OneDreamDirection

1Dream1Direction - Kapitel 16

Previous: “Plus, så har du Harry.” Jag pekade mot Harry, och han log det största leendet jag sett.

Just då ringde Zayns mobil igen, och den här gången var det ett okänt nummer. Han tvekade först att svara, men han svarade efter några sekunder ändå. Personen i luren pratade länge, och Zayn stod och nickade till vad hen sa. Efter en stund såg han förskräckt ut, och la sedan på.

“Vi måste hem, morfar mår sämre.” sa han och gick snabbt mot bilen. Jag började gå med honom, men Harry tog tag i mig.

“vänta, vi kanske kan hålla kontakt, här är mitt nummer.” sa han och räckte mig en lapp med ett nummer på, som tydligen var hans. “Messa mig, så jag får ditt nummer.” Jag log mot honom och nickade, sedan sprang jag ifatt Zayn.

………………………………………….....................................................................................................

Det hade gått fem timmar sedan vi kom tillbaka till Bradford, och vi hade suttit inne på sjukhuset i fyra timmar. Vi har inte gjort något annat än att sitta och vänta i korridoren. Zayn gick fram och tillbaka mellan väggen och där jag satt, lika oroad som han blev när vi åkte ifrån London. Jag hade försökt lugna ner honom, men det hade inte hjälpt. Bredvid mig satt hans lillasyster. Hon hade somnat på min axel, klockan var ju snart tre på natten.

Det kändes konstigt att vara på sjukhuset igen, för den här gången hade vi inte själva några skador. Nu fick vi känna hur våra mammor kände sig när vi låg på sjukhussängen. Det var en jobbig känsla, och jag gillade inte att se Zayn såhär ledsen och oroad. Han kämpade hela tiden med att inte visa för mycket känslor, men den här gången kom allt ut igenom honom. Någon timme innan hade han fått en sån stark frustration att han sparkade hårt mot väggen och skrek. Han hade skrämt Waliyah, och hon hade sprungit iväg. Vi hade spenderat en kvart med att leta efter henne. Hon ville inte prata med Zayn, så jag hade fått ansvaret att trösta henne. Tillslut, efter ett långt trevligt samtal med henne, hade hon somnat.

Jag satt handen i fickan, och fann lappen som Harry hade gett mig tidigare. Jag log vid minnet, och tog sedan upp min mobil för att skicka iväg ett sms till honom. Hej, det är Ashley. Vi sitter på sjukhuset och väntar på besked. Jag klickade på skicka, och nästan direkt hade jag fått ett sms, inte ett svar från Harry, utan det var från Kimmy. Nu kom mina skuldkänslor fram, jag hade inte ringt eller skrivit till henne på ett långt tag. ASH! Jag bryr mig inte om tidsskillnad eller pengar nu. JAG SAKNAR DIG, så det gör ont, jag menar det! Du har inte uppdaterad facebook, och jag är orolig för dig. Jag går in på din logg varje dag, men ingen status eller någonting. Vad gör du!? Svara så fort du ser det här xx. Jag skrattade till. Typiskt henne att alltid vara sån här, men den här gången förstod jag henne. Efter en lång fundering om jag skulle svara eller inte, bestämde jag mig för att skriva ett kortfattat sms om allt som hänt.

Förlåååt! Saknar dig med. Det har hänt så mycket under tiden jag inte skrivit någonting. Jag har vart med i en bilolycka och hamnat på sjukhus, varit på audition för X-factor, men det var bara Zayn som kom vidare. Nu är vi på sjukhuset igen, kan förklara mer när jag kommer hem xx. Skrev jag som svar. Då kom jag på att jag måste meddela mamma om att jag förmodligen inte kommer hem inatt.

Zayn gick fram och satt sig bredvid mig, och satt armen om min axel. Han hade gråtit, jag såg det på honom, för hans ögon var helt tårfyllda.

“Du får åka hem om du vill.” sa han och gav mig en puss.

Jag skakade bara på huvudet och la mitt huvud på hans axel.

“Nej, jag stannar här med dig hellre.” svarade jag honom. Han lutade sitt huvud på mitt huvud. Han andades tungt, och jag kände hur hans hjärta dunkade i takt. “Jag är stolt över dig.” Jag lyfte på huvudet igen och kollade honom rakt in i ögonen. Han såg förvånad ut.

“Vadå?” sa han.

“Att du kom vidare menar jag, jag är stolt över dig.” sa jag igen. Han pressade fram ett svagt leende, och kollade ner i golvet. “Jag tror du kommer bli stor en dag, precis som du drömt om. Du och Harry kan bli bästa vänner nu, genom att ni båda kom vidare.”

Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.

“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.

“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.

…………………………………………...................................................................................................

Ett ganska kort mysigt mellan kapitelJ Vilket det kommer bli mycket av haha.

Hoppas ni gillar det, och fortsätt att kommentera och gilla på facebook!

-----------------------------------------------------------------------------------------------------

Det hade gått fem timmar sedan vi kom tillbaka till Bradford, och vi hade suttit inne på sjukhuset i fyra timmar. Vi har inte gjort något annat än att sitta och vänta i korridoren. Zayn gick fram och tillbaka mellan väggen och där jag satt, lika oroad som han blev när vi åkte ifrån London. Jag hade försökt lugna ner honom, men det hade inte hjälpt. Bredvid mig satt hans lillasyster. Hon hade somnat på min axel, klockan var ju snart tre på natten.

Det kändes konstigt att vara på sjukhuset igen, för den här gången hade vi inte själva några skador. Nu fick vi känna hur våra mammor kände sig när vi låg på sjukhussängen. Det var en jobbig känsla, och jag gillade inte att se Zayn såhär ledsen och oroad. Han kämpade hela tiden med att inte visa för mycket känslor, men den här gången kom allt ut igenom honom. Någon timme innan hade han fått en sån stark frustration att han sparkade hårt mot väggen och skrek. Han hade skrämt Waliyah, och hon hade sprungit iväg. Vi hade spenderat en kvart med att leta efter henne. Hon ville inte prata med Zayn, så jag hade fått ansvaret att trösta henne. Tillslut, efter ett långt trevligt samtal med henne, hade hon somnat.

Jag satt handen i fickan, och fann lappen som Harry hade gett mig tidigare. Jag log vid minnet, och tog sedan upp min mobil för att skicka iväg ett sms till honom. Hej, det är Ashley. Vi sitter på sjukhuset och väntar på besked. Jag klickade på skicka, och nästan direkt hade jag fått ett sms, inte ett svar från Harry, utan det var från Kimmy. Nu kom mina skuldkänslor fram, jag hade inte ringt eller skrivit till henne på ett långt tag. ASH! Jag bryr mig inte om tidsskillnad eller pengar nu. JAG SAKNAR DIG, så det gör ont, jag menar det! Du har inte uppdaterad facebook, och jag är orolig för dig. Jag går in på din logg varje dag, men ingen status eller någonting. Vad gör du!? Svara så fort du ser det här xx. Jag skrattade till. Typiskt henne att alltid vara sån här, men den här gången förstod jag henne. Efter en lång fundering om jag skulle svara eller inte, bestämde jag mig för att skriva ett kortfattat sms om allt som hänt.

Förlåååt! Saknar dig med. Det har hänt så mycket under tiden jag inte skrivit någonting. Jag har vart med i en bilolycka och hamnat på sjukhus, varit på audition för X-factor, men det var bara Zayn som kom vidare. Nu är vi på sjukhuset igen, kan förklara mer när jag kommer hem xx. Skrev jag som svar. Då kom jag på att jag måste meddela mamma om att jag förmodligen inte kommer hem inatt.

Zayn gick fram och satt sig bredvid mig, och satt armen om min axel. Han hade gråtit, jag såg det på honom, för hans ögon var helt tårfyllda.

“Du får åka hem om du vill.” sa han och gav mig en puss.

Jag skakade bara på huvudet och la mitt huvud på hans axel.

“Nej, jag stannar här med dig hellre.” svarade jag honom. Han lutade sitt huvud på mitt huvud. Han andades tungt, och jag kände hur hans hjärta dunkade i takt. “Jag är stolt över dig.” Jag lyfte på huvudet igen och kollade honom rakt in i ögonen. Han såg förvånad ut.

“Vadå?” sa han.

“Att du kom vidare menar jag, jag är stolt över dig.” sa jag igen. Han pressade fram ett svagt leende, och kollade ner i golvet. “Jag tror du kommer bli stor en dag, precis som du drömt om. Du och Harry kan bli bästa vänner nu, genom att ni båda kom vidare.”

Han sa ingenting, utan kollade bara upp på mig. Han kom närmare mig, och våra läppar möttes i en lång kyss. Den slutade aldrig. Det kändes som att den varade för evigt. Han mjuka läppar pressades mer och mer mot mina. Våra tungor snuddade lekte med varandra.

“Ush.” Kyssen avslutades med att Waliyha sneglade på oss. Hon såg äcklad ut. Zayn gav ifrån sig ett dämpat skratt.

“Sov nu unge.” sa han retsamt, och fortsatt att kyssa mig.