OneDreamDirection

Det har gått tre dagar sedan vi fick åka hem från sjukhuset. Inte en enda gång har jag hört något från Ash. Jag har försökt ringa henne flera gånger, men inte fått något svar. Jag har skickat över hundra sms, men hon har förmodligen struntat i att svara på dem. Det var fel att bli arg på henne, det var trots allt inte hennes fel. Att slå till henne gjorde ju saken ännu värre. 
Jag måste försöka sluta röka. Det här går inte annars. Saker skulle bli ännu värre om jag fortsatt. Jag måste åka ut en stund för att rensa mina tankar. Det skulle nog gå bra om jag lånade mammas bil. Det skulle bara behövas att hon litade på mig. Jag gick ner för att kolla om hon var hemma, vilket hon var. Hon stod i köket och diskade.

"Mamma" sa jag lite försiktigt.

Hon hoppade till och kollade på bakåt på mig.

"Hjälp, jag hörde inte att du kom." hon höll handen på hjärtat. "Vad vill du hjärtat?"

"Kan jag få låna din bil. Jag behöver komma ut lite." Hon såg tvekande på mig.

"Om du inte röker." sa hon tillslut. 
"Lovar." sa jag, och gick direkt ut till bilen. Jag såg mamma kolla ut genom köksfönstret på mig. Hennes blick var bekymrad. Jag förstod henne.

Det fanns bara en sak jag kunde göra. Om inte hon ville svara på mina samtal eller sms, så måste jag själv ta mitt förnuft till fånga och åka hem till henne. Jag skulle inte bry mig om hon var arg och inte vill prata med mig. För jag måste be om ursäkt på mitt sätt.
Jag svängde in på hennes gata, in på deras uppfart. Jag satt  kvar i bilen en stund. Hennes mamma lagade mat i köket. Hon märkte att jag hade kommit, men hon såg inte speciellt glad ut. Hon försvann en stund, och öppnade sedan ytterdörren. Jag steg ut ur bilen och gick fram till henne.

"Mrs.Chamrah." sa jag och räckte fram handen.

Hon kollade på på min hand, och sedan mötte hon min blick igen.

"Zayn Malik." hon satt händerna på höfterna och granskade mig. "Kom in."

"Vill du ha kaffe?" frågade hon när jag hade satt mig vid köksbordet.

Jag skakade på huvudet och tittade upp mot trappen.

"Ash är inte hemma." sa hon och satt sig mittemot mig och drack lite av kaffet hon hade i handen.

"Vart är hon?" frågade jag och satt händerna i fickorna.

"Hon stack in till stan för inte så längesedan. Hon sa att hon skulle träffa någon."

Det måste vara den killen som hon pratade med i telefon för några dagar sedan. Han som tyckte de skulle träffas. Jag reste mig snabbt upp, och rusade ut i hallen.

"Tack!" sa jag innan jag hunnit stänga dörren.

Jag har åkt runt i hela staden, och fortfarande inte hittat henne. Vart kan hon vara? Jag måste hitta henne, för att säga hur ledsen jag är. Förklara för henne hur dum jag var, och att jag inte tänkte mig för innan jag slog till henne. Hoppas hon bara skulle förstå mig, och inte fortsätta vara sur på mig. Det skulle jag inte klara av.

Jag parkerade bilen utanför ishallen. Hon kanske var här i närheten. Det fanns en fin restaurang ganska nära. De kanske var där. 
Jag gick ditåt i hopp om att jag skulle finna henne där. Inte så långt ifrån hörde jag någon skratta. Det lät precis som Ash skratt. Jag kunde känna igen det på långt håll. Jag gick mot det hållet, och där satt en tjej och en kille på en bänk och pratade. Killen hade armen runt henne och försökte kyssa henne, men hon vägrade. Jag gick närmare, och försökte se vilka de var. Mycket riktig. Det var Ashley. Men vem var killen?

Då såg jag i hennes hand. Hon höll i en ölflaska. Hon hade druckit. Det gjorde ont i mitt hjärta. Folk brukar dricka när de är sårade och deprimerade. Ashley var sårad, jag kunde se det på henne bakom hennes leende. Hennes ögon sade allting.
Killen försökte kyssa henne igen, men den här gången gick hon inte emot. De kysste varandra, länge.

Varför gjorde hon såhär mot mig? Jag trodde jag kunde lita på henne.

Bekymrat gick jag mot bilen igen, och körde iväg. Det blev mer och mer mörkt ute, och regnet började falla. 

Drake var tillbaka. Glädjen svämmade igenom mig. Jag var så glad att han hade kommit hit, och att vi hade hittat varandra. Han förstod mig, och han slog aldrig till mig.

"Jag har aldrig fått veta. Vad gör du här i Bradford?" frågade jag honom, och lutade mitt huvud mot hans axel.

"Min mamma fick samma jobb som din pappa här, så vi flyttade också hit." sa han och kysste mig på hjässan.

"Snart flyttar väl hela Joplin hit." fnissade jag. Han skrattade högt och försökte kyssa mig, men jag vägrade kyssa honom.

Jag drack en klunk av ölen och började nynna på någon melodi. Han gungade med mig sakta.

"Jag var dum Ash. Jag skulle aldrig låtit henne komma in till mig den kvällen. Jag älskade dig, och det har jag aldrig slutat göra." sa han och såg ledsen ut. Hans ord fick mig att bli varm inombords. Han försökte kyssa mig igen, och den här gången lät jag honom göra det. Efter en stund hörde jag en bil köra iväg, och regnet föll ner på oss.

Vi avslutade kyssen, och sprang in till ishallen för att få skydd.

Då slog tanken mig. Vad gör jag här med Drake? Jag är ju tillsammans med Zayn. Vad har jag gjort?