OneDreamDirection

Love Can Change You

♥1Dream1Direction - Kapitel 7

Previous:"Den här gången springer du väl inte iväg?" sa han och skakade lite. Jag log mot honom, och skrattade, och skakade på huvudet. Han lutade sig fram mot mig mer, och kysste mig. Mitt huvud snurrade. Det här kändes rätt. Jag kände att, Zayn var den enda jag ville ha. Det knackade på dörren.

"Maten är klar." hörde jag Trisha säga.
................................................................................................................................................................................................................................


Jag vaknade av att det luktade kalkon nere från köket. Jag gnuggade mig i ögonen, och rete mig sakta upp. Det lyste ett svagt solsken igenom persiennen. Jack kom springande in till mitt rum med sin blåa pyjamas med bilar på. Han hoppade runt i mitt rum tjöt. Jag ville bara skrika åt honom att gå ut, men jag var för trött för det. Jag bara satt där med trötta ögon och kollade på min ivriga hoppande lillebror. Han pekade mot mitt fönster, och sprang dit.
"Öppna!" sa han och slutade aldrig att hoppa. "Det snöar!" Jag suckade, och reste mig upp, satt på mig mina rosa tofflor, och gick fram till fönstret. Jag drog upp persiennerna. Solen var mycket starkare nu, och den lyste upp hela mitt rum. Utanför huset var pappa och skottade snö, och mamma hängde upp lite ljusslingor i granen som stod på våran gård. Jag hörde något fixa nere i köket, det var förmodligen Mike. Jack stod fortfarande kvar och beundrade utsikten från mitt fönster. Huset stod ganska högt upp märkte jag nu. Man kunde verkligen se hela Bradford. 
"Jack, du får ta och gå ut nu." sa jag och puttade iväg honom lite försiktigt. Han sprang ut ur rummet, och lämnade dörren öppen.  Jag suckade och gick fram och stängde den. Då hörde jag att min mobil vibrerade. Jag sprang fram till mitt sängbord, och tog upp mobilen. På skärmen stod det Zayn xx. Känslan av glädje spreds igenom mig när jag såg hans namn, och den fina bilden jag snodde från facebook. Jag svarade och innan jag ens hunnit säga något, sa hörde jag honom ta ett djupt andetag, och sen hörde jag något klingande i bakgrunden.

'We w...jag menar, I wish you a merry christmas, I wish you a merry christmas. Eller vänta, det här kanske låter bättre, I don't want a lot for christmas, there is just one thing I need." Jag log medans han sjöng hela låten, medand det klingande i bakgrunden.
"All I want for christmas is yoooou, baaby." Han blev tyst, och det klingande ljudet slutade. "Så, vad tyckte du? Jag är inte så värst bra än på triangel, men jag övar."
Jag skrattade bara åt honom, och ja mig ner på sängen.

"Jag tyckte att det var jättefint." sa jag.

Jag hörde hur han andades, och suckade djupt.

"Jag saknar dig." sa han dystert.

Jag fick skuldkänslor nu, även om jag kanske inte borde få skuldkänslor. Gjorde jag verkligen rätt att bli tillsammans med den här killen. Men Zayn var så underbar. Han bryr sig om mig, han hjälper mig, han älskar mig.

"Jag saknar dig också." sa jag, och det blev tyst i båda ändarna.

"Men vet du, det är ju julafton, du får öppna din present!" sa han. 
Jag hade helt och hållet glömt bort presenten han hade gett mig tidigare i veckan.

"Jag vill att du öppnar det nu Ash, när jag är med, fast, jag är inte med, men du fattar."

Jag skrattade högt åt det han sa, och bad honom vänta ett tag, så jag kunde hämta min väska. Vart var den någonstans? Den låg ingenstans i mitt rum. Jag sprang ner till hallen, och där låg den. Jag hade visst glömt att ta upp den. Flåsandes sprang jag upp igen, och stände dörren om mitt rum, tog upp telefonen, och lyssnade efter hans andetag. Han var kvar.

"Så, ska bara hitta det i väskan." sa jag, coh rotade förfullt.

"Okej."

Jag hittade det längst ner, lite skrynkligt. 
"Nu är det dags att öppna då." sa jag, och började pilla lite på öppningen.

"Gör det! Men var försiktig." sa han.

Jag gjorde som han sa, och öppnade det. Där i låg nån lapp, den var av ett lite hårdare material. Jag tog upp det sakta, och tappade nästan andan. Framför mig höll jag en biljett. Ingen flygbiljett, ingen konsert biljett. Utan, en biljett till, X-factor. Jag kunde inte säga något, jag bara satt där helt tyst, med öppen mun.

"Så, vad tycker du?" sa han förväntansfullt.

"Jag...jag...jag vet inte vad jag ska säga? Innebär dethär att vi ska till uttagningen, i vår?" sa jag och kunde inte släppa blicken på biljetten jag höll i handen.

"Ja! Jag har också en. Älskling, var inte orolig. Du sjunger så bra!" sa han lugnande.

Jag ville inte tro på honom.

"Jaja, jag lovade ju dig, eller hur?" sa jag, och försökte låta lite gladare.

Jag var trots allt glad för biljetten, för att, för mig visade den att Zayn litade på mig, och var verkligen seriös med att jag sjunger bra.
"Ja, du lovade, och nu måste du hålla ditt löfte." sa han, och jag hörde på hans röst att han log stort.

"Men, jag vet inte vad jag ska sjunga?" sa jag, och fick lite smått panik. Dels för att jag inte kunde tro att jag skulle dit, och att jag hade scenskräck, så skulle jag sjunga inför en jury, på tv, inför flera personer. 
"Känn ingen press Ash, jag kommer hjälpa dig hitta på något. Eller vänta, sjung den låten vi spelade. Den har du ju övat på" sa han.

Han hade en poäng där. Det var smart att spela den, eftersom jag var självsäker på den låten. Mamma ropade nerifrån att vi skulle äta frukost.

"Jag måste gå nu. Men vi hörs sen?" sa jag och väntade på svar.

"Ja, God Jul älskling, älskar dig." sa han.

"Ja, älskar dig med. God Jul." sa jag tillbaka och la på luren.

Vad ska jag säga till mamma om det här? För de första har jag inte ens berättat för henne än att jag och Zayn nu var ett par, och nu när jag fått biljetten till X-Factor, så har jag två saker att berätta för henne, och inte är det små saker inte. När jag gick ner såg mamma att jag såg annorlunda ut. Hon kollade konstigt på mig.

"Vad är det med dig då?" sa Mike. "Har du hittat en kille?"

Han gav mig en retande blick. Jag gav honom en mördarblick, men såg sen skyldig ut. Jag gick sakta och satte mig på så långt bort från Mike som möjligt.

"Jag hörde att det var någon kille här förra veckan, på middag." sa han.

Mamma ställde fram korgen med pumpabröd, och en tallrik med bacon. Pappa sträckte fram handen direkt när han såg bröden, men mamma hindrade honom genom att ge honom en lätt slap på handen.

"Ruebert, inte nu! Vänta tills alla satt sig ner."

Det roliga var att alla redan satt ner. Alla kollade på varandra, och skrattade, förutom jag. De märkte snart att jag inte var med i skrattkalaset. Jag satt där och kollade ner i bordet, och formade ett hjärta med mina fingrar på bordet. Sen formade jag ett Z. Jag var så inne i det, att jag inte märkte att de kollade på mig. Pappa, som satt bredvid mig, försökte se vad jag 'skrev' på bordet.

"Ser jag fel, eller "ritar" du ett Z?" sa han.

Jag ryckte till, och kollade upp. Förrns nu såg jag att alla kollade på mig.

"Du är röööd!" sa Mike och pekade på mig, och skrattade.

Jag kollade på mamma för att se om hon instämde med Mike, och mycket riktigt, hon nickade. Sen kollade hon på min storebror med en lite irriterad blick. Han kollade frågande tillbaks på mamma.

"Vadå?" sa han och lyfte upp händerna.

"Hon kanske inte vill prata om det." sa mamma, och började ta ett bröd och hjälpte Jake att bre på smör. När pappa såg att hon tog, så tog han också. När alla hade tagit, så var jag ensam kvar, igen, utan att ha gjort ett enda dugg. Jag kom på mig själv att jag inte sagt någonting alls, bara gett blickar. Jag hade sådan lust att berätta vad som hänt, men jag är rädd för deras reaktioner. Tillslut tog jag modet till mig. Jag satt handknoven i bordet hårt, och kollade på dem med en allvarlig, men rädd blick. Mamma var den första att reagera.

"Oj, gumman vad är det?" sa hon, och tog lite bacon på sin tallrik.

"För det första, kalla mig inte gumman mamma. Jag är inte ett barn längre." sa jag. Jag var rädd att fortsätta, men nu när jag ändå börjat, så måste jag avsluta det här.

"För det andra, så har jag två saker att berätta för er." fortsatt jag.

Alla satt och kollade på mig, tillochmed Jack.

"Det är såhär att..." Jag fick en klump i halsen. Jag ville inte fortsätta. Nej, jag måste säga det här, så det är gjort.

"Jag och Zayn...vi...är..."

"IHOP! JAG VISSTE DET! ATT DU HADE EN KILLE!" sa Mike, och ställde sig upp och lyfte upp händerna.

Alla vände sina blickar till honom, och kollade sedan på mig igen, när han hade satt sig ner igen.

"Är det sant?" frågade pappa.

"Gum...jag menar, Ash, vad roligt! Om det är sant alltså. Han är en så bra kille."

Pappa höjde handen.

"Sakta i backarna nu. Dricker han, röker han?"

Jag visste att det skulle bli såhär, men det var bäst att ändå berätta för dem. Jag får bara ta emot frågorna, och svara på det mesta jag kan.

"Jag vet inte pappa, det tror jag inte."

Konversationen fortsatt i en halvtimme. Tillslut tjöt Mike till.

"EY! Vad var den andra saken?" sa han och käkade upp den sista brödbiten han höll i handen.

"Han gav mig en julklapp." sa jag, och tog en brödbit från korgen.

"Vadå?" sa pappa.

"En biljett.." började jag. Om jag skulle fortsätta nu, och berätta att jag ska va med i X-factor, så skulle de bomba mig med frågor och kommentarer. De såg förväntansfulla ut. "...till X-Factor."

Reaktionen var så att, mamma skrek, pappa och Mike gapade, och Jack skrattade, för han fattade såklart ingenting.

Vi hade öppnat alla julklappar, och firat jul klart. Tyckte jag i alla fall. Jag tog upp min mobil och kollade om jag hade fått några sms. That's right, 3 sms från Zayn. 'Hur är det hos er? :) x' , 'Varför svarar du inte :(( x' och 'Ring mig när du ser detta xx älskar dig!' Jag log stort när jag såg smsen, och jag ringde direkt när jag läste det sista.

Han svarade efter en ton.

"HEEJ!" sa han glatt.

Jag fick en varm känsla inombords.

"Hej Zayn!" sa jag, och satt mig ner framför fönstret och tittade ut.

"Är ni klara nu?" frågade han, och lät mjuk på rösten.

"Ja." Jag pillade lite på halsbandet jag nyss fått i julklapp av pappa.

"Vi med. Har du lust att träffas? Jag saknar dig."

"Jag har ändå ingenting att göra, så ja!" sa jag. "Men vart?"

"Jag möter dig på min busshållplats, åk hit så stiger jag på."

Vi bestämde att göra så. Vi pratade lite till, och la sedan på.

Jag såg honom stå där vid sin busshållplats. Hans ansikte sken upp när han såg mig i fönstret, och han vinkade. Bussen stannade, och framme vid förarhytten dök Zayn upp. Jag ställde mig upp mitt i gången, och när han såg mig, sprang han fram till mig och kramade mig länge. Han kysste mig mjukt. Bussen började köra igen, och vi ramlade nästan framlänges båda två. Vi låg där och skrattade så jag fick ont i magen. Zayn reste sig upp först, och hjälpte mig upp. Min fot var mycket bättre nu, så jag behövde inte använda krykor längre. Vi satt oss på den platsen jag suttit på innan, och pratade om allt möjligt. Han berättade om att han hade sjungit endel, och att han hade tänkt länge på att söka in till X-Factor. Bussen åkte längre, än vi åkt sist. Jag var den första som reagerade på det.

"Zayn, vart ska vi?" frågade jag.

Han tog min hand, och smekte den.

"Du får se." sa han, och kysste min kind.

Jag älskade när han gjorde så. Jag hade alltid frömt om en kille, som skulle våga visa att han verkligen älskade mig. Klockan hade närmat sig tio på kvällen, och jag blev väldigt trött. Jag la ner huvudet på hans axle, och blundade lite. Han lyfte armen, och la den runt mina axlar. Tillslut somnade jag.

"Älskling, vi är framme nu." sa Zayn lugnt.

Jag nickade till, och vaknade. Han kysste mig i håret, och reste sig upp. 

"Kommer du?" sa han, och räckte mig hans hand.

Jag nickade och tog tag i handen, och reste mig upp. När vi kom ut, så kollade jag mig runt. Vart var vi någonstans? Zayn märkte att jag såg förvånad ut, så han tog min hand igen, och vi gick tysta bort till en stor byggnad.

"Det här är The Fountain House." sa Zayn, och log mot mig. "Här ska X-Factor sändas."

Jag fick en klump i halsen. Varför gick vi hit för? Han drog med mig till porten.

"Får vi ens vara här?" frågade jag oroligt.

Han skrattade bara, och gjorde tecken för mig att jag skulle vara tyst.

"Jag vet inte, men jag vill bara visa dig." viskade han, och öppnade försiktigt porten. Den var öppen? Vad konstigt. Zayn verkade inte bry sig så mycket om det, utan han gick bara sakta igenom korridorerna, och håller hårt i min hand. Tillslut öppnar han en till dörr, och där inne, såg jag den största arenan jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag kollade på honom förskräckt, och han gav mig en lätt puss för att lugna ner mig.

"Kom." sa han, och sprang upp på scenen.

Jag stannade kvar nere. Jag vågade inte gå upp där. Tänk om en vakt kommer och märker oss, och vi hamnar i fängelse? Han såg besviken ut, men på ett skojigt retsamt sätt. Jag gav mig, och var påväg upp till honom, men stannade när jag var på hälften av trappan upp. Han gick fram till mig.

"Det är inte farligt. Kom bara."

Hans röst var mjuk, och lugnande. Jag tvekade några sekunder, men gick sedan upp. Jag ställde mig mitt på scenen. Då stelnade jag till, och rörde inte en fena. Jag kollade rakt ut mot arenan, och fantiserade en stor publik. Jag blev nervös, men kunde inte röra mig. Jag kände Zayns hand på min axel. 

"Vad är det?" frågade han förvånat.

Jag fick tillbaka medvetandet, och fick panik. Jag började andas mer våldsamt, och jag kände hur mitt hjärta dunkade snabbare än vanligt.

"Lugna ner dig Ash."

Han omfamnade mig.

"Jag vet inte om jag klarar av det här Zayn."

Jag kollade upp på honom, och hans ansikte blev besviket.

"Vadå?" frågade han nervöst.

"Att sjunga, inför flera tusen människor. Det är för mycket för mig."

Jag hörde hur Zayn suckade djupt, och andades tungt. Han rörde sin hand sakta genom mitt hår, och kramade om mig hårdare.

...................................................................................................................................................................................................................................

Då var kapitel 7 klaaart! :D

Det blev lite kortare den här gången. Spännande?

Vad tror ni kommer hända. Kommer Zayn bli besviken på Ashley, eller kommer hon ångra sig?

Stay tuned for mooree, och klicka på min facebook icoon längst upp i menyyn, och gilla min FB sida! :D

och kommentera såklaaart!

Du skrivet så bra, längtar tills nästa kapitel, nu börjar det ju bli riktigt spännande :D

Den är så bra!! :D

Åhh,så bra den är :) längtar till nästan :) (känn inte press att du måte skriva då utan jag skriver att jag längtar för att jag längtar men de är många som känner press när man skriver så hoppas inte du gör de) Puss<3

ASBRA!



läs min novell : Thatonething.blogg.se



NYSTARTAD!

Asbra ! Längtar till nästa kapiitell! :)

SKRIV MERA, MÅSTE LÄSA MER!!!!!!!!!!!!!!