2012-01-22 | 21:06:52 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 8
Previous:
"Vad är det?" frågade han förvånat.
Jag fick tillbaka medvetandet, och fick panik. Jag började andas mer våldsamt, och jag kände hur mitt hjärta dunkade snabbare än vanligt.
"Lugna ner dig Ash."
Han omfamnade mig.
"Jag vet inte om jag klarar av det här Zayn."
Jag kollade upp på honom, och hans ansikte blev besviket.
"Vadå?" frågade han nervöst.
"Att sjunga, inför flera tusen människor. Det är för mycket för mig."
Jag hörde hur Zayn suckade djupt, och andades tungt. Han rörde sin hand sakta genom mitt hår, och kramade om mig hårdare.
.............................................................................................................................................................................................................................
Zayns perspektiv:
Jag ville aldrig nånsin släppa henne. Hon skakade mer och mer. All snurrade runt i mitt huvud, och smärtan tryckte i magen. Jag klarade inte av att se henne såhär. Hon var så rädd, och det gjorde ont i mig. Hon kramade om mig hårdare, och jag smekte hennes huvud. Vi sa ingenting, vi bara stod där helt tysta.
'Hey! Vad gör ni här inne?" det var en stark manlig röst som ropade nerifrån scenen. Jag tyckte jag kände igen rösten från någonstans.
Vi båda ryckte till, och kollade chockade ner på mannen. Jag såg bara hans gestalt. Han steg fram i ljuset, och då kände jag igen honom. Det var den mannen som skulle vara en av jury medlemmarna. Ash gick bakom mig.
"Är inte det Simon Cowell?" viskade hon i mitt öra.
Jag nickade sakta, och han stod bestämt med händerna på höfterna. Han väntade på ett svar. Vi stod som fastklistrade där på scenen, och tillslut började han gå upp mot scenen. Våra huvuden styrdes efter hans rörelser mot oss. Tillslut var han bara en halv meter från oss. Han såg inte arg ut, men han såg inte heller glad ut. Någonstans mittemellan det.
"Uhm..." Var det enda som kom ur mig. Ash tog tillslut modet till sig, och gick fram.
"Det är mitt fel förlåt. Jag skulle sagt nej till det här." sa hon, och skakade fortfarande.
Jag gick fram och la min hand på hennes axel. Jag kollade på henne.
"Vad gör du?" mimade jag åt henne, och hon bara ryckte på sina axlar.
"Nej, det är mitt fel. Jag tvingade med henne i det här." jag tystnade, och kollade ner i golvet.
Simon bara harklade sig, och satt du armarna i kors.
"Men, vi hade inte tänkt förstöra något eller något sånt." fortsatte jag. Ash tog tag i min hand., och jag kramade om den hårt, för jag var så spänd. Jag kände hur mina händer började bli blöta. Simon bara skrattade till lite, och log sedan.
"Haha. Jag förstår, det är lugnt för den här gången. Men låt det inte hända igen." han fick en allvarlig blick, och pekade bestämt mot oss båda. Vi nickade och såg ner i marken. "Vad heter ni?" frågade han sen, för att byta samtalsämne.
Jag och Ash kollade på varandra, och sedan mot honom.
"Zayn...Zayn Malik." sa jag och kollade på Ash. Hon stod och kollade ner i marken. "och det här är Ashley Chamrah."
Simon nickade, och räckte ut sin hand mot mig. Jag skakade den, och Ash gjorde detsamma. Han förde ner oss från scenen, och ut ur arenan. Vi gick tysta genom den långa korridoren. Jag kände mig dum. Nu har jag lett oss in i trubbel. Vart för han oss? Vi kom närmare och närmare ytterdörren. Han stannade upp precis framför den, och vände sig om emot oss.
"Jag tänker inte fråga vad som förde er hit nu på julafton, så jag låter er gå."
Han öppnade dörren åt oss, och signalerade med huvudet att vi skulle gå ut. Det gjorde vi, och han stängde dörren efter oss. Vi kollade på varandra, ochh bara såg chockade ut. Självaste Simon Cowell hade upptäckt oss, och hälsat på oss.
Ashley fick en allvarlig blick igen, och en tår rann ner för hennes kind. Jag gick fram och kramade om henne hårt, och hon började gråta. Det känns så tungt att se henne gråta.
"Zayn...jag vågar verkligen inte." fick hon fram, mellan alla hennes snyfningar.Jag visste inte vad jag skulle göra för att hon skulle ångra sig. Jag ville att hon skulle ångra sig, och göra de här med mig, men ändå, så vill jag inte tjata på henne.
"Ash, kan du inte försöka. För min skull?" sa jag tyst till henne. Hon kollade upp, och hennes ögon blänkte och var fyllda av tårar. Hon såg först ut att tveka, men nickade sedan. Den jobbiga känslan i magen försvann, och jag blev till en lättad känsla.
"Tack!" sa jag, och kysste henne. Hon svarade kyssen, men avbröt den snabbt. Hennes mobil vibrerade, men hon tog inte upp den. Jag pekade mot hennes ficka, där hon hade mobilen.
"Ska du inte svara?" Frågade jag, men hon skakade på huvudet och smålog lite mot mig. När hon log, så blev jag knäsvag.
Ashleys perspektiv:
Vi gick på bron i London, och kollade på BigBen. Vi stod där länge, och han höll om mig bakifrån. När vi stod där och kollade ut mot London, så kysste Zayn mig på kinden.
"Jag älskar dig Ash." Viskade han i mitt öra. Jag vände på mig, och kramade om honom.
"Jag älskar dig med." sa jag, och gav honom en lätt puss. Jag kände igen hur min mobil ringde i fickan, och den här gången tog jag upp den.
"Hallå?"
Jag hade inte ens tagit ett halv andetag, tills mamma började pladdra.
"Vart är du någonstans Ash? Varför har du inte svarat när jag ringt dig? Vet du vad klockan är? Är du med Zayn?"
"Mamma ta det lugnt. Jag är i London med Zayn."
"Varför är ni där? Klockan är ett på natten!"
Trots mammas stressande ton, så var jag rätt så lugn, och bara log när hon pratade med mig. Hon borde veta nu vid det här laget att jag inte går ensam ute mitt på natten, att jag har lite vett i skallen.
”Han ville visa mig en sak, sen har vi bara gått runt här och kollat. Mamma, det är lugnt. Vi ska nog ta bussen hem nu.” Sa jag till henne lugnande.
Mamma var tyst en stund, och tillslut mumlade hon, på det sättet som hon gör när hon funderar. Tillslut tog hon ett djupt andetag.
”Ta en taxi hem nu, annars blir det för sent.” Hon lät väldigt bestämd.
”Okej.” Sa jag, och la på luren. Zayn såg på mig med en frågande blick.
”Vi måste åka hem.” Sa jag, och han tog min hand igen.
”Det kanske är bäst så.” Sa han och just i det ögonblicket kom en taxi körande. Han vinkade till den, och den stannade. Zayn öppnade dörren åt mig, och gick sen över till andra sidan av bilen, och satt sig bredvid mig. Han log mot mig och lutade sedan sitt huvud fram till chauffören.
”Kan du köra oss till Bradford?” Sa han.
Chauffören nickade, och började köra iväg.
”Så vad säger du? Är du med eller inte?” Frågade Zayn och la sin arm runt mina axlar. När han frågade mig det, så började det trycka i min mage av nervositet.
”Jag vet inte. Jag tror det.” Sa jag, och la mitt huvud på hans axel. Han kysste mig på huvudet, och la sitt huvud på mitt huvud. Chauffören tittade i backspegeln, och mötte min blick. Hans ögon log, och så koncentrerade han sig på vägen igen, och satt på stereon i bilen.
Vi vaknade när vi väl var framme i Bradford. Jag sträckte på mig, och Zayn kollade på mig med sin fina trötta blick. Han gäspade.
”Jag åker med dig hem, så kan jag ta bussen sen.” Sa han och gav mig en lätt puss. Jag ville hindra honom att följa med mig, men han insisterade. Jag kollade ut genom fönstret´. Alla fönster var släckta i alla hus. De här i Bradford måste ha gått och lagt sig nu, och här var tre personer ute på julaftonsnatten, medans alla andra sov.
Jag ville aldrig att den här taxi färden skulle ta slut, för jag ville inte komma ifrån Zayn. Jag ville stanna här i hans famn. Han höll mig hårdare när vi närmade oss mitt hus. När vi väl va framme, så stannade vi fortfarande kvar i bilen, och kollade på varandra. Zayn log mot mig, och gick ut ur bilen, gick runt taxin och öppnade min dörr. Jag tog tag i hand hand och gick ut. Han gav pengar till chauffören, och taxin körde iväg. Jag kollade på honom med en allvarlig blick. Jag var ganska säker på att han förstod exakt vad jag tänkte på.
"Ashley, jag klarar mig okej?" Han kramade om mig, och kollade på mig igen. "Vi hörs imorgon, okej?"
Jag nickade.
"Okej." Sa jag. Zayn gav ifrån sig ett litet fnitter. Han lutade sitt huvud sakta ner mot mitt. Hans varma panna nuddade min, och han kysste mig sakta. Det är vid såna här stunder som man bara vill stanna tiden, så man får hur mycket tid som helst. Men det var omöjligt, och mamma blir oroligare för varje sekund som går. Tillslut var jag tvungen att avbryta stunden, och luta mig bakåt. Han gav mig en förstående blick, och kramade om mig en sista gång.
"Zayn, vi ses ju imorgon." Sa jag och skrattade lite. Han log mot mig tillbaka, och gav mig en lätt puss igen, och gick sakta baklänges mot busshållplatsen.
"Du har rätt. Vi ses älskling." Han vinkade mot mig, och jag gav honom en slängkyss.
"Hejdå." Sa jag, och gick in i huset.
Jag kollade mig i spegeln, och granskade noga om det fanns något mer smink runt mina ögon. Sedan tog jag tvålen och gnuggade mig i ansiktet. Jag hörde min mobil klinga inne på mitt rum. Jag borstade tänderna snabbt, och gick in till mitt rum. Jag la mina vardagskläder på stolen vid fönstret, och kurade sedan ner mig i sängen. Min mobil klingade till en gång till som påminnelse efter första smset, och jag tog upp den från sängbordet. Ett sms från Zayn såklart.
Det var mysigt idag. Träffa Simon och allt. Saknar och älskar dig. Godnatt xx Stod det. Jag läste om det flera gånger, och blev varm varje gång jag läste det. Efter några minuter kom jag på att jag måste svara på det också, innan han somnar.
Ja, det var jättemysigt. Vi hörs imorgon. Älskar dig med. Godnatt :) x Skrev jag som svar. Jag läste hans sms två gånger till, och la sedan tillbaka mobilen på sängbordet.
Jag har aldrig kännt såhär i mitt liv förut. Älskad och ombrydd. Jag visste inte ens att någon kunde älska mig så som Zayn älskar mig. Han har förändrat mitt liv, och gett mig gott självförtroende. Plus så har han fått mig att redan känna mig hemma här i Bradford.
.............................................................................................................................................................................................................................
ÅH! Efter typ 67897654 års väntan är jag äntligen klaaar med kapitlet! Ida, jag VEET att du har väntat, och nu är det ääntligen klart! Oj vad jag har kämpat med att få inspiration och tid med att skriva.
Hoppas ni gillar det, och gilla också på FACEBOOK och KOMMENTEERA! :D
2012-01-13 | 17:18:06 | Kategori: 1Dream1Direction
♥One Thing musikvideon UPPE!
Jag tror jag ska dö en stund nu...
2012-01-10 | 22:07:24 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 7
Previous:"Den här gången springer du väl inte iväg?" sa han och skakade lite. Jag log mot honom, och skrattade, och skakade på huvudet. Han lutade sig fram mot mig mer, och kysste mig. Mitt huvud snurrade. Det här kändes rätt. Jag kände att, Zayn var den enda jag ville ha. Det knackade på dörren.
"Maten är klar." hörde jag Trisha säga.
................................................................................................................................................................................................................................
Jag vaknade av att det luktade kalkon nere från köket. Jag gnuggade mig i ögonen, och rete mig sakta upp. Det lyste ett svagt solsken igenom persiennen. Jack kom springande in till mitt rum med sin blåa pyjamas med bilar på. Han hoppade runt i mitt rum tjöt. Jag ville bara skrika åt honom att gå ut, men jag var för trött för det. Jag bara satt där med trötta ögon och kollade på min ivriga hoppande lillebror. Han pekade mot mitt fönster, och sprang dit.
"Öppna!" sa han och slutade aldrig att hoppa. "Det snöar!" Jag suckade, och reste mig upp, satt på mig mina rosa tofflor, och gick fram till fönstret. Jag drog upp persiennerna. Solen var mycket starkare nu, och den lyste upp hela mitt rum. Utanför huset var pappa och skottade snö, och mamma hängde upp lite ljusslingor i granen som stod på våran gård. Jag hörde något fixa nere i köket, det var förmodligen Mike. Jack stod fortfarande kvar och beundrade utsikten från mitt fönster. Huset stod ganska högt upp märkte jag nu. Man kunde verkligen se hela Bradford.
"Jack, du får ta och gå ut nu." sa jag och puttade iväg honom lite försiktigt. Han sprang ut ur rummet, och lämnade dörren öppen. Jag suckade och gick fram och stängde den. Då hörde jag att min mobil vibrerade. Jag sprang fram till mitt sängbord, och tog upp mobilen. På skärmen stod det Zayn xx. Känslan av glädje spreds igenom mig när jag såg hans namn, och den fina bilden jag snodde från facebook. Jag svarade och innan jag ens hunnit säga något, sa hörde jag honom ta ett djupt andetag, och sen hörde jag något klingande i bakgrunden.
................................................................................................................................................................................................................................
Jag vaknade av att det luktade kalkon nere från köket. Jag gnuggade mig i ögonen, och rete mig sakta upp. Det lyste ett svagt solsken igenom persiennen. Jack kom springande in till mitt rum med sin blåa pyjamas med bilar på. Han hoppade runt i mitt rum tjöt. Jag ville bara skrika åt honom att gå ut, men jag var för trött för det. Jag bara satt där med trötta ögon och kollade på min ivriga hoppande lillebror. Han pekade mot mitt fönster, och sprang dit.
"Öppna!" sa han och slutade aldrig att hoppa. "Det snöar!" Jag suckade, och reste mig upp, satt på mig mina rosa tofflor, och gick fram till fönstret. Jag drog upp persiennerna. Solen var mycket starkare nu, och den lyste upp hela mitt rum. Utanför huset var pappa och skottade snö, och mamma hängde upp lite ljusslingor i granen som stod på våran gård. Jag hörde något fixa nere i köket, det var förmodligen Mike. Jack stod fortfarande kvar och beundrade utsikten från mitt fönster. Huset stod ganska högt upp märkte jag nu. Man kunde verkligen se hela Bradford.
"Jack, du får ta och gå ut nu." sa jag och puttade iväg honom lite försiktigt. Han sprang ut ur rummet, och lämnade dörren öppen. Jag suckade och gick fram och stängde den. Då hörde jag att min mobil vibrerade. Jag sprang fram till mitt sängbord, och tog upp mobilen. På skärmen stod det Zayn xx. Känslan av glädje spreds igenom mig när jag såg hans namn, och den fina bilden jag snodde från facebook. Jag svarade och innan jag ens hunnit säga något, sa hörde jag honom ta ett djupt andetag, och sen hörde jag något klingande i bakgrunden.
'We w...jag menar, I wish you a merry christmas, I wish you a merry christmas. Eller vänta, det här kanske låter bättre, I don't want a lot for christmas, there is just one thing I need." Jag log medans han sjöng hela låten, medand det klingande i bakgrunden.
"All I want for christmas is yoooou, baaby." Han blev tyst, och det klingande ljudet slutade. "Så, vad tyckte du? Jag är inte så värst bra än på triangel, men jag övar."
Jag skrattade bara åt honom, och ja mig ner på sängen.
"All I want for christmas is yoooou, baaby." Han blev tyst, och det klingande ljudet slutade. "Så, vad tyckte du? Jag är inte så värst bra än på triangel, men jag övar."
Jag skrattade bara åt honom, och ja mig ner på sängen.
"Jag tyckte att det var jättefint." sa jag.
Jag hörde hur han andades, och suckade djupt.
"Jag saknar dig." sa han dystert.
Jag fick skuldkänslor nu, även om jag kanske inte borde få skuldkänslor. Gjorde jag verkligen rätt att bli tillsammans med den här killen. Men Zayn var så underbar. Han bryr sig om mig, han hjälper mig, han älskar mig.
"Jag saknar dig också." sa jag, och det blev tyst i båda ändarna.
"Men vet du, det är ju julafton, du får öppna din present!" sa han.
Jag hade helt och hållet glömt bort presenten han hade gett mig tidigare i veckan.
Jag hade helt och hållet glömt bort presenten han hade gett mig tidigare i veckan.
"Jag vill att du öppnar det nu Ash, när jag är med, fast, jag är inte med, men du fattar."
Jag skrattade högt åt det han sa, och bad honom vänta ett tag, så jag kunde hämta min väska. Vart var den någonstans? Den låg ingenstans i mitt rum. Jag sprang ner till hallen, och där låg den. Jag hade visst glömt att ta upp den. Flåsandes sprang jag upp igen, och stände dörren om mitt rum, tog upp telefonen, och lyssnade efter hans andetag. Han var kvar.
"Så, ska bara hitta det i väskan." sa jag, coh rotade förfullt.
"Okej."
Jag hittade det längst ner, lite skrynkligt.
"Nu är det dags att öppna då." sa jag, och började pilla lite på öppningen.
"Nu är det dags att öppna då." sa jag, och började pilla lite på öppningen.
"Gör det! Men var försiktig." sa han.
Jag gjorde som han sa, och öppnade det. Där i låg nån lapp, den var av ett lite hårdare material. Jag tog upp det sakta, och tappade nästan andan. Framför mig höll jag en biljett. Ingen flygbiljett, ingen konsert biljett. Utan, en biljett till, X-factor. Jag kunde inte säga något, jag bara satt där helt tyst, med öppen mun.
"Så, vad tycker du?" sa han förväntansfullt.
"Jag...jag...jag vet inte vad jag ska säga? Innebär dethär att vi ska till uttagningen, i vår?" sa jag och kunde inte släppa blicken på biljetten jag höll i handen.
"Ja! Jag har också en. Älskling, var inte orolig. Du sjunger så bra!" sa han lugnande.
Jag ville inte tro på honom.
"Jaja, jag lovade ju dig, eller hur?" sa jag, och försökte låta lite gladare.
Jag var trots allt glad för biljetten, för att, för mig visade den att Zayn litade på mig, och var verkligen seriös med att jag sjunger bra.
"Ja, du lovade, och nu måste du hålla ditt löfte." sa han, och jag hörde på hans röst att han log stort.
"Ja, du lovade, och nu måste du hålla ditt löfte." sa han, och jag hörde på hans röst att han log stort.
"Men, jag vet inte vad jag ska sjunga?" sa jag, och fick lite smått panik. Dels för att jag inte kunde tro att jag skulle dit, och att jag hade scenskräck, så skulle jag sjunga inför en jury, på tv, inför flera personer.
"Känn ingen press Ash, jag kommer hjälpa dig hitta på något. Eller vänta, sjung den låten vi spelade. Den har du ju övat på" sa han.
"Känn ingen press Ash, jag kommer hjälpa dig hitta på något. Eller vänta, sjung den låten vi spelade. Den har du ju övat på" sa han.
Han hade en poäng där. Det var smart att spela den, eftersom jag var självsäker på den låten. Mamma ropade nerifrån att vi skulle äta frukost.
"Jag måste gå nu. Men vi hörs sen?" sa jag och väntade på svar.
"Ja, God Jul älskling, älskar dig." sa han.
"Ja, älskar dig med. God Jul." sa jag tillbaka och la på luren.
Vad ska jag säga till mamma om det här? För de första har jag inte ens berättat för henne än att jag och Zayn nu var ett par, och nu när jag fått biljetten till X-Factor, så har jag två saker att berätta för henne, och inte är det små saker inte. När jag gick ner såg mamma att jag såg annorlunda ut. Hon kollade konstigt på mig.
"Vad är det med dig då?" sa Mike. "Har du hittat en kille?"
Han gav mig en retande blick. Jag gav honom en mördarblick, men såg sen skyldig ut. Jag gick sakta och satte mig på så långt bort från Mike som möjligt.
"Jag hörde att det var någon kille här förra veckan, på middag." sa han.
Mamma ställde fram korgen med pumpabröd, och en tallrik med bacon. Pappa sträckte fram handen direkt när han såg bröden, men mamma hindrade honom genom att ge honom en lätt slap på handen.
"Ruebert, inte nu! Vänta tills alla satt sig ner."
Det roliga var att alla redan satt ner. Alla kollade på varandra, och skrattade, förutom jag. De märkte snart att jag inte var med i skrattkalaset. Jag satt där och kollade ner i bordet, och formade ett hjärta med mina fingrar på bordet. Sen formade jag ett Z. Jag var så inne i det, att jag inte märkte att de kollade på mig. Pappa, som satt bredvid mig, försökte se vad jag 'skrev' på bordet.
"Ser jag fel, eller "ritar" du ett Z?" sa han.
Jag ryckte till, och kollade upp. Förrns nu såg jag att alla kollade på mig.
"Du är röööd!" sa Mike och pekade på mig, och skrattade.
Jag kollade på mamma för att se om hon instämde med Mike, och mycket riktigt, hon nickade. Sen kollade hon på min storebror med en lite irriterad blick. Han kollade frågande tillbaks på mamma.
"Vadå?" sa han och lyfte upp händerna.
"Hon kanske inte vill prata om det." sa mamma, och började ta ett bröd och hjälpte Jake att bre på smör. När pappa såg att hon tog, så tog han också. När alla hade tagit, så var jag ensam kvar, igen, utan att ha gjort ett enda dugg. Jag kom på mig själv att jag inte sagt någonting alls, bara gett blickar. Jag hade sådan lust att berätta vad som hänt, men jag är rädd för deras reaktioner. Tillslut tog jag modet till mig. Jag satt handknoven i bordet hårt, och kollade på dem med en allvarlig, men rädd blick. Mamma var den första att reagera.
"Oj, gumman vad är det?" sa hon, och tog lite bacon på sin tallrik.
"För det första, kalla mig inte gumman mamma. Jag är inte ett barn längre." sa jag. Jag var rädd att fortsätta, men nu när jag ändå börjat, så måste jag avsluta det här.
"För det andra, så har jag två saker att berätta för er." fortsatt jag.
Alla satt och kollade på mig, tillochmed Jack.
"Det är såhär att..." Jag fick en klump i halsen. Jag ville inte fortsätta. Nej, jag måste säga det här, så det är gjort.
"Jag och Zayn...vi...är..."
"IHOP! JAG VISSTE DET! ATT DU HADE EN KILLE!" sa Mike, och ställde sig upp och lyfte upp händerna.
Alla vände sina blickar till honom, och kollade sedan på mig igen, när han hade satt sig ner igen.
"Är det sant?" frågade pappa.
"Gum...jag menar, Ash, vad roligt! Om det är sant alltså. Han är en så bra kille."
Pappa höjde handen.
"Sakta i backarna nu. Dricker han, röker han?"
Jag visste att det skulle bli såhär, men det var bäst att ändå berätta för dem. Jag får bara ta emot frågorna, och svara på det mesta jag kan.
"Jag vet inte pappa, det tror jag inte."
Konversationen fortsatt i en halvtimme. Tillslut tjöt Mike till.
"EY! Vad var den andra saken?" sa han och käkade upp den sista brödbiten han höll i handen.
"Han gav mig en julklapp." sa jag, och tog en brödbit från korgen.
"Vadå?" sa pappa.
"En biljett.." började jag. Om jag skulle fortsätta nu, och berätta att jag ska va med i X-factor, så skulle de bomba mig med frågor och kommentarer. De såg förväntansfulla ut. "...till X-Factor."
Reaktionen var så att, mamma skrek, pappa och Mike gapade, och Jack skrattade, för han fattade såklart ingenting.
Vi hade öppnat alla julklappar, och firat jul klart. Tyckte jag i alla fall. Jag tog upp min mobil och kollade om jag hade fått några sms. That's right, 3 sms från Zayn. 'Hur är det hos er? :) x' , 'Varför svarar du inte :(( x' och 'Ring mig när du ser detta xx älskar dig!' Jag log stort när jag såg smsen, och jag ringde direkt när jag läste det sista.
Han svarade efter en ton.
"HEEJ!" sa han glatt.
Jag fick en varm känsla inombords.
"Hej Zayn!" sa jag, och satt mig ner framför fönstret och tittade ut.
"Är ni klara nu?" frågade han, och lät mjuk på rösten.
"Ja." Jag pillade lite på halsbandet jag nyss fått i julklapp av pappa.
"Vi med. Har du lust att träffas? Jag saknar dig."
"Jag har ändå ingenting att göra, så ja!" sa jag. "Men vart?"
"Jag möter dig på min busshållplats, åk hit så stiger jag på."
Vi bestämde att göra så. Vi pratade lite till, och la sedan på.
Jag såg honom stå där vid sin busshållplats. Hans ansikte sken upp när han såg mig i fönstret, och han vinkade. Bussen stannade, och framme vid förarhytten dök Zayn upp. Jag ställde mig upp mitt i gången, och när han såg mig, sprang han fram till mig och kramade mig länge. Han kysste mig mjukt. Bussen började köra igen, och vi ramlade nästan framlänges båda två. Vi låg där och skrattade så jag fick ont i magen. Zayn reste sig upp först, och hjälpte mig upp. Min fot var mycket bättre nu, så jag behövde inte använda krykor längre. Vi satt oss på den platsen jag suttit på innan, och pratade om allt möjligt. Han berättade om att han hade sjungit endel, och att han hade tänkt länge på att söka in till X-Factor. Bussen åkte längre, än vi åkt sist. Jag var den första som reagerade på det.
"Zayn, vart ska vi?" frågade jag.
Han tog min hand, och smekte den.
"Du får se." sa han, och kysste min kind.
Jag älskade när han gjorde så. Jag hade alltid frömt om en kille, som skulle våga visa att han verkligen älskade mig. Klockan hade närmat sig tio på kvällen, och jag blev väldigt trött. Jag la ner huvudet på hans axle, och blundade lite. Han lyfte armen, och la den runt mina axlar. Tillslut somnade jag.
"Älskling, vi är framme nu." sa Zayn lugnt.
Jag nickade till, och vaknade. Han kysste mig i håret, och reste sig upp.
"Kommer du?" sa han, och räckte mig hans hand.
Jag nickade och tog tag i handen, och reste mig upp. När vi kom ut, så kollade jag mig runt. Vart var vi någonstans? Zayn märkte att jag såg förvånad ut, så han tog min hand igen, och vi gick tysta bort till en stor byggnad.
"Det här är The Fountain House." sa Zayn, och log mot mig. "Här ska X-Factor sändas."
Jag fick en klump i halsen. Varför gick vi hit för? Han drog med mig till porten.
"Får vi ens vara här?" frågade jag oroligt.
Han skrattade bara, och gjorde tecken för mig att jag skulle vara tyst.
"Jag vet inte, men jag vill bara visa dig." viskade han, och öppnade försiktigt porten. Den var öppen? Vad konstigt. Zayn verkade inte bry sig så mycket om det, utan han gick bara sakta igenom korridorerna, och håller hårt i min hand. Tillslut öppnar han en till dörr, och där inne, såg jag den största arenan jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag kollade på honom förskräckt, och han gav mig en lätt puss för att lugna ner mig.
"Kom." sa han, och sprang upp på scenen.
Jag stannade kvar nere. Jag vågade inte gå upp där. Tänk om en vakt kommer och märker oss, och vi hamnar i fängelse? Han såg besviken ut, men på ett skojigt retsamt sätt. Jag gav mig, och var påväg upp till honom, men stannade när jag var på hälften av trappan upp. Han gick fram till mig.
"Det är inte farligt. Kom bara."
Hans röst var mjuk, och lugnande. Jag tvekade några sekunder, men gick sedan upp. Jag ställde mig mitt på scenen. Då stelnade jag till, och rörde inte en fena. Jag kollade rakt ut mot arenan, och fantiserade en stor publik. Jag blev nervös, men kunde inte röra mig. Jag kände Zayns hand på min axel.
"Vad är det?" frågade han förvånat.
Jag fick tillbaka medvetandet, och fick panik. Jag började andas mer våldsamt, och jag kände hur mitt hjärta dunkade snabbare än vanligt.
"Lugna ner dig Ash."
Han omfamnade mig.
"Jag vet inte om jag klarar av det här Zayn."
Jag kollade upp på honom, och hans ansikte blev besviket.
"Vadå?" frågade han nervöst.
"Att sjunga, inför flera tusen människor. Det är för mycket för mig."
Jag hörde hur Zayn suckade djupt, och andades tungt. Han rörde sin hand sakta genom mitt hår, och kramade om mig hårdare.
...................................................................................................................................................................................................................................
Då var kapitel 7 klaaart! :D
Det blev lite kortare den här gången. Spännande?
Vad tror ni kommer hända. Kommer Zayn bli besviken på Ashley, eller kommer hon ångra sig?
Stay tuned for mooree, och klicka på min facebook icoon längst upp i menyyn, och gilla min FB sida! :D
och kommentera såklaaart!
2012-01-06 | 12:36:04 | Kategori: 1Dream1Direction
♥ZAYN 19 ÅR
Som nog alla Directioners vet, så fyller Zayn 19 år nästa vecka på onsdag, 12 January.
Därför vill jag göra en Happy Birthday Video till honom :)
Kolla på den här videon jag gjort, för mer information :)
min mail: [email protected]
Därför vill jag göra en Happy Birthday Video till honom :)
Kolla på den här videon jag gjort, för mer information :)
min mail: [email protected]
2012-01-04 | 14:41:38 | Kategori: 1Dream1Direction
♥1Dream1Direction - Kapitel 6
Previous:”Haha! Okej okej jag gör det!” sa hon och skrattade ännu mer. ”Du kan sätta dig nu.” Hon puttade till mig lite, och jag gick och satt mig igen.
”Bra! Så, hur var det i Joplin?” sa jag och hon började prata om allt möjligt som hände där. Vi satt nog där i två timmar och bara pratade. Hon pratade om hennes liv i USA, allt som hänt, hennes vänskap med Kim, skolan där, hennes familj. Jag berättade om vad jag gillar att göra, och berättade saker hon borde veta om Bradford. Hon satt och lyssnade och bara log och skrattade. Det här var en bra början på en vänskap som jag tror kommer utvecklas till något mer speciellt.
Jag tror det var här jag gick av bussen i fredags, när jag och Zayn hade vårt lilla snöbollskrig. Det hade snöat mycket under natten till idag, så det skulle nu vara väldigt svårt att hitta min mobil, men jag ska i alla fall försöka hitta den. När jag kom dit, där jag kände igen mig, så hade någon redan varit där, det såg ut som att någon har varit här efter oss och lekt i snön. Hoppas ingen har hittat min mobil och tagit den. Eller, det kanske var Zayn som hade letat efter den. Fast, det tror jag nog inte. Efter att ha letat i tjugo minuter så kollade jag på klockan jag hade på armen, tio i nio. Skolan börjar om tio minuter, komma försent andra skoldagen vill jag inte! Jag rusade till busshållplatsen, och till min största otur, så stod det att den skulle komma om tjugo minuter. Typiskt. Det var jättekallt, och jag frös genom mina vantar. Måste köpa nya varmare vantar, om det kanske blir såhär igen. Hoppas att min mobil är i tryggt förvar, det sista jag vill är att en skum typ fått tag på den. En fågel som satt i granen ovanför mig visslade glatt, och solen kom fram bakom molnet, och lyste så marken glittrade av snön. Jag satt handen för ansiktet för att inte bli bländad av den. Jag såg att bussen kom åkandes, äntligen! Den stannade precis så att dörren kom framför mig, jag steg på. Bussen var nästan helt tom. Det satt en tant längst fram, och en tjej som jag kände igen, nästan längst bak. Hon vinkade till mig att jag skulle komma fram till henne, så jag gjorde det. Hon satt handen på sätet bredvid henne, för att visa att jag kunde sätta mig där.
"Försenad?" frågade hon och gav mig en medlidande blick. Jag nickade och blåste på mina händer för att värma dom. "Jag också. Vaknade tjugo minuter för sent. Men det är jag van vid. Föresten, visst var det du som satt med Zayn på Starbucks i lördags?" Nu känner jag igen henne, det var Cassandra som mötte oss där.
"Ja, de var jag" svarade jag och nickade. Äntligen en tjej att prata med också.
"Förlåt om jag störde eran date, det var inte meningen alls" sa hon och stötte till mig retsamt, jag kollade på henne för att se om hon var seriös, och det var hon också. Hon trodde verkligen att jag och Zayn var på en date. Jag började bli röd i ansiktet, och skakade sedan på huvudet och skrattade lite smått. Jag blev helt nervös, för jag vet inte om det skulle räknas som en date, efter det som hade hänt. Jag ville säga att vi bara var kompisar, men var det egentligen så?
"Eh, date?" var det enda jag fick ur mig. Hon log ett brett leende och plockade fram sin mobil.
"Eller inte...erat 'möte' då." sa hon och log medans hon kollade in i mobilen, sen kollade hon på mig. "Vi är väldigt försenade ska du veta. Vilken lektion har du nu?" Jag hade helt glömt bort att lektioner var inräknade i skolan. Jag tog upp väskan från golvet, och letade efter mitt schema, och tog upp det. Cassandra lutade sig mot mig för att se vilken lektion jag hade. "Biologi, som jag har! Nu är vi framme. Vi måste skynda oss." Hon reste sig upp och väntade på att jag skulle röra mig. Jag reagerade till sist, och reste mig upp. Hon tog tag i min arm, och släpade mig in i skolan.
"Det är tomt här, då är det fritt fram att springa!" sa hon och vi sprang som tokar. Den här byggnaden var verkligen stor, och klassrummet vi skulle in till var typ 5 mil bort kändes det som. Jag råkade trampa fel, så jag ramlade. Det gjorde jätteont i foten, så jag kunde knappt röra på den. Cassandra sprang vidare, utan att hon märkt att jag ramlade. Jag tänkte skrika på henne, men kom på att då kan alla andra höra mig. Så jag satt där och bara väntade på att hon skulle komma tillbaka, vilket hon gjorde också efter en stund. Hon gick fram till mig och bara kollade ner på mig. "Vad gör du? Res dig upp" sa hon och gapade. Jag försökte, men det gick inte.
"Jag kan inte. Det gör ont i fo..." jag hann inte säga mer, för just då hade alla lektioner slutat, och alla elever sprang åt alla håll, och tillslut märkte alla att jag och Cassandra var där i mitt i allt, och det bildades en ring runt omkring oss. De bara stod och glodde på oss.
"Vad är det som pågår här?" hörde jag en sträng röst säga. Det kom fram en lång man, som såg ut att vara ungefär 40 år. Han kollade konstigt på mig, och jag blev såklart röd. Han böjde sig ner framför mig, och kollade ner på min fot, där jag höll handen, sen kollade han frågande upp på mig. "Verkar som att du har ramlat. Du behöver nog gå till skolsyster." Han hjälpte mig upp. Jag kunde verkligen inte gå på foten, det gjorde så förfärligt ont. "Jag känner inte igen dig, är du ny här?" frågade han, och jag nickade. "Cassandra kan visa dig vägen dit. Välkommen hit...eh."
"Ashley Chamrah" sa jag och kände att jag började bli varm i ansiktet. Alla bara stod där och kollade på mig. Läraren hjälpte mig att gå en bit.
"Välkommen Ashley, jag är magister Rob Dilworth. Cassandra tar du henne till syster?" han kollade på henne, och hon nickade och tog tag i mig. "Se så, det finns inget att se här. Gå till nästa lektion nu." sa Rob till alla som fortfarande stod och kollade på mig. Så intressant var det väl inte, att den nya tjejen gjort illa foten, eller tänkte de annorlunda här i England?
”Bra! Så, hur var det i Joplin?” sa jag och hon började prata om allt möjligt som hände där. Vi satt nog där i två timmar och bara pratade. Hon pratade om hennes liv i USA, allt som hänt, hennes vänskap med Kim, skolan där, hennes familj. Jag berättade om vad jag gillar att göra, och berättade saker hon borde veta om Bradford. Hon satt och lyssnade och bara log och skrattade. Det här var en bra början på en vänskap som jag tror kommer utvecklas till något mer speciellt.
............................................................................................................................................................................................................................
Jag tror det var här jag gick av bussen i fredags, när jag och Zayn hade vårt lilla snöbollskrig. Det hade snöat mycket under natten till idag, så det skulle nu vara väldigt svårt att hitta min mobil, men jag ska i alla fall försöka hitta den. När jag kom dit, där jag kände igen mig, så hade någon redan varit där, det såg ut som att någon har varit här efter oss och lekt i snön. Hoppas ingen har hittat min mobil och tagit den. Eller, det kanske var Zayn som hade letat efter den. Fast, det tror jag nog inte. Efter att ha letat i tjugo minuter så kollade jag på klockan jag hade på armen, tio i nio. Skolan börjar om tio minuter, komma försent andra skoldagen vill jag inte! Jag rusade till busshållplatsen, och till min största otur, så stod det att den skulle komma om tjugo minuter. Typiskt. Det var jättekallt, och jag frös genom mina vantar. Måste köpa nya varmare vantar, om det kanske blir såhär igen. Hoppas att min mobil är i tryggt förvar, det sista jag vill är att en skum typ fått tag på den. En fågel som satt i granen ovanför mig visslade glatt, och solen kom fram bakom molnet, och lyste så marken glittrade av snön. Jag satt handen för ansiktet för att inte bli bländad av den. Jag såg att bussen kom åkandes, äntligen! Den stannade precis så att dörren kom framför mig, jag steg på. Bussen var nästan helt tom. Det satt en tant längst fram, och en tjej som jag kände igen, nästan längst bak. Hon vinkade till mig att jag skulle komma fram till henne, så jag gjorde det. Hon satt handen på sätet bredvid henne, för att visa att jag kunde sätta mig där.
"Försenad?" frågade hon och gav mig en medlidande blick. Jag nickade och blåste på mina händer för att värma dom. "Jag också. Vaknade tjugo minuter för sent. Men det är jag van vid. Föresten, visst var det du som satt med Zayn på Starbucks i lördags?" Nu känner jag igen henne, det var Cassandra som mötte oss där.
"Ja, de var jag" svarade jag och nickade. Äntligen en tjej att prata med också.
"Förlåt om jag störde eran date, det var inte meningen alls" sa hon och stötte till mig retsamt, jag kollade på henne för att se om hon var seriös, och det var hon också. Hon trodde verkligen att jag och Zayn var på en date. Jag började bli röd i ansiktet, och skakade sedan på huvudet och skrattade lite smått. Jag blev helt nervös, för jag vet inte om det skulle räknas som en date, efter det som hade hänt. Jag ville säga att vi bara var kompisar, men var det egentligen så?
"Eh, date?" var det enda jag fick ur mig. Hon log ett brett leende och plockade fram sin mobil.
"Eller inte...erat 'möte' då." sa hon och log medans hon kollade in i mobilen, sen kollade hon på mig. "Vi är väldigt försenade ska du veta. Vilken lektion har du nu?" Jag hade helt glömt bort att lektioner var inräknade i skolan. Jag tog upp väskan från golvet, och letade efter mitt schema, och tog upp det. Cassandra lutade sig mot mig för att se vilken lektion jag hade. "Biologi, som jag har! Nu är vi framme. Vi måste skynda oss." Hon reste sig upp och väntade på att jag skulle röra mig. Jag reagerade till sist, och reste mig upp. Hon tog tag i min arm, och släpade mig in i skolan.
"Det är tomt här, då är det fritt fram att springa!" sa hon och vi sprang som tokar. Den här byggnaden var verkligen stor, och klassrummet vi skulle in till var typ 5 mil bort kändes det som. Jag råkade trampa fel, så jag ramlade. Det gjorde jätteont i foten, så jag kunde knappt röra på den. Cassandra sprang vidare, utan att hon märkt att jag ramlade. Jag tänkte skrika på henne, men kom på att då kan alla andra höra mig. Så jag satt där och bara väntade på att hon skulle komma tillbaka, vilket hon gjorde också efter en stund. Hon gick fram till mig och bara kollade ner på mig. "Vad gör du? Res dig upp" sa hon och gapade. Jag försökte, men det gick inte.
"Jag kan inte. Det gör ont i fo..." jag hann inte säga mer, för just då hade alla lektioner slutat, och alla elever sprang åt alla håll, och tillslut märkte alla att jag och Cassandra var där i mitt i allt, och det bildades en ring runt omkring oss. De bara stod och glodde på oss.
"Vad är det som pågår här?" hörde jag en sträng röst säga. Det kom fram en lång man, som såg ut att vara ungefär 40 år. Han kollade konstigt på mig, och jag blev såklart röd. Han böjde sig ner framför mig, och kollade ner på min fot, där jag höll handen, sen kollade han frågande upp på mig. "Verkar som att du har ramlat. Du behöver nog gå till skolsyster." Han hjälpte mig upp. Jag kunde verkligen inte gå på foten, det gjorde så förfärligt ont. "Jag känner inte igen dig, är du ny här?" frågade han, och jag nickade. "Cassandra kan visa dig vägen dit. Välkommen hit...eh."
"Ashley Chamrah" sa jag och kände att jag började bli varm i ansiktet. Alla bara stod där och kollade på mig. Läraren hjälpte mig att gå en bit.
"Välkommen Ashley, jag är magister Rob Dilworth. Cassandra tar du henne till syster?" han kollade på henne, och hon nickade och tog tag i mig. "Se så, det finns inget att se här. Gå till nästa lektion nu." sa Rob till alla som fortfarande stod och kollade på mig. Så intressant var det väl inte, att den nya tjejen gjort illa foten, eller tänkte de annorlunda här i England?
"Så, var är du ifrån?" frågade Cassandra. "Du är inte från England, det hör man på din accent." Jag försökte att inte klänga så mycket på henne, men det gjorde så fruktansvärt ont.
"Jag är från USA" sa jag och försökte att inte tänka på smärtan. En bekant person dök upp framför mig. Zayn.
"Jag är från USA" sa jag och försökte att inte tänka på smärtan. En bekant person dök upp framför mig. Zayn.
"Hey Ash, jag har..." han avbröt sig själv och hans ansikte blev från glad till smärtsamt . "Vad har hänt!?" Han kollade frågande på Cassandra, och på mig igen. Bara den blicken fick mig att bli knäsvag. Han brydde sig om mig.
"Jag ramlade när jag och Cassandra sprang till lektionen, och det hände något med min fot." sa jag och försökte att stå upp själv. Det funkade för ett tag, men sen höll jag på att falla igen, men Zayn tog emot mig. Han hjälpte mig upp, men släppte mig inte. Jag ville inte heller att han skulle släppa.
"Ska du till syster nu då?" frågade han, och kollade på Cassandra igen. Hon nickade mot honom, och sen kollade båda på mig, och jag kollade på Cassandra. Hon blinkade åt mig.
"Zayn, du kan väl ta henne dit. Jag behöver hämta mina biologi böcker i skåpet." hon fortsatte att kolla på mig, med en retsam blick. Jag gav henne en blick som sa att det inte alls gjorde någonting att han följde mig dit istället. Det hade jag inget emot alls.
"Ja, det är lugnt" sa han med en mjuk röst, och kollade på mig. "Kom." Han satt min arm runt honom så jag kunde stödja på honom, så gick han sakta med mig. Skolklockan ringde och alla gick till sina lektioner igen. Han verkade inte bry sig om det, utan vi bara gick där, tysta. Men det var ingen pinsam tystnad. Jag njöt att han gick med mig. Vi närmade oss en dörr, där det stod "Skolsyster". Zayn knackade, och vi stod där och väntade på att dörren skulle öppnas. När jag kollade upp på honom, så kollade han på mig och log.
"Ska du till syster nu då?" frågade han, och kollade på Cassandra igen. Hon nickade mot honom, och sen kollade båda på mig, och jag kollade på Cassandra. Hon blinkade åt mig.
"Zayn, du kan väl ta henne dit. Jag behöver hämta mina biologi böcker i skåpet." hon fortsatte att kolla på mig, med en retsam blick. Jag gav henne en blick som sa att det inte alls gjorde någonting att han följde mig dit istället. Det hade jag inget emot alls.
"Ja, det är lugnt" sa han med en mjuk röst, och kollade på mig. "Kom." Han satt min arm runt honom så jag kunde stödja på honom, så gick han sakta med mig. Skolklockan ringde och alla gick till sina lektioner igen. Han verkade inte bry sig om det, utan vi bara gick där, tysta. Men det var ingen pinsam tystnad. Jag njöt att han gick med mig. Vi närmade oss en dörr, där det stod "Skolsyster". Zayn knackade, och vi stod där och väntade på att dörren skulle öppnas. När jag kollade upp på honom, så kollade han på mig och log.
"Var beredd, hon är läskig?" sa han och skrattade. Skolsystern öppnade dörren och stod och kollade på mig. Hon verkade förstå precis vad som hänt.
"Kom in båda två" sa hon med ett leende. "Sätt dig ner vännen, så ska vi kolla på foten din. Vill du ha en karamell?" Jag kollade mot Zayn, och han försökte att inte skratta. Hon tog av mig skon, och min strumpa. När jag kollade ner på foten, så blev jag helt yr. Det blev svart för mina ögon. Känslan var obehaglig. Jag kände hur jag vajade, och sen kände jag hur jag dunkade i något. Nästa jag mindes var hur Zayn och skolsystern kollade ner på mig. Jag var fortfarande yr, och visste inte vart jag var. Jag kände mig helt vilsen.
"Kom in båda två" sa hon med ett leende. "Sätt dig ner vännen, så ska vi kolla på foten din. Vill du ha en karamell?" Jag kollade mot Zayn, och han försökte att inte skratta. Hon tog av mig skon, och min strumpa. När jag kollade ner på foten, så blev jag helt yr. Det blev svart för mina ögon. Känslan var obehaglig. Jag kände hur jag vajade, och sen kände jag hur jag dunkade i något. Nästa jag mindes var hur Zayn och skolsystern kollade ner på mig. Jag var fortfarande yr, och visste inte vart jag var. Jag kände mig helt vilsen.
"Vart är jag?" mumlade jag. Zayn smekte min hand. Jag kollade på honom.
"Ash, ta det lugnt. Du svimmade bara." han log mot mig, och förde sin hand upp mot min panna. Svimmat? Jag försökte sätta mig upp, men då blev jag ännu mer yr. "Jag sitter kvar här, lugna ner dig Ash." Hans röst var mjuk och omsorgsfull. Han tog tag i min hand och bara satt där med mig. Jag hade bara svimmat, men jag gillade ändå att han var så dramatisk. Det var så gulligt. Skolsystern kom med ett glas vatten, och en tablett.
"Svälj den här. Det är som bamses dunderhonung. Du blir stark på en gång. Gillar du bamse?" sa hon med en barnslig röst. Jag kollade på henne, och sen frågande på Zayn.
"Ash, ta det lugnt. Du svimmade bara." han log mot mig, och förde sin hand upp mot min panna. Svimmat? Jag försökte sätta mig upp, men då blev jag ännu mer yr. "Jag sitter kvar här, lugna ner dig Ash." Hans röst var mjuk och omsorgsfull. Han tog tag i min hand och bara satt där med mig. Jag hade bara svimmat, men jag gillade ändå att han var så dramatisk. Det var så gulligt. Skolsystern kom med ett glas vatten, och en tablett.
"Svälj den här. Det är som bamses dunderhonung. Du blir stark på en gång. Gillar du bamse?" sa hon med en barnslig röst. Jag kollade på henne, och sen frågande på Zayn.
"Svara bara inte" mimade han. Jag log lite mot honom, och tog tag i glaset och tabletten, satt mig upp och svalde tabletten. Skolsystern hade hunnit sätta bandage på min fot. Zayn hjälpte mig att sätta mig upp på stolen.
"Din fot är stukad. Men du klarar av att gå till skolan i alla fall, för så allvarligt är det inte. Om du bara väntar i någon vecka, så kommer det gå över. Du får låna ett par kryckor av mig. Vänta här, så hämtar jag dem." Hon gick ut, och lämnade mig och Zayn ensamma.
"Din fot är stukad. Men du klarar av att gå till skolan i alla fall, för så allvarligt är det inte. Om du bara väntar i någon vecka, så kommer det gå över. Du får låna ett par kryckor av mig. Vänta här, så hämtar jag dem." Hon gick ut, och lämnade mig och Zayn ensamma.
"Du är fin idag Ash." sa han och släppte inte min hand. "Jag har en julklapp till dig också." Han letade fram något i hans väska, och tog fram en liten påse, och räckte den till mig.
"Zayn, du behöv..."
"Jo, ta emot den nu" avbröt han mig. Jag tog tag i påsen, och kollade i den. Där låg ett kuvert, och ... min mobil. Jag kollade upp på honom igen.
"Du hittade den!" skrek jag och kramade honom. "Åh tack Zayn! Jag skulle inte klarat mig en dag till utan den." Han kollade på påsen, och signalerade att jag skulle kolla i den. Jag tog upp kuvertet och läste på det. Öppnas inte förrns på julafton. Jag kollade frågande på honom igen.
"Inte öppna innan, då är det inte roligt" sa han och log mot mig. Jag kände mig så dum nu. Jag hade inte köpt någon julklapp till honom. Nu kan jag inte heller göra det, pågrund av min stukade fot. Skolsystern kom in igen med krykorna. Perfekt. Nu kommer jag skämma ut mig inför hela skolan också, för att jag går på krykor. Jag tog emot dem, och försökte ställa mig upp, och Zayn hjälpte mig.
"Tack för hjälpen" sa jag och haltade ut på mina krykor, med Zayns arm om mina axlar. "Jag har biologi nu." Hans ansikte lyste upp.
"Jag med! Kom, salen är hitåt."
"Jag vill att ni ska kolla lite på sida 187 under lovet som kommer, det kommer bli ett litet förhör på det när ni kommer tillbaka. Tack för idag" sa magister Rob, och satt sig vid sin kateder. Jag samlade ihop mina böcker och satt dem i min väska. Jag suckade, och ställde mig sakta upp. Smärtan i foten gav mig inte riktigt stöd. Zayn stod i dörren och väntade på mig. Jag hältade fram till honom.
"Jag tycker du kan följa mig hem den här gången" sa han och satt armarna i kors. Jag tvekade en aning, men gick tillslut med på det. "Mamma vill bjuda dig på middag, eftersom din mamma bjöd mig på middag." Hade han berättat om mig för hans mamma? Jag visste inte vad jag skulle säga, jag vill inte tränga mig på hans hem sådär. Men jag var ju inbjuden. Jag bara blev röd i ansiktet.
"Du är så söt när du rodnar sådär Ash." sa han och skrattade. "Nu tycker jag vi går till bussen."
Väl påväg till busshållplatsen mötte vi Cassandra. Hon vinkade till oss.
Väl påväg till busshållplatsen mötte vi Cassandra. Hon vinkade till oss.
"Hej på er! Hur är foten?" frågade hon mig, och jag gjorde en tumme ner. Jag såg att hon sneglade på Zayn, och sen tillbaka till mig. "Tråkigt. Så, vart är ni påväg då?"
"Jag tar med Ash hem till mig." sa han och gick mot bussen som kom. Jag nickade bara till instämning, och Cassandra bara log mot mig.
"Åh va trevligt" svarade hon, och hjälpte mig att komma på bussen. Zayn hade redan satt sig och väntade på att jag skulle sätta mig bredvid honom. Jag kollade på Cassandra, och hon nickade mot mig att det var okej. Jag satt mig bredvid honom. Hans hand snuddade vid min hand. Jag kollade upp på honom, och han rodnade.
Bussen stannade där Zayn gick av i fredags, och den här gången skulle jag gå med honom. Cassandra hade gått av en hållplats innan.
"Det ser lite tråkigt ut här kanske, jämfört med ditt hus liksom." sa han, och hjälpte mig att gå. När vi kom fram till hans ytterdörr blev jag nervös. Hans mammas första intryck på mig kommer säkert vara Den oförsiktiga tjejen som kommer säkert dra in Zayn i massa olyckor. Zayn märkte på mig att jag såg orolig ut. Jag kände hur han höll om mig hårdare. "Du behöver inte vara rädd för mamma, hon bits inte." Han var lugn, och hans lugna röst lugnade ner mig. Han öppnade dörren, och där stod hans mamma, som om hon visste att vi skulle komma just nu. Hon höll fram ett fat framför oss med kakor.
"Välkommen Ash! Jag heter Patricia, men du kan kalla mig Trisha om du vill." sa hon. "Jätteroligt att du ville komma på middag här hos oss. Jag har bakat lite kakor, vill ni ha?" Hon var jättelik Zayn på ögonen och leendet. Hon var väldigt vacker, långt brunt hår. Rätt så kort, kortare än Zayn. Eller så var Zayn väldigt lång. Zayn gick fram och kramade henne, och ställde ner fatet med kakor.
"Välkommen Ash! Jag heter Patricia, men du kan kalla mig Trisha om du vill." sa hon. "Jätteroligt att du ville komma på middag här hos oss. Jag har bakat lite kakor, vill ni ha?" Hon var jättelik Zayn på ögonen och leendet. Hon var väldigt vacker, långt brunt hår. Rätt så kort, kortare än Zayn. Eller så var Zayn väldigt lång. Zayn gick fram och kramade henne, och ställde ner fatet med kakor.
"Tack, men nej tack mamma." sa han lugnt, och gick till mig igen för att ta av sig sin jacka. Trishas ögon glittrade när hon kollade på mig.
"Tack, Trisha." fick jag fram, och kollade på Zayn. Det värsta jag visste var att träffa nya vuxna såhär. Jag är så blyg så jag vet aldrig vad jag ska svara när de hälsar. Den pinsamma tystnaden kom, och hon kollade ner på min fot. Hon såg chockad ut och kollade förvånat på Zayn, som kollade på mig. Det här hade jag förväntat mig. Tänk om hon nu tänker slänga ut mig ur huset, för att hon tror att jag är så oförsiktig, och så otrevlig.
"Men kära barn! Vad har du gjort med foten!?" utbrast hon. Hon lät inte alls arg, hon lät bara omsorgsfull.
"Jo, jag ramlade när jag sprang till lektionen imorse." svarade jag henne, och hon började småskratta lite.
"Jaså, vad tråkigt? Gör det ont?"
"Klart att de gör ont mamma." sa Zayn och himlade med ögonen. "Ska vi gå till mitt rum Ash?" Han började gå in i huset, och försvann bakom ett hörn. Varför var han såhär för? Trisha kom fram till mig och hjälpte mig att ta av mig min kappa, och visade mig till Zayns rum.
"Middagen är klar snart, jag säger till." sa hon och log mot mig. "Trevligt att du är här Ashley. Jag har hört så mycket om dig." Hon blinkade mot mig, och gick mot köket. Jag gick in till Zayns rum, men hittade inte honom någonstans. Jag gick runt lite och kollade på hans saker. På byrån som stod vid fönstret såg jag en inramad bild. På den var Zayn, Trisha, men vem var den tredje? Jag tog upp fotot och granskade det noga. Han var rätt så lik Zayn.
"Buh!" Jag hoppade till. Zayn dök upp framför mig, och jag ramlade nästan baklänges. "Haha, det är så kul att skrämma dig." Han kollade på fotot jag hade i handen. Han pekade på den okända mannen. "Det är pappa."
Han tog fotot och ställde tillbaka det. Han hade bytt kläder till mjukisbyxor och en hoodie. Han satt sig i soffan han hade i rummet, och jag haltade sakta fram till honom för att sätta mig bredvid. Jag la krykorna åt sidan, och satt mig.
"Din mamma är jättetrevlig." sa jag till honom, och han himlade lite med ögonen och suckade. "Vadå? Hon är ju det." Han kollade på mig, och släppte aldrig blicken från mig.
"Jo, hon kanske är det ändå." sa han. Han tog tag i min hand, och fick en allvarlig blick. "Ash, det är en grej jag vill prata om." Hans hand var varm, och hans grepp blev lite hårdare, och hans tumme smekte sakta min hand. Jag kollade ner på våra händer, och sen nervöst upp på honom.
"Mm." sa jag bara. Hans hand blev varmare, och lite svettigare, men jag ville inte släppa den, och han verkade inte vilja släppa min heller.
"Det känns så konstigt...jag menar. Jag vet att det gått snabbt, men jag...första gången jag såg dig i fredags...jag vill inte bara...bara vara kompisar..." Mitt hjärta hoppade till, och jag fick en konstig känsla i magen. Sa han verkligen det där?
"Zayn...jag vet inte vad jag ska säga. Jag menar..."
"Du behöver inte säga någonting om du inte vill." avbröt han mig, och kollade nervöst åt andra hållet, ut genonm fönstret, och släppte min hand. Jag satt där, och visste inte alls hur jag skulle agera. Han ville att jag skulle bli hans flickvän, eller hade jag förstått fel? Jag tog tag i hans hand igen.
"Zayn, jag har också tänk på det." sa jag, med darrande röst. Han fortsatt att kolla ut. "Snälla säg något..." Han vände sakta huvudet mot mig.
"Säkert?" sa han, och tog samma grepp om min hand, som han gjort förut. Jag nickade bara sakta. Gjorde jag verkligen det här? Var det här rätt sak att göra? Han log mot mig, och luta sig fram sakta för att krama mig. Hans famngrepp var så, kärleksfullt. Jag kände mig älskad. Jag andades nervöst. Han släppte inte taget om mig. Tillslut lutade han sig tillbaka igen. Vi kollade varandra i ögonen länge, och tillslut drogs vi närmare varandra.
"Den här gången springer du väl inte iväg?" sa han och skakade lite. Jag log mot honom, och skrattade, och skakade på huvudet. Han lutade sig fram mot mig mer, och kysste mig. Mitt huvud snurrade. Det här kändes rätt. Jag kände att, Zayn var den enda jag ville ha. Det knackade på dörren.
"Maten är klar." hörde jag Trisha säga.
..................................................................................................................................................................................................................................
Då var äääntliigen Kapitel 6 klaaaart! :DD
Jag veet att ni har väntat, förlåååt för det!
Kommenteraa nuuråå, och gilla på faceboook också! :)) xx
