OneDreamDirection

När besökstiden var över, gick vi alla ut till matsalen som fanns inne i sjukhuset. Patricia plockade fram en påse som hon hade packat med sig lite frukter och juice. Hon log mot oss, men vem som helst kunde se, att det knappt var någon glädje i hennes leende. Det var en jobbig tid för dem nu, och här satt jag utan att ens veta hur det känns. Jag hade mina problem, som inte någon av dem kunde förstå sig på. Jag mådde fortfarande dåligt över det som hände med Drake. Hur kunde jag vara så dum? Även om Zayn hade förlåtit mig, så kunde jag inte glömma det. 

När klockan närmade sig fem, tyckte alla det var bäst att lämna sjukhuset. Personalen lovad att ta väl hand om honom. Alla klev in i Patricias bil. Hon körde in mot min gata, och stannade bilen utanför mitt hus. Zayn gick med mig till dörren. Just då öppnade mamma dörren, och kramade om mig hårt. “Jag har saknat dig Ash!” sa hon, och märkte sedan att Zayn stod precis bredvid. “Oj, förlåt.” sa hon och gick in igen, och stängde dörren. Zayn bara skrattade åt henne, och kollade sedan på mig igen.

“Ses imorgon.” sa han. Jag nickade, och kramade om honom. Vi stod länge och kramades. Han lyfte upp mitt huvud, och våra läppar möttes än en gång, en lång stund. Jag svävade på moln. Det var bara jag och Zayn, ingen annan. Tillslut avbröts vi av att Patricia tutade. Vi både skrattade, och han gick sedan och satt sig i bilen. De åkte iväg, och jag gick in i huset. 

Jag gick uppför trappan, men hindrades av att jag hörde något från vardagsrummet. Jag gick med dämpade steg ner igen, och smög fram till vardagsrummet. Det var en tjej och en kille. Det hördes som Mike, och förmodligen en av hans nya tjejer. Jag skakade på huvudet, och fnittrade till.

“Vad vill du Ash?” skrek Mike åt mig. Jag gick fram i ljuset, men mitt leende försvann då jag märkte vem som satt bredvid honom. Cassandra.