OneDreamDirection

Drake var tillbaka. Glädjen svämmade igenom mig. Jag var så glad att han hade kommit hit, och att vi hade hittat varandra. Han förstod mig, och han slog aldrig till mig.

"Jag har aldrig fått veta. Vad gör du här i Bradford?" frågade jag honom, och lutade mitt huvud mot hans axel.

"Min mamma fick samma jobb som din pappa här, så vi flyttade också hit." sa han och kysste mig på hjässan.

"Snart flyttar väl hela Joplin hit." fnissade jag. Han skrattade högt och försökte kyssa mig, men jag vägrade kyssa honom.

Jag drack en klunk av ölen och började nynna på någon melodi. Han gungade med mig sakta.

"Jag var dum Ash. Jag skulle aldrig låtit henne komma in till mig den kvällen. Jag älskade dig, och det har jag aldrig slutat göra." sa han och såg ledsen ut. Hans ord fick mig att bli varm inombords. Han försökte kyssa mig igen, och den här gången lät jag honom göra det. Efter en stund hörde jag en bil köra iväg, och regnet föll ner på oss.

Vi avslutade kyssen, och sprang in till ishallen för att få skydd.

Då slog tanken mig. Vad gör jag här med Drake? Jag är ju tillsammans med Zayn. Vad har jag gjort?

"Men kom igen Ash. Tänk efter, vem är du säkrast med? Mig eller Zayn? Han är bara en allmän oförsiktig tönt." Drakes ord skar som knivar i mitt hjärta. Även om jag fortfarande älskade Drake, så hade Zayn den största delen i mitt liv. Det gjorde ont i mig att jag hade varit med Drake. Jag visste redan när jag tackat ja till att träffat honom, att det var fel. Jag kände då inte på mig att det skulle gå såhär långt. Just då kändes det okej, men nu i efterhand mådde jag dåligt över det. Jag ville bara vara hos Zayn och aldrig lämna honom. Jag önskade att inget av det som hände igårkväll, skulle ha hänt. Att allt bara kunde bli som vanligt igen. Men att förlora Drake skulle vara svårt. Han vill att det ska vara jag och han, men jag vill bara vara vänner.

"Jag var full igår Drake, jag älskar Zayn." jag ångrade inget ord av det jag just sagt.

Han kollade på mig med besvikna ögon, och skakade sakta på huvudet, med hans armar i kors. "Jag förstår ändå inte Ash. Han har orsakat problem för dig."

Jag suckade. Han hade en poäng, men Drake kunde inte vara den rätta för mig. Jag visste bara det.

"Det är sant, men jag kommer fortfarande aldrig älska någon lika mycket som jag älskar Zayn."

Drake skakade på huvudet ännu mer, och slog ilsket i väggen. Det var det här jag var rädd för. Att hans aggressioner skulle komma. Han har haft den här sjukdomen enda sedan han var tre år. När han var riktigt frustrerad kunde han slå sönder saker, och göra illa folk. Men han har aldrig någonsin sårat mig fysiskt. Jag hade lärt mig att hålla mig borta i sådana här situationer. Men nu var jag inte beredd. Han slog hårdare och hårdare i väggen. Nu tog han till med knytnäven, och tog i så hårt att det blev ett hål i väggen.

Jag skrek till, och backade undan. Jag vågade inte röra honom. Han var som en tjur. Hans blick vände sig till mig, och han flåsade hetsiskt. Mitt hjärta dunkade hårdare, och han kom närmre mig, men hårda steg. Jag sprang snabbt till mitt rum, och stängde dörren hårt efter mig. Jag fiskade upp mobilen snabbt ur fickan, och ringde den första på min kontaktlista. Det tog en stund innan jag hörde något i luren, men tillslut hörde jag första tonen.

Drake var utanför och försökte komma in i rummet. Men jag höll emot.

Att se den killen kyssa Ash, var nog det hemskaste jag varit med om. Det gjorde ont i hela mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till nu. Hon hade svikit mig, vilket jag aldrig trodde hon skulle göra. Det knackade på dörren, och Waliyha kom in sakta och satt sig bredvid mig i sängen. Jag kramade om henne. Jag hade åtminstånde min lillasyster.

"Hur mår du Zayn?" frågade hon. "Vart är Ash?"

När hon nämnde hennes namn, blev jag varm i hela kroppen. den vanliga reaktionen, fast hjärtat var det enda som gjorde ont. Waliyha såg hur ledsen jag var, och hon smekte min kind.

"Hon är väl hemma antar jag." var det enda jag kunde svara. Jag ville inte säga något mer. Folk ska inte behöva oroa sig för mig. Jag kan hantera mina egna problem själv.

"Okej, jag älskar dig." sa hon och reste sig upp igen, och gick ut. 
Jag följde henne mid blicken tills hon stängde dörren.

"Älskar dig med." sa jag tyst för mig själv, och gick till fönstret.

Då ringde min mobil i fickan. Jag tog upp den. Det var Ash som ringde. Skulle jag svara? Jag tänkte efter, innan jag tryckte på avbryt. Det sista jag behövde nu var att hon skulle såra mig ännu mer. Det hon ville säga var säkert att hon ville lämna mig, och vara med honom istället. Han var säkert mycket bättre än mig.

Inte långt efter jag hade avbrytit samtalet, fick jag ett sms från henne.

Hjälp mig Zayn, han är galen! stod det. Jag vet inte vad jag skulle tro. Men jag bestämde mig för att åka direkt till henne. Med hastiga steg gick jag och satt mig i mammas bil, och körde raka vägen till hennes hus.

Den här gången satt jag inte kvar i bilen, utan gick snabbt ut och knackade på dörren. Jag hörde skrik inne i huset. Var inte henens föräldrar hemma? När ingen öppnade, så drog jag ner handtaget och öppnade dörren hastigt dörren. Ljudet kom från övervåningen. Jag sparkade snabbt av mina skor, och sprang uppför trappen. Där var killen jag såg vara med henne igårkväll. Han som hade kysst henne. Han bankade hårt på Ashleys dörr. "Öppna dörren nu!!" skrek han åt henne.

"När du lugnat ner dig Drake!" hörde jag henne skrika inifrån rummet. Drake, det var så han hette. Han hade tydligen inte hört mig komma, för han blev chockad när han vände sig om och såg mig. Han granskade mig noga, och gick fram med hårda steg mot mig. Han tog tag i min tröja, och jag kände hur jag lyftes upp några centimeter från golvet.

"Så det är du som är Zayn?" frågade han.

Hans ilska i ögonen skrämde inte mig, jag nickade bara. Han släppte ner mig, och jag rätade till min tröja. Han såg på mig, och skrattade till lite. Han var muskulös, och längre än mig. Men inget skrämde mig. Bakom honom såg jag Ash öppna dörren, och kollade förvånat på oss. Hon satt fingret för hennes mun, för att signalera att jag skulle vara tyst och inte ge henne så mycket uppmärksamhet så han kunde märka henne. Men det gick inte så bra. Han vände sig om och när han fick syn på henne drog han henne till sig. Han tog ett hårt grepp om hennes arm, och jag såg att hon led. Hur kunde han göra så mot henne? Utan att tänka mig för puttade jag till honom hårt, så bara han föll bakåt. Ash sprang fram till mig och tog mig i armen. Hon skakade, hon var rädd.

"Vad håller du på med va? Hon är min nu." sa han och reste sig upp igen.

"Jaha, sen när?" Jag kände hur hon skakade ännu mer. Då hörde jag ytterdörren öppnas, och när jag kollade ner såg jag Ashleys bror Mike komma in. Hon kollade upp och såg en rädd Ash som stod vi d min sida, och en ilsken Drake mettemot oss. Han blev förskräckt och rusade upp till oss. Drake har alltid varit rädd för Mike. Nu när han såg honom, blev han ilskna blick helt plötsligt till en rädd blick. Han backade när Mike försökte gå närmre honom.

"Jag ser att problemet är du." sa Mike lugnt till Drake med en gnytta ilska i rösten. "Vad sa jag om att komma i närheten av min syster, vad gör du här?"

Jag förstod ingenting, men jag skulle nog få reda på det så snart som möjligt. Drake skakade på huvudet, och gick mot utgången. När han var påväg stötte han till mig och gav mig en ilsken blick, sedan gick han ut. När han hade gått ut stod vi tysta en lång stund och kollade på dörren, måna om att han inte skulle komma in igen, mer aggressiv än vad han varit förut. Efter ungefär fem minuter släppte jag taget om Ash, och gick ner för trappan. Jag hoppas hon skulle förstå mig, att jag var sårad. Jag satt mig i soffan i deras vardagsrum, och suckade. Den första som kom ner var Mike. Han satt sig mittemot mig och kollade på mig noga.

"Vad har hänt? Syrran vägrar berätta." han lutade sig bakåt och satt fötterna på vardagsrumsbordet.

Om hon inte ville bry sig, så måste jag gripa in och ta tag i det här själv. Utan att säga ett ord till hennes storebror, gick jag raka vägen upp till hennes rum, och satt mig bredvid henne. Hon kollade chockat på mig, men vände sedan ryggen mot mig. Såhär kunde vi inte fortsätta hålla på.

"Ashley. Förlåt mig." sa jag och vände hennes huvud mot mig. "Kolla på mig." Jag såg på hennes kind för att se om hon hade något märke efter att jag hade slått henne, men jag såg inget. "Gör det ont?" Hon skakade på huvudet och kollade bort igen. Jag såg att hon mådde dåligt över det hon gjort, men hon visste inte att jag visste. "Vem var han?"

Hon kollade tillbaka på mig, och nu hade hon tårar i ögonen.

"Drake...killen jag pratade om förut, som jag har varit kär i." tårarna rann nerför hennes kind.

"Jag såg er igår." jag kände att jag var tvungen att säga det så snart som möjligt, för annars skulle hon aldrig få reda på det. Hon suckade djupt, och reste sig upp och gick och satt sig framför spegeln. Hon torkade bort mascaran under ögonen, och satt ner huvudet i händerna. "Jag är så dum." mumlade hon. "Förstår att du aldrig kommer förlåta mig." 
Jag gick fram till henne, och kramade om henne bakifrån. Hon skakade fortfarande efter händelsen med Drake.

"Sätt dig ner så pratar vi igenom dethär i lugn och ro, okej?" sa jag. Hon nickade instämmande, och satt sig i sängen igen.