OneDreamDirection

Jag har nog inte skrattat såhär mycket med en kille förut. Det känns som om jag kännt Zayn hela livet. Han var så frimodig och öppen. Inte visste jag att jag skulle få en kompis direkt när jag kom hit. Jag trodde att Bradford var en sån här tråkig stad, och att alla människor här skulle bara tänka på sitt liv, och inte på andras, inte bara Bradford, utan jag trodde att hela England var så. Varför, vet jag inte.

"Så, vad gillar du att göra?" frågade Zayn.

"Jag?" svarade jag, vilket dumt svar...

"Såklart du. Vem skulle jag annars prata med?" skrattade han. Nu kände jag igen hur röd jag blev i ansiktet.

"Ja, hehe. Jag vet inte. Jag brukar sjunga och jag kan spela lite gitarr också, och piano. Men, jag vågar inte göra det inför folk." Han kollade på mig, som om han funnit tusen pund.

"Jag måste höra dig sjunga!" sa han och lyfte upp händerna i luften.

"Glöm det!" sa jag och puttade till honom. "Det är pinsamt" Han rynkade på ögonbrynen.

"Vadå pinsamt? För mig kan du väl sjunga? Jag bits inte" sa han och skrattade. Han skrattar väldigt mycket, men det är så sjukt gulligt.

"Åh, här ska jag gå av. Det var jättetrevligt att prata med dig Ash." Han ställde sig upp och gick mot utgången, men kom tillbaka till min plats igen. "Jag höll på att glömma. Vad är ditt nummer?" Mitt nummer? Varför ska han ha mitt nummer för? Jaja, jag tog fram en lapp och en penna ur min väska, och skrev ner mitt nummer på den. Jag gav lappen till honom, och han log ett jättestort leende. "Tack! Jag messar dig sen, så får du mitt nummer" Han blinkade, och gick ut ur bussen. Aldrig någonsin har en kille pratat med mig såhär, förutom pappa och mina bröder.

Resten av resan satt jag och tänkte på Zayn, och vilken tur jag hade på skolan idag, att jag slapp leta runt, att allt var precis där jag var. Jag glömde bort att jag inte visste vart jag skulle gå av. Panik! Jag tog upp min mobil, och slog mammas nummer.

"Mamma? Jag åker buss nu, men vet inte vart jag ska gå av? Vilken hållplats bor vi på?" sa jag och var helt panikartad.

"Vi bor på Bradford Street 36." sa hon, och skrattade. "När du kommer hem, så kan vi åka sen till stan och shoppa, som du önskade i morse. Jag har hittat ett ställe där de söker anställda, så jag tänkte att jag skulle kika på det." Juste, jag hade ju helt glömt bort att jag ville till stan.

Jag gick av på min hållplats, och letade efter mitt hus. Hela bradford är som en labyrint. Efter en tio minuters vandring fram och tillbaka, så hittade jag mitt hem. Precis när jag skulle öppna dörren så vibrerade min mobil. Jag tog upp den. Ett sms, från vem? Jag öppnade det och läste det. HEEJ! Häär har du mitt nummer! /Zayynn.

Såklart att det var Zayn. Åh tack! :)) skrev jag till svar, och öppnade sedan dörren. Där stod mamma påklädd och redo att åka.

"Åh va bra att du kom nu!" sa hon och drog med mig ut igen. "Pappa stannar hemma och lagar maten medans vi är borta. Så sätt dig i bilen nu. Vi måste åka!" Stressad mamma, som vanligt. Jag satt mig i bilen, där mamma redan hunnit sätta sig. Hon startade bilen och började köra.

Köpcentrat var väldigt stort. Massa affärer överallt, som en himmel! Jag gick runt helt fascinerad över vilket annorlunda mode de har i england. Jag hörde att min mobil pep. När jag tog upp den såg jag att Zayn hade skrivit. ”Vad har du för dig dåå, första dagen i Bradford? J” stod det. ”Jag är och shoppar lite vinterkläder. Jättekallt i England! :o Sj, din 45679021 dag i Bradford?” svarade jag. Det hängde en jättefin svart kappa borta i hörnet på New Look. Jag sprang fram till den och provade den. Den passade perfekt på mig, den ska jag köpa!
”Själv stöter jag på dig här” hörde jag en bekant röst säga till mig. Jag hoppade till och vände mig om. Där stod Zayn och log brett.
”Zayn! Vad gör du här?” frågade jag förvånat. ”Du skrämde livet ur mig” Han skrattade som vanligt. Han måste ha skrattsjuka.
”När jag messade dig så stod jag i leksaksaffären. Jag tänkte fråga dig om du kunde ge mig något tips på vad en 9 årig tjej skulle kunna önska sig. Och när du skrev att du shoppade, så tänkte jag att du kanske var här, och letade runt i alla affärer efter dig, och hittade dig här. Ska du köpa den eller?” Han pekade på kappan jag höll i. Värst vad han var pratglad.
”Jaså” sa jag. ”Visst, jag kan hjälpa dig hitta någonting. Ja , jag ska köpa den” Hans ansikte sken upp.
”Åh tack Ash! Jättefin kappa, den passar dig” Log han. Jag kände hur jag rodnade som vanligt, men han verkade inte bry sig.

Vi gick runt i en timme och letade efter något fint som skulle passa hans lillasyster. Tillslut kom jag på det.
”Zayn, jag vet!” tjöt jag, och grep tag i hans arm, och sprang till leksaksaffären igen. ”Vad gillar hon att göra?” Han funderade lite.
”Rita antar jag. Hon har gjort massa teckningar till mig, som ligger i en hög hemma på mitt skrivbord.” sa han, sen fick han en blick som sa att han fattade vad jag tänkte på.
”Ett ritstaffli!!” skrek vi båda högt. ”Tack Ash! Om det inte vore för dig skulle jag varit här i tre timmar till och fortfarande stå still i minnet” sa Zayn och kramade mig. Vi stod där länge, för länge. Jag var den första som reagerade, och släppte taget om honom.
”Erm, ja, varsågod” rodnade jag. Vi mötte varandras blickar, och stod och kollade på varandra länge, och han började småle lite, inte ett retsamt leende som han har gjort hela dagen, utan, ett charmigt varmt leende. Jag fick tillbaka medvetandet, och vände på huvudet. Vad håller jag på med? Har jag blivit kär i en kille som jag precis lärt känna? Nu kändes det bara pinsamt att stå där, för ingen av oss sa någonting. Tillslut fick han också tillbaka sitt medvetande, och gick och letade efter ett litet staffli som skulle passa hans systers längd. När han hittade det, höll han upp det i luften och kollade på mig och log. Sen gick han till kassan och betalade den. Han kom fram till mig igen och höll upp presenten framför mitt ansikte. Äntligen sa han något.
”Sådär, nu har jag köpt julklappar till alla, nästan” sa han och blinkade åt mig. Han var så söt i hans glasögon, lite töntigt, men jag gillar töntigt, och hans snea leende fick mig att smälta. Nej, vad håller jag på med. Ash, stå inte bara där och stirra på honom, gör något, säg något!
”Där är du ju Ash!” hörde jag mamma skrika bakom mig. ”Jag har letat överallt efter dig, varför svarar du inte på mobilen” Jag tog upp mobilen och kollade, 33 missade samtal. Ojdå. ”Men hej på dig. Vem är du? Ash nya kompis?” Mamma kollade på Zayn och skakade hans hand. ”Jag är Scarlette Charlah.” Jag såg i ögonvrån att Zayn vände blicken mot mig, och sedan kollade han tillbaka till mamma.
”Zayn Malik” sa han och skrattade lite. Mamma log brett.
”Va trevligt att du har fått en ny kompis Ash. Varför har du inte berättat innan?” frågade hon, och fortsatt att kolla på Zayn. ”Han är snygg också! Ser mycket bra ut” Åh va pinsam hon är! Zayn bara började att skratta och kollade på mig. Jag blev helt röd i ansiktet, måste ha sett helt lustig ut.
”Haha, tack mrs Charlah. Jag måste säga att du inte heller ser så dålig ut” sa han. Var han seriös eller? Jag tycker mamma ser ut som en liten tjock kanin. Värst va han var frimodig.
”Ni ser ut att vara hungriga. Zayn, vi bjuder gärna på middag, Mike ska ändå ut med en ny kompis han fått så” sa mamma. Nej, hon kan inte vara seriös. Bjuda Zayn på middag?
”Visst! Tack!” svarade Zayn. Det här får bara inte hända. Killen jag tydligen blivit helt störtkär i, har mamma nyss bjudit hem på middag hos oss.

”Men Ash, du kan väl sätta dig där bak med Zayn.” sa mamma till mig säg vi satt oss i bilen. Varför ska hon vara såhär? Jag gick ut ur bilen, och satt mig sen där bak bredvid Zayn. Han kollade på mig och log ett stort leende. Man såg att han tyckte mamma var rolig, men det tyckte inte jag. Jag tyckte bara hon var för pinsam. Jag log tillbaks ett osäkert leende. Våra blickar fastade igen, och mamma satt på radion.
”I eftermiddag har vi fått ett önskemål att spela disney låtar. Vi börjar med den här låten med Elton John.” Radion började spela Can You Feel The Love Tonight. Åh, va passande. Jag vände bort blicken när jag insåg att vi hade fastnat igen. Efter tio minuter var vi äntligen hemma igen.
”Wow, vilket fint hus ni har!” sa Zayn fascinerat. Nu fattar jag hur jag såg ut igårkväll när vi kom hit.
”Jo, jag reagera också så igårkväll” sa jag och skrattade.
”Jag förstår det verkligen” Han gick ut ur bilen och stängde dörren. Jag gjorde likadant och gick in i huset. Zayn stod kvar utanför och kollade upp mot huset, som om han aldrig sett nåt liknande förut.
”Kommer du eller?” sa jag och gick ut igen för att dra in honom i huset. Han skakade på huvudet och kollade på mig. Hans bruna ögon var så vackra.
”Ja, förlåt. Ni har ett jättefint hus Ash.” Jag skrattade.
”Vänta tills du kommer in Zayn, du komma flippa ur!”
Han följde med mig in, och jag hade rätt. Han stannade till i vardagsrummet och bara stod och stirrade. Vad söt han var när han gjorde så. Nej Ash, inte tänka så!
”Hej, är det du som är Zayn” sa pappa. Jag hörde inte ens att han hade kommit. Zayn kollade på pappa, och log.
”Ja.” Han gick fram till pappa och skakade hans hand.
”Douglas Charlah” sa pappa. ”Kul att du ville komma hit. Vi är glada att du tog hans om Ash idag, hennes första dag i skolan” Varför ska föräldrar vara så pinsamma?
”Jag har glömt att börja laga mat, så jag gör det nu istället. Ni kan ju gå upp till ditt rum så länge Ash, så säger vi till när maten är redo att ätas upp” Äntligen slipper vi dem i alla fall.
”Ja, visa mig ditt rum” sa Zayn och log brett. Jag började gå upp för trappan och signalerade till Zayn att komma med. Han gjorde som jag ville, och kom med mig. Jag gick in i mitt rum och satt mig på sängen. Han kom efter mig in, och stängde dörren bakom sig. Han gick till fönstret och kollade ut.
”Vilken fin utsikt du har härifrån. Man ser hela Bradford nästan. Där är Bradford City Hall!” Han vände sig om och kollade på mig. Sen gick han och satt sig ner bredvid mig. När han fick syn på min gitarr som stod i hörnet, pekade han på den.
”Nu ska du spela för mig tycker jag” sa han och hämtade gitarren och räckte den till mig. ”Här, spela så sjunger jag, om det känns enklare. Sen är det min tur att spela, så sjunger du.” Åh nej, hur ska jag komma ur den här situationen? Jag har inte spelat för någon annan förut, inte ens för Kim.
”Jag vet inte...jag har aldrig sjungit för någon förut, sen femman” sa jag. Jag såg att han skulle fråga vad som hände. Så jag berättade innan han ens hunnit fråga.
”Haha, men Ash, det var flera år sen! Du kommer att klara det, om du bara vill !” Han rörde min hand, och kollade mig djupt i ögonen. ”Kom igen, det är bara jag här.” Vi fastnade ännu en gång, och bara satt där och kollade på varandra. Han tog av sig sina glasögon, oj va snygg han var utan! Vem kan motstå dem ögonen. Jag satte gitarren till rätta i min famn, och spelade ett ackord, och ett till.
”Jag känner igen sången, men kommer inte på den” sa han.
”Somewhere over the rainbow” sa jag, och började spela från början. Zayn började sjunga. Han sjöng jättebra, jag blev helt förvånad, och när vi kommit till halva låten, så slutade han att sjunga, och tog tag i min hand så jag slutade spela.
Han kollade på mig.
”Du är bra” sa han. ”Nu är det din tur att sjunga” Han tog gitarren och satt sig ner och började spela på samma låt. ”Känn dig fri att börja när du vill.”
Där stod jag upp, som en nervös liten fågel. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det bästa var att övervinna min rädsla, och börja sjunga. Han satt där, och kollade på mig med sina stora bruna ögon, och väntade på att jag skulle börja. Tillslut tog jag modet till mig, och sjöng.
Han spelade hela låten ut, och jag sjöng till. När den var slut, la han ifrån sig gitarren, knöt sina händer och kollade på mig.
”Ash, du har verkligen talang.” sa han mjukt. Jag satt mig bredvid honom.
”Du med Zayn!” Han tog tag i min hand, och bara satt och kollade mig i ögonen.
”Du är vacker Ash, verkligen” Jag visste inte vad jag skulle säga. Han sa nyss att jag var vacker. Ingen annan kille har någonsin i mitt liv sagt så till mig.

..........................................................................................................................................................................

Nuuu var det äntligen klart! Mitt tredje kapitel! :D
Det var ganska kort men, det var för att typ allt raderades. Det var mycket längre innan.
Men nu är det klart! :D
KOmmentera vad ni tycker om det! :)

Och glöm inte att gilla på facebboook. Klicka häääär!