OneDreamDirection

Previous: “Jag har saknat dig.” viskade han i mitt öra och fortsatt att kyssa mig.

“Nu räcker det!” sa Niall och särade på oss. Då märkte han att jag hade Deborah med mig. Han mötte hennes blick, och de stod länge och kollade på varandra.

Niall gick fram och skakade han med henne. Jag såg hur röd hon blev om kinderna. Då bröt Harry in och presenterade sig för henne, likadant gjorde de andra, förutom Zayn. Han stod kvar vid min sida och höll om mig.

Ett halvår senare:

"Kommer du snart eller, det börjar nu!" skriker Cassandra från vardagsrummet. Jag tvättade snabbt händerna innan jag greppade tag i chipsskålen och gick och satt mig bredvid Deborah i soffan. "Åh, kan du hämta läsken?" frågade jag Cassandra. Hon gav mig en skojig irriterad blick, och gickut till köket igen.

"Vart är kontrollen?" hojtade jag till och letade överallt i soffan. Jag lyfte på alla filtar och kuddar. "Res dig upp Debs." jag knuffade till Deborah och när hon lyfte på sig såg jag kontrollen. Hon kollade på mig med en oskyldig blick, och skrattade sedan till innan hon satt sig igen.

"Vad skrattar ni åt?" Cassandra kom intravande i vardagsrummet. När vi såg henne började vi skratta ännu mer. Hon såg helt förvirrad ut. Deborah pekade på henne där hon låg på golvet och rullade runt. Cassandra gick till spegeln som var i hallen, och började skratta hon med när hon såg att hon hade ett sorts mustasch liknande streck under näsan.

"Jag såg eran chokladsås, vadå då?" rodnade hon till innan hon satt sig i soffan igen.

När alla var på plats slog jag över till ITV1 och vi hann precis till det började. X Factor introt satt igång, och vi satt som spända och höll hårt i varandra. Vi har gjort det här några gånger nu. Jag skulle aldrig gjort det om det inte var för att Zayn var med. Han och de andra killarna hade med tiden satts ihop till ett pojkband, och de skulle kallas One Direction. 

Tack vare all uppmärksamhet de fått, så har de nu blivit kända över hela England, vilket oroade mig. Jag var glad för Zayns skull såklart, men våran relation började falla isär. Han hade aldrig tid att komma till Bradford. Massa folk på skolan har börjat prata med mig mer nu med tiden, och jag har fått en del kompisar. Men efter ett tag börjar man märka att de bara är med mig för att jag är Zayn Maliks flickvän, inte för att jag är Ashley Chamrah. De enda vännerna jag hade var Deborah och Cassandra.

Innan killarna blev ett band, hade Niall och Deborah kommit nära varandra, väldigt nära. De hade umgåtts väldigt mycket, och flera kvällar hade hennes föräldrar ringt till mig och undrat vart hon har varit. Hon hade kommit hem runt klockan 2 varje dag konstant i en månad. Sen blev det mer med tävlingen, och de började tappa kontakten också. Om ungefär två månader var det julafton, då hade Zayn planerat att komma hem, innan det skulle vi se mer om.

Nu var det killarnas tur att uppträda. Jag tog popcornskålen och satt den i mitt knä. 
"Åh Niall!" sa Deborah med gråten i halsen. Jag såg en tår rinna ner för hennes kind då hon drömde sig bort i tvskärmen. Cassandra knuffade till mig lite lätt och log snett mot mig när hon pekade på tvn. De fina mörka bruna ögonen kollade in i kameran och hans leende var större än någonsin. 

Musiken började spelas, och den första som började sjunga var Niall. Han var röd runt ögonen och vi alla kollade på varandra, sedan var det Liam som sjöng. 
"Åh, jag kan den här låten. Vad heter den nu igen!?" skrek Cassandra till och tog till sin tänkarmin.

"Total Eclipse Of The Heart." sa jag lite frånvarande och väntade på att Zayn skulle börja sjunga. Jag väntade hela låten.

Hans lena sångröst gjorde mig varm i hela kroppen, och jag skrek av lycka och stolthet. Han hade klarat det igen. Jag kramade om Deborah. "Niall var bra!" skrek jag i hennes öra. Jag kunde inte hålla mig lugn.

"Ta det lugnt Ash, du är ju vildare än tjejerna i publiken!" Cassandra skakade på huvudet.

Efter att Simon sagt sitt och killarna gått bakom scenen, sänkte vi volymen och satt och pratade lite. Egentligen gillade ingen av oss X Factor, men vi såg på det bara för killarnas skull.

"Jag är så stolt." sa jag och tårar rann ner för min kind. De båda kramade om mig och de började gråta också, glädjetårar. 

Mitt i vårat kramkalas, ringde min telefon. Jag blev förvånad när jag såg vem det var som ringde.

"JAG ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG ÄLSKLING!" skrek jag när jag svarade.

"Tack! Ville bara säga att jag älskar dig och saknar dig. Killarna hälsar." han lät ganska osäker på rösten.

"Juste, Niall vill prata med Debs." lade han till.

"Okej, älskar dig." sa jag och räckte luren till Deborah.

Det lät som om Zayn döljde något för mig, som om inte allt verkade stå rätt till. Det oroade mig, men jag ville inte förstöra hans kväll eller karriär. Om det blir bråk, skulle alla deras fans oroa sig, och det skulle så småningom komma ut att vi var tillsammans. Jag och Zayn hade alltså kommit överens om att inte publicera vårat förhållande, för bådas skull. Vi skulle inte ta en paus, utan bara inte säga att han och jag var tillsammans, för då skulle jag få massa hat av alla fansen de får, och det ville inte Zayn riskera.

"Är det sant!" hojtade Deborah till och nästan tappade min telefon i golvet. Jag hörde att Niall skrattade i andra ändan av luren. Jag gav Deborah en frågande blick. De kommer hit nästa helg. Viskade hon. När hon sa det, stannade mitt hjärta upp. Jag skulle få träffa Zayn igen, efter tre månader. Cassandra hoppade upp och dansade omkring med mig, vi såg nog ut som tokar.