OneDreamDirection

Previous:

Där stod jag upp, som en nervös liten fågel. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det bästa var att övervinna min rädsla, och börja sjunga. Han satt där, och kollade på mig med sina stora bruna ögon, och väntade på att jag skulle börja. Tillslut tog jag modet till mig, och sjöng.
Han spelade hela låten ut, och jag sjöng till. När den var slut, la han ifrån sig gitarren, knöt sina händer och kollade på mig. 
”Ash, du har verkligen talang.” sa han mjukt. Jag satt mig bredvid honom. 
”Du med Zayn!” Han tog tag i min hand, och bara satt och kollade mig i ögonen. 
”Du är vacker Ash, verkligen” Jag visste inte vad jag skulle säga. Han sa nyss att jag var vacker. Ingen annan kille har någonsin i mitt liv sagt så till mig.

....................................................................................................................................................................

Mamma hällde upp mat på Zayns tallrik, och räckte den sedan till honom. Han tog emot den med ett leende och nickade som tack. Varför kunde mamma och pappa inte bara hålla tyst? De satt och berättade för Zayn om min barndom, och alla pinsamheter jag gjort när jag var lite mindre. Sen kom de upp till ett jättepinsamt ämne.
"Åh, jag minns när Ash var kär sist." började mamma. Hur ska det här sluta? "Hon skrev hans namn överallt på alla block i skolan, och satt på sitt rum och drömde sig bort. Hon hade honom som bakgrund på mobilen, och pratade om honom hela tiden. Haha, det var så roligt. Jag minns när han kom hem till oss..." 
"Ja, det minns jag också!" avbröt pappa mamma. "Det var verkligen roligt att se din min Ash.” Det här blev för mycket. Tillslut fick jag rycka in.
”JA! Jag tror han fattar” försökte jag säga lite diskret, och slog handen i bordet. Det blev pinsam tystnad, mamma och pappa kollade på varandra, Zayn kollade på mig och jag kollade ner i bordet. Jack satt och lekte med maten. Mamma tog tag i Jack och tvättade honom runt munnen.
”I Joplin så...”
”Tac för maten” avbröt jag mamma, ställde mig upp, lämnade disken i diskmaskinen, och gick upp på mitt rum. Jag visste att det skulle bli såhär. Jag hörde att någon gick upp för trappan, hoppas det inte var mamma, jag orkade inte med mer av henne. Dörren öppnades sakta, och Zayns ansikte dök upp. Han stod kvar i dörren länge och kollade på mig med en medlidande blick. Sen gick han in och satt sig bredvid mig.
”Det där var väl inte så farligt? Jag har också varit kär” sa han. Jag måste berätta för honom så han fattar varför jag tyckte det var för mycket.
”Zayn, ja vet att alla har varit kär förut. Men den här killen de pratade om, var annorlunda. Jag var verkligen störtkär i honom. Åh varför berättar jag ens det här för dig? Vi har precis just lärt känna varandra.” Han smekte sakta min arm.
”Ash, jag ver att vi lärde känna varandra idag. Men jag vill att du ska veta att, du kan lita på mig, okej?” Jag nickade, och fortsatte.
”Jo, det var såhär att han gillade mig också, och vi var bästa kompisar. Vi blev aldrig tillsammans, jag har aldrig varit tillsammans med någon, men han och jag visade ändå att vi gillade varandra väldigt mycket. Vi visade våra känslor för mycket.” Jag tog en lång paus. Zayn sa inget, men jag visste att han lyssnade. Jag såg att han ville att jag skulle fortsätta.
”En dag...en dag så...så gick jag hem till honom för att överraska honom. Då när jag kom dit så såg jag upp mot hans fönster. Där stod han, men han stod inte där ensam, han stod med en annan tjej. De kramades, och...och...” Zayn satt armen om min axel, och knöt sin knytnäve hård.
”Jag förstår verkligen inte att han kan göra så mot dig Ash! Det är fel. Om jag var han, så skulle jag inte vilja ha någon annan tjej än dig” Jag kunde inte tro mina öron. Han hade först sagt att jag var vacker, och sen dehär. Jag vet inte vad jag ska tro.
”Hur kan du veta? Vi har bara kännt varandra i en dag Zayn.” Jag såg att han var självsäker på den meningen han skulle säga.
”Jag vet. Men tänk efter, tror du inte det är ödet som talar, att just jag skulle råka springa på dig. När jag såg in i dina ögon, så visste jag att du var annorlunda. Men du har rätt, vi känner inte varandra så jättebra än. Men, vi kan ju lära känna varandra.” Jag visste aldrig att jag skulle få en vän såhär snabbt, och till och med bli kär såhär snabbt. ”Jag tycker vi kan åka någonstansm det är fredagkväll, så vi behöver inte passa tiden för någon skola” Det lät som en bra idé. Jag ville bara komma ifrån den här atmosfären. Jag nickade och reste mig upp.
”Men vart ska vi då?” frågade jag. Jag visste ingenting om vad man kunde göra i Bradford.
”Jag vet vart vi kan gå. Kom!” Zayn grep tag i min arm och sprang ner. ”Sätt på dig varmt, det är väldigt kallt på kvällarna.” Mamma och pappa kom ut i hallen och kollade på konstigt på oss.
”Jag och Zayn går ut ett tag och hänger lite.” sa jag kort, medans jag drog på mig min kappa. Zayn räckte mig min andra svarta halsduk. Jag mimade ett tack, och han bara log.
”Jaså, men kom inte hem försent bara” sa pappa, och drog med mamma tillbaka till köket. Skönt att de inte brydde sig, hoppas de fortsätter så med mitt privatliv, annars förstör de bara allting.
Han satt på sig sin jacka, och öppnade dörren.
”Kommer du?” sa han, och log det bredaste leendet. Jag nickade och gick med honom ut.
”Vart är busshållplatsen?” frågade han och kollade på mig. Jag ryckte på axlarna.
”Jag vet inte, även om jag tidigare idag gick hem från den.” Han skrattade högt, och det gjorde mig varm inombords.
”Då får vi väl börja leta då” sa han, och la sin arm på min rygg. Jag skrattade också, och nickade för att visa att jag höll med honom.

”Vart är vi påväg!?” sa jag för 33 gången. Han svarade inte, utan sa bara ”Du får se.”
Efter att ha åkt i 20 minuter, sa han tillslut ”Är du bra på att åka skridskor?” Nu förstod jag precis vart vi var påväg.
”Zayn, menar du allvar. Jag vägrar!!” skrek jag och tryckte på stopknappen. Aldrig att jag tänker sätta på min några skridskor. Han skrattade och bara log ett retsamt leende.
”Jodå, du ska!” sa han och började kittla mig.
”Du tar mig aldrig levande Zayn” sa jag och reste mig upp och gick fram till dörren. Så fort bussdörrarna öppnades så sprang jag ut. När jag sprungit tio meter så stannade jag, och kollade bak. Zayn var bara tre meter ifrån mig. Paniken steg och jag började springa igen, fortare. Han kom ifatt mig och grep tag i mig och kittlade mig ännu mer. Jag började skratta så mycket att jag föll ner på marken. Han fortsatt att kittla mig.
”Ger du dig Ash!” sa han och slutade att kittla mig. Jag log.
”Aldrig!” skrek jag och fick upp lite snö, och mullade honom.
”Nej nu du” sa han. Jag reste mig upp och började springa. Jag kände att något kallt träffade min nacke. Jag vände mig om, och där stod Zayn och kollade på mig med hämnden i ögonen. Den blicken var verkligen så gullig. Jag tog upp mer snö, och sprang närmare honom för att kunna pricka honom. Det gjorde jag. Där var vårt snöbollskrig igång. Vi höll på säkert i en halvtimme. Tillslut blev jag så trött att jag la mig ner på marken. Jag höll upp handen i luften.
”Vapenvila” skrek jag andfått. Han skrattade och gick fram till mig och räckte mig handen.
”Ska vi säga fred istället?” sa han. Jag tog tag i hans hand, och drog ner honom, och reste mig själv upp.
”Ja, nu kan vi säga fred” sa jag och skrattade så jag fick ont i magen. Han reste sig upp och satt händerna på höfterna.
”Nej, jag ska få min hämnd för det där, men någon annan gång. Kom, nu ska vi åka skridskor” Typiskt, jag som trodde han hade glömt bort det.
”Måste vi?” frågade jag. Han nickade.
”Ja, jag är envis. Kom igen Ash. Imorgon kan vi göra något som du vill göra, okej?” Han försökte göra valpögon, och tillslut gick jag med på det. Han log brett och hoppade runt ett varv och jublade.
”YES! Vi får gå dit härifrån, det är inte så långt, plus att det är en trevlig mysig gåväg dit, speciellt på sommaren.” Han tog tag i min hand, och jag gjorde inget motstånd. Hans hand var varm.
”Om det är såhär fint på vintern, måste det vara mycket finare på sommaren” sa jag och började skaka. Han kollade på mig.
”Fryser du?” frågade han och släppte min hand. Jag nickade.
”Ja, jag glömde min tjocktröja hemma” sa jag och kramade om mig själv. Han gav mig en medlidande blick, och höll om mig sen. Det kändes inte konstigt alls. Jag blev bara varm inombords när han höll om mig sådär.
”Vi är snart framme” sa han och höll om mig hårdare.


”Men jag har ju inga skridskor Zayn!” sa jag till honom.
”Det är lugnt Ash, de hyr ut skridskor” sa han lugnande och blinkade åt mig. Han tog med mig fram till infodisken. Mannen som stod där granskade oss noga.
”Hej på er! Vill ni hyra skridskor?” frågade han och log. Zayn nickade. Mannen dök ner och försvann, sen dök han upp med två par skridskor. Han blinkade åt Zayn.
”Det är en söt liten ung mö du har där” sa han och nickade åt mitt håll. Jag började rodna. Trodde han verkligen att vi var ett par? Zayn tänkte precis säga något, men lät bli.
”Ja, jag vet” sa han bara, och tog skridskorna, och räckte ett par till mig. ”Här, ser du?” Jag tog emot dem.
”Vart ska vi nu?” frågade jag. Han drog med mig ut till en stor arena. Den var helt tom, inga andra var där. Vi skulle åka skridskor helt ensamma.
”Oj, här var det tomt” sa Zayn förvånat. ”Folk måste vara ute och köpa julklappar eller något.” Jag nickade för att visa att jag instämde. Han satt sig ner och drog på sig sina skridskor på bara några sekunder. Jag satt mig också, och tog av mig mina converse. Jag hade ingen aning om hur man skulle åka. Det gick också väldigt trögt att sätta på sig skridskorna. Han kom fram till mig.
”Ska jag hjälpa dig eller?” sa han och satt sig på huk framför mig. Jag nickade. Han tog tag i den ena skridskon och lösade upp alla snören. ”Gör likadant med den andra, så det går snabbare” Jag gjorde som han sa. Medans jag fixade den andra skon, kände jag att hans varma hans rörde min fot, och han försökte sätta in den i skon. Tillslut fick han i den, och jag räckte honom den andra, och han gjorde likadant med min andra fot. Sen knöt han snörerna, och ställde sig upp. Han räckte mig sin hand, och jag tog emot den. Han lyfte mig upp på isen, och släppte mina händer. Direkt så ramlade jag pladask på isen. Han skrattade och hjälpte mig upp. Jag var tvungen att erkänna.
”Jag har aldrig åkt skridskor förut Zayn” sa jag och blev röd i ansiktet. Han skrattade inte, utan tog bara tag i mina händer, och backade sakta.

”Då kan jag lära dig” sa han och kollade in djupt i mina ögon. Han fortsatt att backa, och jag bara drogs efter honom, med stela ben. ”Du måste också hjälpa till lite” skrattade han.
”Vad ska jag göra då?” frågade jag. Han log mot mig.
”Nånting har du väl sett på tv eller något hur man gör?” Jag nickade, det hade jag faktiskt. Mamma brukade gilla att kolla på konståkning. ”Dåså, börja med att försöka stå upp, utan att jag håller i dig.” Han släppte mina händer, och tog tag i mina armar, och sen släppte han mig sakta, och backade.
”Ja! Jag lyckades, jag kan stå!” skrek jag och höll upp armarna, och ramlade sedan igen. Den här gången började jag skratta.
”Okej, sitt kvar där, och kolla noga nu hur jag gör” sa han, och åkte runt mig. Jag försökte se på hand ben hur han rörde dem. Efter att ha åkt runt mig några varv, så ställde han sig framför mig, och hjälpte mig upp. ”Försök själv nu.”
Jag rörde mina ben i sakta rörelser, och åkte framåt lite i taget. Det blev många fall, men jag lyckades efter några gånger, klara mig upp själv. Efter många försök, så hade jag lärt mig att åka skridskor.
Vi åkte runt några varv, jagade varandra och lekte lekar. Efter ett tag stannade jag upp för att vila mig, och han åkte fram till mig, och kom nära mig. Våra blickar möttes. Just i den stunden började jullyset tändas. Han kunde inte ta bort sina ögon från mina. Hans armar omfamnade mig, och där stod vi mitt på isbanan, och kramades, länge. Jag vet inte varför, men det kändes rätt. Jag fick fjärilar i magen. Han var verkligen underbar. Jag kände hans andetag mot min panna, och jag kollade upp på honom. Han log mot mig. Hans ansikte kom närmare mitt.
”Ash, jag vet inte hur jag ska säga det här men...jag älskar dig” Han sa vad? Älskar mig? Jag visste inte vad jag skulle svara på det, för jag kände ju samma sak, tror jag. Jag visste inte.
”Jag älskar dig med” var det enda jag fick fram. Han kom närmare, och våra läppar snuddade vid varandra. Han backade lite med huvudet, men kom tillbaka igen, och kysste mig.

....................................................................................................................................................................

Dåå var det efterlängtade kapitlet klart! :)
Det tog dit att skriva ska jag säga! Svårt att komma på vad man ska skriva så att det ska verkligen bli bra! :)

Kommentera vad ni tycker, och skriv frågor i frågelådan! :)

Och gilla på faceboook! :D