när jag kommer hem xx. Skrev jag som svar. Då kom jag på att jag måste meddela mamma om att jag förmodligen inte kommer hem inatt.
Zayn gick fram och satt sig bredvid mig, och satt armen om min axel. Han hade gråtit, jag såg det på honom, för hans ögon var helt tårfyllda.
“Du får åka hem om du vill.” sa han och gav mig en puss.
Jag skakade bara på huvudet och la mitt huvud på hans axel.
“Nej, jag stannar här med dig hellre.” svarade jag honom. Han lutade sitt huvud på mitt huvud. Han andades tungt, och jag kände hur hans hjärta dunkade i takt. “Jag är stolt över dig.” Jag lyfte på huvudet igen och kollade honom rakt in i ögonen. Han såg förvånad ut.
“Vadå?” sa han.
“Att du kom vidare menar jag, jag är stolt över dig.” sa jag igen. Han pressade fram ett svagt leende, och kollade ner i golvet. “Jag tror du kommer bli stor en dag, precis som du drömt om. Du och Harry kan bli bästa vänner nu, genom att ni båda kom vidare.”
Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.
“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.
“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.
…………………………………………...................................................................................................
Ett ganska kort mysigt mellan kapitelJ Vilket det kommer bli mycket av haha.
Hoppas ni gillar det, och fortsätt att kommentera och gilla på facebook!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Previous: “Plus, så har du Harry.” Jag pekade mot Harry, och han log det största leendet jag sett.
Just då ringde Zayns mobil igen, och den här gången var det ett okänt nummer. Han tvekade först att svara, men han svarade efter några sekunder ändå. Personen i luren pratade länge, och Zayn stod och nickade till vad hen sa. Efter en stund såg han förskräckt ut, och la sedan på.
“Vi måste hem, morfar mår sämre.” sa han och gick snabbt mot bilen. Jag började gå med honom, men Harry tog tag i mig.
“vänta, vi kanske kan hålla kontakt, här är mitt nummer.” sa han och räckte mig en lapp med ett nummer på, som tydligen var hans. “Messa mig, så jag får ditt nummer.” Jag log mot honom och nickade, sedan sprang jag ifatt Zayn.
………………………………………….....................................................................................................
Det hade gått fem timmar sedan vi kom tillbaka till Bradford, och vi hade suttit inne på sjukhuset i fyra timmar. Vi har inte gjort något annat än att sitta och vänta i korridoren. Zayn gick fram och tillbaka mellan väggen och där jag satt, lika oroad som han blev när vi åkte ifrån London. Jag hade försökt lugna ner honom, men det hade inte hjälpt. Bredvid mig satt hans lillasyster. Hon hade somnat på min axel, klockan var ju snart tre på natten.
Det kändes konstigt att vara på sjukhuset igen, för den här gången hade vi inte själva några skador. Nu fick vi känna hur våra mammor kände sig när vi låg på sjukhussängen. Det var en jobbig känsla, och jag gillade inte att se Zayn såhär ledsen och oroad. Han kämpade hela tiden med att inte visa för mycket känslor, men den här gången kom allt ut igenom honom. Någon timme innan hade han fått en sån stark frustration att han sparkade hårt mot väggen och skrek. Han hade skrämt Waliyah, och hon hade sprungit iväg. Vi hade spenderat en kvart med att leta efter henne. Hon ville inte prata med Zayn, så jag hade fått ansvaret att trösta henne. Tillslut, efter ett långt trevligt samtal med henne, hade hon somnat.
Jag satt handen i fickan, och fann lappen som Harry hade gett mig tidigare. Jag log vid minnet, och tog sedan upp min mobil för att skicka iväg ett sms till honom. Hej, det är Ashley. Vi sitter på sjukhuset och väntar på besked. Jag klickade på skicka, och nästan direkt hade jag fått ett sms, inte ett svar från Harry, utan det var från Kimmy. Nu kom mina skuldkänslor fram, jag hade inte ringt eller skrivit till henne på ett långt tag. ASH! Jag bryr mig inte om tidsskillnad eller pengar nu. JAG SAKNAR DIG, så det gör ont, jag menar det! Du har inte uppdaterad facebook, och jag är orolig för dig. Jag går in på din logg varje dag, men ingen status eller någonting. Vad gör du!? Svara så fort du ser det här xx. Jag skrattade till. Typiskt henne att alltid vara sån här, men den här gången förstod jag henne. Efter en lång fundering om jag skulle svara eller inte, bestämde jag mig för att skriva ett kortfattat sms om allt som hänt.
Förlåååt! Saknar dig med. Det har hänt så mycket under tiden jag inte skrivit någonting. Jag har vart med i en bilolycka och hamnat på sjukhus, varit på audition för X-factor, men det var bara Zayn som kom vidare. Nu är vi på sjukhuset igen, kan förklara mer när jag kommer hem xx. Skrev jag som svar. Då kom jag på att jag måste meddela mamma om att jag förmodligen inte kommer hem inatt.
Zayn gick fram och satt sig bredvid mig, och satt armen om min axel. Han hade gråtit, jag såg det på honom, för hans ögon var helt tårfyllda.
“Du får åka hem om du vill.” sa han och gav mig en puss.
Jag skakade bara på huvudet och la mitt huvud på hans axel.
“Nej, jag stannar här med dig hellre.” svarade jag honom. Han lutade sitt huvud på mitt huvud. Han andades tungt, och jag kände hur hans hjärta dunkade i takt. “Jag är stolt över dig.” Jag lyfte på huvudet igen och kollade honom rakt in i ögonen. Han såg förvånad ut.
“Vadå?” sa han.
“Att du kom vidare menar jag, jag är stolt över dig.” sa jag igen. Han pressade fram ett svagt leende, och kollade ner i golvet. “Jag tror du kommer bli stor en dag, precis som du drömt om. Du och Harry kan bli bästa vänner nu, genom att ni båda kom vidare.”
Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.
“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.
“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.
…………………………………………...................................................................................................
Ett ganska kort mysigt mellan kapitel. Vilket det kommer bli mycket av haha.
Hoppas ni gillar det, och fortsätt att kommentera och gilla på facebook!
får jag över tio kommentarer lägger jag upp kapitel 17 redan ikväll! :)
2012-03-14 | 19:07:34 | Kategori: 1Dream1Direction
♥LÄNKBYTE
Klicka på bilden för att komma till en superbra Justin Bieber novell ! :)
2012-03-14 | 17:26:50 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 15
Previous: "Zayns telefon." svarade hon. "Han kan inte prata just nu, han kör bil."
Hon lät mer och mer sorgsen på rösten, och hennes ögon var förskräckta. "Okej...ja, jag förstår....ja, jag ska säga dettill honom...vi hörs...hej." Hon avbröt samtalet, och kollade på mig.
"Vad har hänt?" sa jag, och försökte koncetrera mig på vägen istället. Hon smekte min hand.
"Stanna bilen." sa hon sakta, och jag nickade.
Jag svängde in på närmaste busshållplats, och stannade bilen.
"Nå?" sa jag, och väntade på att hon skulle säga något.
Hon suckade, och tog en fastare tag om min hand.
"Din mamma ringde." sa hon, och försökte hålla tårarna inne. "Din morfar är på sjukhus."
....................................................................................................................................................................................................................................
Om två personer var det min tur att sjunga inför juryn. Jag hade den där tomma känslan. Jag kände ingenting, bara jag kunde få detta gjort, så skulle jag vara nöjd. Det enda jag ville nu var att åka tillbaka till Bradford till sjukhuset för att se om morfar mådde bra.. Ashley satt bredvid mig och försökte trösta mig, hon skulle sjunga före mig. Hela hon skakade av nervositet, och jag satt där känslolös bredvid henne. Det dåliga samvetet steg inom mig, för jag hade ingenting att säga henne, det enda jag kunde trösta henne med var att sitta vid hennes sida.
"Nummer 10798"
Kvinnan som stod vid dörren väckte mig upp ur mina tankar. Hon hade brunt hår med headset på sig.
Hon kollade upp från sitt block hon höll i, och mötte Ashleys blick. Jag kände hur Ash spände sig. Det var hennes tur. Jag reste mig upp och räckte mig hennes hand.
"Jag kommer med dig in." sa jag sakta och drog upp henne.
"Det går tyvärr inte, bara om du ska sjunga med henne."
Jag och Ashley kollade på varandra, och jag nickade mot kvinnan.
Simon Cowell var den första som reagerade på när vi kom in. Han skrattade till, och de andra jurymedlemmarna växlade blickar med varandra. Jag kände hur mycket mer Ashley skakade.
Simon Cowell var den första som reagerade på när vi kom in. Han skrattade till, och de andra jurymedlemmarna växlade blickar med varandra. Jag kände hur mycket mer Ashley skakade.
"Men är det inte ungdomarna jag mötte för någon månad sen." Simon satt armarna i kors.
Vi båda nickade, och kollade på varandra. Hon såg nervös ut, det här var första gången hon sjöng för fler än en person sedan händelsen hon berättade om.
Ashley's perspektiv:
Ashley's perspektiv:
Efter en lång onödig diskussion om Zayn fick sitta bakom mig när jag sjöng, eller inte, så fick vi äntligen lov. Han kramade om mig, och viskade något i mitt öra, men jag hörde inte vad han sa, jag var så nervös. Nu var det dags. Jag skulle nu sjunga inför Simon, Louis och Cheryl.
"Nå, Ashley Chamrah, right?" blinkade Simon mot mig, och jag nickade sakta tillbaka. "Sätt igång."
Mitt hjärta hoppade till, nu kunde jag inte vända, det här var kanske min enda chans, och jag ville inte göra Zayn besviken.
Jag tog ett djupt andetag, och började sedan sjunga.
Jag tog ett djupt andetag, och började sedan sjunga.
Somewhere over the rainbow
Way up high
There's a land that I heard of
Once in a lullaby...
När jag tog sista tonen, var det tyst länge. De alla satt med armarna i kors och granskade mig uppifrån och ner. Zayn gick fram till mig och kramade om mig bakifrån, och tog mina händer.
"Zayn, din tur." var det enda de sa.
"Va?" Zayn släppte mig och gick bestämt fram till bordet, och satt ner händerna frustrerat i bordet, och lutade sig framför dem. "Var det det enda ni kunde få fram?" Han lät irriterad och såg väldigt arg ut. Ingen av jurymedlemmarna rörde en minn, utan bara kollade på honom. Jag drog försiktigt bak Zayn och kramade om hans arm.
"Det är lugnt älskling, det gör ingenting." sa jag och gav honom en puss på kinden.
Han vände sig till mig och satt sina händer på hans midja. "Du var jätteduktig Ash, och de vill inte säga om de vill ta vidare dig eller inte." sa han.
Jag skakade på huvudet och försökte pressa fram ett leende på mina läppar.
"Bara sjung för dem, det är din dröm ändå, inte min." log jag mot honom. Han öppnade munnen för att säga något, men hindrade sedan sig själv, utan bara nickade mot mig, och gjorde en gest att jag skulle sätta mig på stolen bakom honom.
Efter att han sjungit för dem, rörde de fortfarande inte en min. Simon klappade stelt händerna, och böjde sig sedan ner över sitt block, och skrev ner någonting. Louis och Cheryl satt kvar och granskade oss, med armarna i kors över bröstet. "Gå ut sålänge, vi informerar er sedan." sade Simon tillslut.
Zayn tog tag i min arm, och vi gick ut. Han satt sig på en stol, med huvudet i händerna. Jag satt mig bredvid honom, och drog handen genom hans hår.
"Hur gick det för er?" Jag lyfte huvudet och såg en ganska lång kille, med gröna ögon, stort brunt lockigt hår, och ett leende med så fina vita tänder. "Kom ni vidare?"
Jag lyfte på mina axlar.
"Jag har ingen aning, de informerar oss sedan." sade jag och kollade på Zayn. "För dig då?"
Killen drog fram en stol och satt sig framför oss.
"De sa samma sak till mig." sade han och kollade ner i marken.
Han lyfte sedan upp blicken igen, och räckte fram handen till mig.
"Harry Styles." sade han och log stort mot mig. Jag tog tag i hans hand och skakade den.
"Ashley Chamrah, och det här är Zayn Malik, min pojkvän." sa jag och stötte till honom lite lätt.
Han kollade upp, och såg fortfarande frustrerad ut, men han skakade Harrys hand ändå.
"Vart är ni ifrån?" frågade Harry, men mer hann vi inte säga, för kvinnan med headsetet ropade in oss igen.
Det var jag, Zayn, Harry och två andra som stod där inne framför juryn.
Det var jag, Zayn, Harry och två andra som stod där inne framför juryn.
"Ni är fem stycken, och vi kan bara skicka vidare tre stycken." sade Louis. Den meningen fick mig att bli mer nervös, även om jag kanske inte ville komma vidare. Jag var mer nervös för Zayns skull. Det här var hans dröm, han älskade att sjunga, och det här skulle vara så stort för honom. Jag kollade på honom, och han såg mer nervös ut än vad jag gjorde. Hans hand var blöt av svett, men jag ville inte släppa den, jag skulle vara med och stötta honom, vad vi än skulle få reda på om några sekunder. "Alla ni var riktigt duktiga, men jag, Simon och Cheryl har valt ut tre favoriter, som vi tror kommer lyckas." Han tog ännu en lång paus, och drack några klunkar ur hans kaffekopp. Jag kände hur hårdare grepp Zayn tog om min hand.
"De som kommer vidare är...Harry Styles." Harry bet sig i läppen, och lyfte upp armarna i luften. Han sa ingenting, utan såg bara helt överlycklig ut. Vi mötte blickarna och jag gav honom ett leende.
"Geoffry Falks." sade Cheryl, och killen bredvid Zayn hoppade och skuttade av glädje. Vi gav honom en kort applåd, och sedan blev det tyst igen. Nu stod det mellan mig, Zayn och killen bredvid mig.
"Den sista som kommer vidare är..." började Simon. Zayn kunde nog inte bli mer nervös än vad han var nu. Mina tankar flög bort. Tänk om jag skulle komma vidare. Han skulle bli så besviken, men han skulle låtsas som att han inte alls var ledsen, utan säga hela tiden det var det här jag ville. Jag ville verkligen inte att det skulle hända. Zayn förtjänade att vinna, inte jag.
"Zayn Malik." sade Simon tillsist. Det förblev tyst i rummet. Känslorna flög år många olika håll. Jag kunde inte se om Zayn var glad eller besviken. Han släppte taget om min hand, och satt huvudet i händerna. Harry gick fram och kramade om min axel, och sedan lade han handen på Zayns rygg. Zayn bara skakade på huvudet och gick ut i tystnad. De andra gick också ut, och juryn gick för att ta en rast. Det var bara jag och Harry kvar i rummet. Vi kollade på varandra. Han gav mig en medlidande blick, men jag bara ryckte på axlarna. Sedan gick vi ut till Zayn.
Vart vi än letade, kunde vi inte hitta honom. Vi letade överallt, men sedan kom jag på det.
"Han är ute." sa jag snabbt, och rusade mot utgången. Harry hann knappt med i mina steg. Där hittade jag honom stå lutad mot byggnadsväggen, och kolla ner i marken. Jag kunde se en tår rinna nerför hans kind. Harry kom sedan flåsande fram till oss.
"Han är ute." sa jag snabbt, och rusade mot utgången. Harry hann knappt med i mina steg. Där hittade jag honom stå lutad mot byggnadsväggen, och kolla ner i marken. Jag kunde se en tår rinna nerför hans kind. Harry kom sedan flåsande fram till oss.
"Hur är det?" han slutade flåsa, och stoppade händerna i sin jackficka.
"Det skulle vart du Ash, inte jag." sade han med gråten i halsen.
"Det skulle vart du Ash, inte jag." sade han med gråten i halsen.
"Zayn, det är din dröm, inte min. Jag kommer vara med ändå, på ett sätt, eller hur?" sade jag och gav honom en lätt puss.
"Men..." började han, men jag avbröt honom.
"Jag kommer vara med dig hela tiden, okej?" Han nickade och log ett litet leende. "Plus, så har du Harry." Jag pekade mot Harry, och han log det största leendet jag sett.
Just då ringde Zayns mobil igen, och den här gången var det ett okänt nummer. Han tvekade först att svara, men han svarade efter några sekunder ändå. Personen i luren pratade länge, och Zayn stod och nickade till vad hen sa. Efter en stund såg han förskräckt ut, och la sedan på.
"Vi måste hem, morfar mår sämre." sa han och gick snabbt mot bilen. Jag började gå med honom, men Harry tog tag i mig. "Vänta, vi kanske kan hålla kontakt, här är mitt nummer." sa han och räckte mig en lapp med ett nummer på, som tydligen var hans. "Messa mig, så jag får ditt nummer." Jag log mot honom och nickade, sedan sprang jag ifatt Zayn.
..........................................................................................................................................................................................................
Förlåååt för lång väntan. Jag hade börjat skriva, men allt försvann...
Så det tog ett tag att komma på sedan vad man skrivit och så, men nu är jag äntligen klar med kaptiel 15.
Nu kom Harry med i bilden, vad tycker ni om det? :) KOMMENTERA och GILLA PÅ FACEBOOK! :D
STAY TUUNED!
Så det tog ett tag att komma på sedan vad man skrivit och så, men nu är jag äntligen klar med kaptiel 15.
Nu kom Harry med i bilden, vad tycker ni om det? :) KOMMENTERA och GILLA PÅ FACEBOOK! :D
STAY TUUNED!
2012-03-03 | 10:10:09 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 14
Previous: "Vem var han?"
Hon kollade tillbaka på mig, och nu hade hon tårar i ögonen.
"Drake...killen jag pratade om förut, som jag har varit kär i." tårarna rann nerför hennes kind.
"Jag såg er igår." jag kände att jag var tvungen att säga det så snart som möjligt, för annars skulle hon aldrig få reda på det. Hon suckade djupt, och reste sig upp och gick och satt sig framför spegeln. Hon torkade bort mascaran under ögonen, och satt ner huvudet i händerna. "Jag är så dum." mumlade hon. "Förstår att du aldrig kommer förlåta mig."
Jag gick fram till henne, och kramade om henne bakifrån. Hon skakade fortfarande efter händelsen med Drake.
Jag gick fram till henne, och kramade om henne bakifrån. Hon skakade fortfarande efter händelsen med Drake.
"Sätt dig ner så pratar vi igenom dethär i lugn och ro, okej?" sa jag. Hon nickade instämmande, och satt sig i sängen igen.
............................................................................................................................................................................................................
Ashleys perspektiv:
"Jag vet inte vad jag tänkte....jag antar att jag bara var så chockad efter det du gjorde, så jag sa ja till att träffa honom." sa jag och andades in den friska luften, där vi satt på bänken utanför mitt hus.
"Jag antar att jag bara var trött på att jag alltid sätter dig i trubbel." sa han och la hans arm runt om mig. "Jag älskar dig så mycket, och jag vill inte att något hemskt ska hända dig. Så hände det där, och jag blev helt vansinnig att du var skadad så hårt. Min arm läkte snabbt, men att jag såg hur skadad du var, gjorde ont i mig."
Jag förstod honom på den delen, men allt var fortfarande inte okej. Jag hade fortfarande kysst Drake, tydligen mtt framför ögonen på Zayn. Han fångade min blick, och tycktes veta vad det var jag tänkte på.
"Förlåt..." sa jag, och skakade av kylan. Mina tårar började rinna igen.
"Ash, gjort är gjort. Jag förlåter dig." sa han, och torkade bort en tår på min kind.
Jag kunde inte förstå honom.
"Du är för snäll Zayn. Jag vet att du är sårad för att jag gjorde det, men du vill inte visa det." sa jag och ställde mig upp. "Om det här ska funka så vill jag att vi ska vara ärliga med varandra!"
Jag gick till andra sidan altanen, och lutade mig på det kritvita staketet och kollade ner i marken. Zayn ställde sig bredvid mig, och gjorde likadant. Jag visste inte vad mer jag kunde säga. Känslorna virrade runt och jag var inte säker på om Zayn fortfarande ville ha mig i hans liv. Det jag gjorde var hemskt, och att jag föll för att vara med Drake är en sak som jag aldrig kunde få svar på. Han var och skulle förbli det förflutna. Det jag och han hade då var inte speciellt perfekt.
"Ash, om jag ska säga sanningen, så är du den enda jag är ärlig mot." han tog ett djupt andetag, och grep tag om mig hand. "Dock stack det till i mig när jag såg dig med Drake igårkväll, men när jag sedan såg spritflaskan, förstod jag att du var sårad. Mitt liv skulle gå i bitar om jag släppte dig nu, och jag är rädd att jag ska ta fel beslut." Orden han sa kändes rätt. Jag var trots allt full när jag kysste Drake, och jag drack för att jag var sårad, och att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.
Han vände sig om, och kramade om mig bakifrån. Det kände annorlund när Zayn gjorde det. Med honom kände jag vil mycket tryggare, med Drake kände jag mig tvingad till allt.
Zayn kysste mig på halsen, upp till kinden. Jag vände mig om för att krama om honom. Han kysste mig än en gång nere på halsen, sedan längre upp, och våra läppar möttes i en passionerad kyss. Hans händer flätade sig i mitt hår. Han lyfte upp mig och bar mig till bänken, fortfarande med läpparna pressade mot varandra.
"Jag älskar dig Ash." sa han, och fortsatte att kyssa mig.
"Det börjar bli lite kallt." sa jag sakta. Han log mot mig, och lyfte mig sedan upp igen, och bar in mig i huset.
Några timmar senare
Zayns perpektiv:Solkatterna lyste på mig genom fönstret. Jag öppnade ögonen och märkte att jag var på ett helt annat ställe än på mitt rum. Jag kollade mig omkring, och började känna igen mig. När jag vände mig om, låg Ash där bredvid mig, djupt i sömn. Jag la håret bakom öronen på henne, och kittlade henne lite på kinden. Hon fnissade till, och öppnade sina trötta nyvakna ögon. Hennes ansikte sken upp när hon såg mig. Glädjen kom inom mig när jag såg att hon var lycklig igen. Jag gav henne en kort kyss, men hon protesterade.
"Mer." sa hon lite frånvarande, och drog mig intill henne. Automatiskt frogs hon upp ovanför mig. Det blev mer och mer. Tillslut slutade hon, och ställde sig upp på golvet.
"Det får inte gå för långt." sa hon och satt på sig tofflorna.
Hon hade en poäng. För bådas skull, var det bäst att vänta.
Hon gick framför spegeln, och skrek till. Hon borstade snabbt igenom håret, och satt upp det i en lätt hästsvans.
Hon hade en poäng. För bådas skull, var det bäst att vänta.
Hon gick framför spegeln, och skrek till. Hon borstade snabbt igenom håret, och satt upp det i en lätt hästsvans.
"Girl you're amazing, just the way you are." sjöng jag för henne. Hon vände sig snabbt om, och såg chockad ut. "Vad är det Ash?" frågade jag, och gick fram till henne.
"När är X-factor?" sa hon, och gick snabbt fram till hennes sängbord. Hon letade efter någonting, och tog sedan upp biljetten jag hade gett henne. Hon kollade upp på mig. "Idag!"
Vi fick genast brottom, och skyndade oss att fixa oss snygga. Hon log mot mig när jag fixade till håret i spegeln.
"Vad?" sa jag och lyfte upp kammen i luften. "Man måste ju vara snygg för att ge ett bra intryck."
Hon skrattade högt.
"Det har du rätt i." blinkade hon mot mig. "Kom, vi måste skynda oss."
Hon verkade ha mer brottom än vad jag hade. "Frukost får vi äta i London."
Hon rusade ner, och satt på sig sina skor. Jag kom långt efter henne.
"Kom igen!" skrek hon stressat till mig. Jag log retsamt mot henne, och slängde på mig mina skor, och tog jackan i under armen. Hon var redan inne i bilen och väntade på mig.
"Vad stirrar du på?" frågade hon mig.
"Du är fin." sa jag, och tog tag i hennes hand. Hon skakade på huvudet. Jag kände hur varm hon blev, och för att dölja hur hon rodnade, kollade hon ut genom hennes fönsterruta. "Koncentrera dig på vägen istället så inte något mer händer."
Just i det ögonblicket ringde min mobil. Jag kollade på Ash, och hon förstod vad jag menade. Hon tog mobilen, och svarade.
"Zayns telefon." svarade hon. "Han kan inte prata just nu, han kör bil."
Hon lät mer och mer sorgsen på rösten, och hennes ögon var förskräckta. "Okej...ja, jag förstår....ja, jag ska säga det till honom...vi hörs...hej." Hon avbröt samtalet, och kollade på mig.
"Vad har hänt?" sa jag, och försökte koncetrera mig på vägen istället. Hon smekte min hand.
"Stanna bilen." sa hon sakta, och jag nickade.
Jag svängde in på närmaste busshållplats, och stannade bilen.
"Nå?" sa jag, och väntade på att hon skulle säga något.
Hon suckade, och tog en fastare tag om min hand.
"Din mamma ringde." sa hon, och försökte hålla tårarna inne. "Din morfar är på sjukhus."
...................................................................................................................................................................................................................
Vad tycker ni? Mer och mer börjar hända nu, så jag hoppas det är roligare att läsa. :)
Kommentera och gilla på facebook! :D
Kommentera och gilla på facebook! :D
2012-03-01 | 14:38:00 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 13
Previous:
Att se den killen kyssa Ash, var nog det hemskaste jag varit med om. Det gjorde ont i hela mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till nu. Hon hade svikit mig, vilket jag aldrig trodde hon skulle göra. Det knackade på dörren, och Waliyha kom in sakta och satt sig bredvid mig i sängen. Jag kramade om henne. Jag hade åtminstånde min lillasyster.
Den här gången satt jag inte kvar i bilen, utan gick snabbt ut och knackade på dörren. Jag hörde skrik inne i huset. Var inte henens föräldrar hemma? När ingen öppnade, så drog jag ner handtaget och öppnade dörren hastigt dörren. Ljudet kom från övervåningen. Jag sparkade snabbt av mina skor, och sprang uppför trappen. Där var killen jag såg vara med henne igårkväll. Han som hade kysst henne. Han bankade hårt på Ashleys dörr. "Öppna dörren nu!!" skrek han åt henne.
Drake var tillbaka. Glädjen svämmade igenom mig. Jag var så glad att han hade kommit hit, och att vi hade hittat varandra. Han förstod mig, och han slog aldrig till mig.
"Jag har aldrig fått veta. Vad gör du här i Bradford?" frågade jag honom, och lutade mitt huvud mot hans axel.
"Min mamma fick samma jobb som din pappa här, så vi flyttade också hit." sa han och kysste mig på hjässan.
"Snart flyttar väl hela Joplin hit." fnissade jag. Han skrattade högt och försökte kyssa mig, men jag vägrade kyssa honom.
Jag drack en klunk av ölen och började nynna på någon melodi. Han gungade med mig sakta.
"Jag var dum Ash. Jag skulle aldrig låtit henne komma in till mig den kvällen. Jag älskade dig, och det har jag aldrig slutat göra." sa han och såg ledsen ut. Hans ord fick mig att bli varm inombords. Han försökte kyssa mig igen, och den här gången lät jag honom göra det. Efter en stund hörde jag en bil köra iväg, och regnet föll ner på oss.
Vi avslutade kyssen, och sprang in till ishallen för att få skydd.
Då slog tanken mig. Vad gör jag här med Drake? Jag är ju tillsammans med Zayn. Vad har jag gjort?
............................................................................................................................................................................................................
"Men kom igen Ash. Tänk efter, vem är du säkrast med? Mig eller Zayn? Han är bara en allmän oförsiktig tönt." Drakes ord skar som knivar i mitt hjärta. Även om jag fortfarande älskade Drake, så hade Zayn den största delen i mitt liv. Det gjorde ont i mig att jag hade varit med Drake. Jag visste redan när jag tackat ja till att träffat honom, att det var fel. Jag kände då inte på mig att det skulle gå såhär långt. Just då kändes det okej, men nu i efterhand mådde jag dåligt över det. Jag ville bara vara hos Zayn och aldrig lämna honom. Jag önskade att inget av det som hände igårkväll, skulle ha hänt. Att allt bara kunde bli som vanligt igen. Men att förlora Drake skulle vara svårt. Han vill att det ska vara jag och han, men jag vill bara vara vänner.
"Jag var full igår Drake, jag älskar Zayn." jag ångrade inget ord av det jag just sagt.
Han kollade på mig med besvikna ögon, och skakade sakta på huvudet, med hans armar i kors. "Jag förstår ändå inte Ash. Han har orsakat problem för dig."
Jag suckade. Han hade en poäng, men Drake kunde inte vara den rätta för mig. Jag visste bara det.
"Det är sant, men jag kommer fortfarande aldrig älska någon lika mycket som jag älskar Zayn."
Drake skakade på huvudet ännu mer, och slog ilsket i väggen. Det var det här jag var rädd för. Att hans aggressioner skulle komma. Han har haft den här sjukdomen enda sedan han var tre år. När han var riktigt frustrerad kunde han slå sönder saker, och göra illa folk. Men han har aldrig någonsin sårat mig fysiskt. Jag hade lärt mig att hålla mig borta i sådana här situationer. Men nu var jag inte beredd. Han slog hårdare och hårdare i väggen. Nu tog han till med knytnäven, och tog i så hårt att det blev ett hål i väggen.
Jag skrek till, och backade undan. Jag vågade inte röra honom. Han var som en tjur. Hans blick vände sig till mig, och han flåsade hetsiskt. Mitt hjärta dunkade hårdare, och han kom närmre mig, men hårda steg. Jag sprang snabbt till mitt rum, och stängde dörren hårt efter mig. Jag fiskade upp mobilen snabbt ur fickan, och ringde den första på min kontaktlista. Det tog en stund innan jag hörde något i luren, men tillslut hörde jag första tonen.
Drake var utanför och försökte komma in i rummet. Men jag höll emot.
Zayns perspektiv:
Att se den killen kyssa Ash, var nog det hemskaste jag varit med om. Det gjorde ont i hela mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till nu. Hon hade svikit mig, vilket jag aldrig trodde hon skulle göra. Det knackade på dörren, och Waliyha kom in sakta och satt sig bredvid mig i sängen. Jag kramade om henne. Jag hade åtminstånde min lillasyster.
"Hur mår du Zayn?" frågade hon. "Vart är Ash?"
När hon nämnde hennes namn, blev jag varm i hela kroppen. den vanliga reaktionen, fast hjärtat var det enda som gjorde ont. Waliyha såg hur ledsen jag var, och hon smekte min kind.
"Hon är väl hemma antar jag." var det enda jag kunde svara. Jag ville inte säga något mer. Folk ska inte behöva oroa sig för mig. Jag kan hantera mina egna problem själv.
"Okej, jag älskar dig." sa hon och reste sig upp igen, och gick ut.
Jag följde henne mid blicken tills hon stängde dörren.
Jag följde henne mid blicken tills hon stängde dörren.
"Älskar dig med." sa jag tyst för mig själv, och gick till fönstret.
Då ringde min mobil i fickan. Jag tog upp den. Det var Ash som ringde. Skulle jag svara? Jag tänkte efter, innan jag tryckte på avbryt. Det sista jag behövde nu var att hon skulle såra mig ännu mer. Det hon ville säga var säkert att hon ville lämna mig, och vara med honom istället. Han var säkert mycket bättre än mig.
Inte långt efter jag hade avbrytit samtalet, fick jag ett sms från henne.
Hjälp mig Zayn, han är galen! stod det. Jag vet inte vad jag skulle tro. Men jag bestämde mig för att åka direkt till henne. Med hastiga steg gick jag och satt mig i mammas bil, och körde raka vägen till hennes hus.
Den här gången satt jag inte kvar i bilen, utan gick snabbt ut och knackade på dörren. Jag hörde skrik inne i huset. Var inte henens föräldrar hemma? När ingen öppnade, så drog jag ner handtaget och öppnade dörren hastigt dörren. Ljudet kom från övervåningen. Jag sparkade snabbt av mina skor, och sprang uppför trappen. Där var killen jag såg vara med henne igårkväll. Han som hade kysst henne. Han bankade hårt på Ashleys dörr. "Öppna dörren nu!!" skrek han åt henne.
"När du lugnat ner dig Drake!" hörde jag henne skrika inifrån rummet. Drake, det var så han hette. Han hade tydligen inte hört mig komma, för han blev chockad när han vände sig om och såg mig. Han granskade mig noga, och gick fram med hårda steg mot mig. Han tog tag i min tröja, och jag kände hur jag lyftes upp några centimeter från golvet.
"Så det är du som är Zayn?" frågade han.
Hans ilska i ögonen skrämde inte mig, jag nickade bara. Han släppte ner mig, och jag rätade till min tröja. Han såg på mig, och skrattade till lite. Han var muskulös, och längre än mig. Men inget skrämde mig. Bakom honom såg jag Ash öppna dörren, och kollade förvånat på oss. Hon satt fingret för hennes mun, för att signalera att jag skulle vara tyst och inte ge henne så mycket uppmärksamhet så han kunde märka henne. Men det gick inte så bra. Han vände sig om och när han fick syn på henne drog han henne till sig. Han tog ett hårt grepp om hennes arm, och jag såg att hon led. Hur kunde han göra så mot henne? Utan att tänka mig för puttade jag till honom hårt, så bara han föll bakåt. Ash sprang fram till mig och tog mig i armen. Hon skakade, hon var rädd.
"Vad håller du på med va? Hon är min nu." sa han och reste sig upp igen.
"Jaha, sen när?" Jag kände hur hon skakade ännu mer. Då hörde jag ytterdörren öppnas, och när jag kollade ner såg jag Ashleys bror Mike komma in. Hon kollade upp och såg en rädd Ash som stod vi d min sida, och en ilsken Drake mettemot oss. Han blev förskräckt och rusade upp till oss. Drake har alltid varit rädd för Mike. Nu när han såg honom, blev han ilskna blick helt plötsligt till en rädd blick. Han backade när Mike försökte gå närmre honom.
"Jag ser att problemet är du." sa Mike lugnt till Drake med en gnytta ilska i rösten. "Vad sa jag om att komma i närheten av min syster, vad gör du här?"
Jag förstod ingenting, men jag skulle nog få reda på det så snart som möjligt. Drake skakade på huvudet, och gick mot utgången. När han var påväg stötte han till mig och gav mig en ilsken blick, sedan gick han ut. När han hade gått ut stod vi tysta en lång stund och kollade på dörren, måna om att han inte skulle komma in igen, mer aggressiv än vad han varit förut. Efter ungefär fem minuter släppte jag taget om Ash, och gick ner för trappan. Jag hoppas hon skulle förstå mig, att jag var sårad. Jag satt mig i soffan i deras vardagsrum, och suckade. Den första som kom ner var Mike. Han satt sig mittemot mig och kollade på mig noga.
"Vad har hänt? Syrran vägrar berätta." han lutade sig bakåt och satt fötterna på vardagsrumsbordet.
Om hon inte ville bry sig, så måste jag gripa in och ta tag i det här själv. Utan att säga ett ord till hennes storebror, gick jag raka vägen upp till hennes rum, och satt mig bredvid henne. Hon kollade chockat på mig, men vände sedan ryggen mot mig. Såhär kunde vi inte fortsätta hålla på.
"Ashley. Förlåt mig." sa jag och vände hennes huvud mot mig. "Kolla på mig." Jag såg på hennes kind för att se om hon hade något märke efter att jag hade slått henne, men jag såg inget. "Gör det ont?" Hon skakade på huvudet och kollade bort igen. Jag såg att hon mådde dåligt över det hon gjort, men hon visste inte att jag visste. "Vem var han?"
Hon kollade tillbaka på mig, och nu hade hon tårar i ögonen.
"Drake...killen jag pratade om förut, som jag har varit kär i." tårarna rann nerför hennes kind.
"Jag såg er igår." jag kände att jag var tvungen att säga det så snart som möjligt, för annars skulle hon aldrig få reda på det. Hon suckade djupt, och reste sig upp och gick och satt sig framför spegeln. Hon torkade bort mascaran under ögonen, och satt ner huvudet i händerna. "Jag är så dum." mumlade hon. "Förstår att du aldrig kommer förlåta mig."
Jag gick fram till henne, och kramade om henne bakifrån. Hon skakade fortfarande efter händelsen med Drake.
Jag gick fram till henne, och kramade om henne bakifrån. Hon skakade fortfarande efter händelsen med Drake.
"Sätt dig ner så pratar vi igenom dethär i lugn och ro, okej?" sa jag. Hon nickade instämmande, och satt sig i sängen igen.
..........................................................................................................................................................................................................
Det blev bra igen tillslut, som jag sa :) Snart är det dags för audition till x-factor.
STAY TUNED FOR MORE! :D
kommentera vad ni tycker ! :D
