OneDreamDirection

“Det här var den bästa konserten jag någonsin varit på i hela mitt liv!!” utropar jag och hoppar på Karen’s rygg. “Du kanske kommer tycka jag är galen, men jag såg faktiskt hur han kollade på mig när han sjöng.” Hon bara skrattade åt mig och kramade om mig. Vi tog tag i varandras händer för att inte tappa bort varandra, och vandrade mot den långa kön av skrikande tjejer som väntade på att få en autograf av John Mayer. Jag fick en hård knuff av någon från sidan, så jag ramlade ner på marken. Inga verkade bry sig, förutom Karen. Hon hjälpte mig upp och kollade igenom hela skaran av fans, för att hitta den personen som knuffade till mig.

“Ta det lugnt Karen, det är ingen fara.” lugnar jag ner henne och lägger en hand på hennes axel. Karen bara skakar på huvudet. “Nej Cherie, det där var ingen olyckshändelse, det var en knuff, som hon gjorde medflit!” sa hon frustrerat och satte armarna i kors. Hon hann inte vara bitter så länge, för hela skaran började skrika ännu högre, och vi flyttades omedvetet med i strömmen framåt. Poliser och vakter började stiga fram och höll koll så att alla stod i ett snyggt led.

“Ni som försöker tränga er före, åker ut med en gång!” ropade en officer i en megafon. Alla tjejer fortsatt att tränga sig ändå, men vi klarade oss ändå rätt så bra bland alla galna fans. Lite i taget kom vi längre fram i ledet.

“Jag ser honom!” skrek Karen och pekar framåt. Jag ställer mig på tå för att försöka se min idol, men det var omöjligt, för en så kort tjej som mig. Det var väl bara att vänta tills det var våran tur.

Jag kände hur spänningen steg inom mig, och jag började blir nervös. När det bara var två personen framför oss vred min mage sig. De stod ganska länge, och jag hörde hans röst. När de båda tjejerna steg undan, mötte jag hans blick för första gången. Det här var verkligen en dröm som blivit verklighet. Jag står nu framför min största idol.

“Hej!” säger han och ler mot oss. “Vad heter ni två?” Frågan han och räcker fram handen för att ta emot skivan jag hade i handen, för att signera den. Jag kunde inte få fram några ord, utan jag bara stod och stirrade på honom som om jag hade en skruv lös. Karen puttade till mig lite, och skrattade.

“Jag är Karen, och det här är Cherie.” sa hon och tog tag i min hand. Han log mot oss och skakade på huvudet. Han skrev något på våran skivor, och räckte dem sedan leende till oss.

“Kul att se er tjejer!” sa han. Hans han snuddade vid min när jag tog emot min skiva.

När vi hade kommit ut i friska luften kom jag tillbaka till medvetandet. Karen stod bara och skrattade åt mig, och sedan kollade hon på skivan hon höll i handen. Hon pekade på den, och skrek till. Då kollade jag på min,